Varför kallar man svensk förskola pedagogisk?

Dessvärre finns fruktansvärda exempel på förskolor med personal som skulle bytt yrke för längesen och jag kan hålla med dig om att det inte borde räknas som förskola. Sedan finns det bra förskolor. Jag jobbar på en sådan...

På denna förskola är majoriteten förskollärare, på min avdelning jobbar 3 förskollärare och 1 barnskötare med 30+ års yrkeserfarenhet och vi ror åt samma håll. Vi har jobbat ihop oss (hela förskolan) för att stå på samma grund, ha en delad barnsyn och allt vi gör är utifrån barnens perspektiv. Vi har bråkat med chefer (vi har bytt chef 3 gånger det senaste året) för att de vill göra förändringar som vi anser inte gynnar barngruppen - och vinner dem. Vad ser vi för framgångsfaktorer?

Vi ser en trygg barngrupp där samtliga barn är inräknade.

Vi ser till att dela barngruppen flera gånger per dag där vi kan möta de enskilda barnen i en mindre grupp där barnens intresse och utveckling står i centrum.

Vi problematiserar OFTA det vi gör, lyfter problem som uppstår med barnen/ med varandra/ med vårdnadshavare för att kunna utveckla verksamheten vidare.

Jag älskar mitt jobb och är stolt över det, jag älskar mina kollegor som har samma ambition som jag och barnen är fantastiska. Jag skulle ljuga om jag inte erkänner att det är tungt, jobbigt och alldeles för intensivt emellanåt - men när vi ser att vi gör skillnad och hittar lösningar på att främja lärande och goda relationer.

Så ja, jag anser att vi är pedagoger snarare än dagisfröknar, att vi har en pedagogisk verksamhet som kallas förskola och inte barnpassning (dagis).

Varför göra sig till och kalla det för "förskola" och "förskollärare" när det är dagis och dagispersonal?

Det blir liksom inte "finare" för att man byter ord på anställda som är barnvakter.

Kan man inte göra något åt allt det här pappersarbetet då? Så förskollärare slipper ägna all sin tid till det? Min mamma var förskollärare och de sista åren blev hon chef för tre förskolor. Hon hade så mycket pappersarbete att hon aldrig hann träffa barnen. Hon tyckte det var jättetråkigt och bytte och började undervisa på universitetet istället. Hon frågade mig om vår förskolechef i Grekland där våra barn går på dagis verkar ha lika mycket pappersarbete och nej hon hjälper till på avdelningarna på mornarna.

Bästa förskolan jag som jag jobbat på ,hade 12 barn -syskongrupp och 5 personal.En var chef och en förskollärare och tre bsk.

Vi gjorde så mycket med barnen.Detta var i en stockholmsförort i slutet av 70talet.Där jag jobbar nu har vi 20 barn med  3 personal.

Är själv utbildad förskollärare och har jobbat på ett antal förskolor både kommunala och privata.

I stort sett från början insåg jag att det jag utbildat mig för inte fungerade i verkligheten. Barngrupperna var alldeles för stora, lokalerna för små. Den pedagogiska verksamheten visade sig bestå av att klara alla barn någorlunda oskadda genom dagen.

Efter att ha arbetat inom förskolan i 12 år fick jag själv barn för några år sedan. Min erfarenhet av svensk förskola gjorde att jag vägrade sätta mitt barn där och maken var med på det. Istället förenklade vi vårt liv så att vi skulle kunna leva på en lön. 

Idag bor vi billigt och har ett enkelt liv och det innebär att våra (nu två) barn inte behöver vara på förskola. Istället umgås vi med två andra familjer som precis som vi valt bort förskola. Vi besöker även kyrkans barnverksamhet.