Varför kallar man svensk förskola pedagogisk?

Varför kallar man svensk förskola pedagogisk?

Svar: det låter bra.

Som att Epiphone är bästa Les Paul:en för pengarna, eller Budweiser, "King of Beers".

Jag har haft ett längre vikariat på ett dagis nu i vår. Där fanns det en förskollärare, två barnskötare och en outbildad vikarie (jag). Pedagogiken var kanske inte noll, men ganska nära. Med en enda förskollärare, så måste hon sköta all byråkrati. Allt pappersarbete, alla möten och så var det ständigt nya kurser (då de förstås tog in ännu en outbildad vikarie).

Trots - eller tack vare - bristen på pedagogik, så ser jag det som ett väldigt bra dagis. Varför? Jo, föräldrarna är nöjda, barnen är trygga och för det mesta glada, det är sällan bråk och personalen har barnen i knät och kramas med dem ofta. Fröknarna tycker om sitt jobb och älskar barnen. Alla barn!

Jag förstår egentligen inte varför det här är något som inte duger numera. Varför kan inte dagis få vara på det här sättet utan att det ses som en sämre variant?

Jag tycker att många säger att dom har sett en försämring och är nöjda eftersom det varit bättre förut. Jag tycker att det borde få kosta mer om föräldrar ska lämna in sina små barn på heltid där. Det måste finnas mycket annat man kan dra in på, det slösas skatt på en massa skit också. Om kommunen har det målet seriöst borde det inte vara svårt att uppfylla det.

Min kusin är ingen förskollärare och ska inte utbilda sig till lärare heller så jag håller med om att det inte behövs för att ta hand om ett litet barn, min poäng är att man hela tiden säger att det jobbar pedagoger i förskolan och att man ska säga så om personalen där samt att verksamheten skulle vara pedagogisk.

Det är inte klokt att den enda som uppfyller utbildningskravet ska fungera som administratör. Det är för barnens skull personalen ska vara utbildad.

Jag tycker annars att det du beskriver låter bra, sånt såg jag aldrig när jag jobbade i förskolor och intrycket jag får av andra förälder är att det vanliga är att personalen inte hinner se alla barn.

Var någonstans är det här?

Jo, jag håller med. Det viktigaste är att barnen får tid, kärlek och kan vara trygga med att dom är under uppsikt. Jag såg sällan detta, oftast fräste personal åt barnen, var grinig och frånvarande psykiskt och fysiskt. Men OM man ska vara tvungen att säga att förskolan i Sverige är fantastisk och pedagogisk och att personalen är ?pedagoger? och inte ?outbildade dagisfröknar som förr? så ska det vara sant.

Jag gissar faktiskt att dagis på 80-talet var mer pedagogiskt och tryggare än idag.

Ja det låter bra och så behöver man inte förbättra någonting! Eftersom det redan är ?världens bästa förskola? så finns det ju inga problem som måste åtgärdas. Och är man tvungen att säga att personalen är pedagoger så låter det som att 100% är förskollärare när det är 30-38% som är utbildade. Är det ett socialt tryck på att man inte får kritisera förskolan så är det lätt för politiker att behandla den som skit.

Kan tillägga att vi funderar på förskola efter att min kusin arbetat hos oss 2 år. Om vi kan hitta någon bra.

Dessvärre finns fruktansvärda exempel på förskolor med personal som skulle bytt yrke för längesen och jag kan hålla med dig om att det inte borde räknas som förskola. Sedan finns det bra förskolor. Jag jobbar på en sådan...

På denna förskola är majoriteten förskollärare, på min avdelning jobbar 3 förskollärare och 1 barnskötare med 30+ års yrkeserfarenhet och vi ror åt samma håll. Vi har jobbat ihop oss (hela förskolan) för att stå på samma grund, ha en delad barnsyn och allt vi gör är utifrån barnens perspektiv. Vi har bråkat med chefer (vi har bytt chef 3 gånger det senaste året) för att de vill göra förändringar som vi anser inte gynnar barngruppen - och vinner dem. Vad ser vi för framgångsfaktorer?

Vi ser en trygg barngrupp där samtliga barn är inräknade.

Vi ser till att dela barngruppen flera gånger per dag där vi kan möta de enskilda barnen i en mindre grupp där barnens intresse och utveckling står i centrum.

Vi problematiserar OFTA det vi gör, lyfter problem som uppstår med barnen/ med varandra/ med vårdnadshavare för att kunna utveckla verksamheten vidare.

Jag älskar mitt jobb och är stolt över det, jag älskar mina kollegor som har samma ambition som jag och barnen är fantastiska. Jag skulle ljuga om jag inte erkänner att det är tungt, jobbigt och alldeles för intensivt emellanåt - men när vi ser att vi gör skillnad och hittar lösningar på att främja lärande och goda relationer.

Så ja, jag anser att vi är pedagoger snarare än dagisfröknar, att vi har en pedagogisk verksamhet som kallas förskola och inte barnpassning (dagis).

Är själv utbildad förskollärare och har jobbat på ett antal förskolor både kommunala och privata.

I stort sett från början insåg jag att det jag utbildat mig för inte fungerade i verkligheten. Barngrupperna var alldeles för stora, lokalerna för små. Den pedagogiska verksamheten visade sig bestå av att klara alla barn någorlunda oskadda genom dagen.

Efter att ha arbetat inom förskolan i 12 år fick jag själv barn för några år sedan. Min erfarenhet av svensk förskola gjorde att jag vägrade sätta mitt barn där och maken var med på det. Istället förenklade vi vårt liv så att vi skulle kunna leva på en lön. 

Idag bor vi billigt och har ett enkelt liv och det innebär att våra (nu två) barn inte behöver vara på förskola. Istället umgås vi med två andra familjer som precis som vi valt bort förskola. Vi besöker även kyrkans barnverksamhet.

Norrbotten. Det är ett litet dagis med 20 barn delade på två grupper. Personalen har jobbat i hop länge.

Bästa förskolan jag som jag jobbat på ,hade 12 barn -syskongrupp och 5 personal.En var chef och en förskollärare och tre bsk.
Vi gjorde så mycket med barnen.Detta var i en stockholmsförort i slutet av 70talet.Där jag jobbar nu har vi 20 barn med  3 personal.

Varför göra sig till och kalla det för "förskola" och "förskollärare" när det är dagis och dagispersonal?

Det blir liksom inte "finare" för att man byter ord på anställda som är barnvakter.