Funktionsnedsättningar på Liseberg. Hur gör man för att köpa åkpass för att komma in bakvägen till attraktioner?

Har du sett någon få en panik(ångest)-attack? Kanske du kan söka på youtube?

Finns två sidor som vanligt. Jag förstår TS att hon tycker det är jobbigt att stå i kö, det gör alla men för henne leder det värre saker. Jag förstår även de andra som tvingas stå 90 minuter för att få åka två minuter. Mest rättvist hade det ju varit om TS fått vänta i ett rum själv eller med folk med liknade problem och att efter 90 minuter få gå ombord på attraktionen.

Nu tror jag inte dessa förutsättningar finns. Så därför vore det bättre att låta TS gå före på en attraktion varannan timme. På så sätt så har hon fördel att slippa stå i kö men ändå inte få åka de populäraste sakerna flera gånger i timmen.

Skulle det här med varannan timma bara gälla de populäraste attraktionerna eller alla? Är ju långt ifrån alla som har en kö på 90 minuter och med din idé så skulle ts under 5h bara få åka 4 attraktioner. Det är ju inte rättvist heller.

Men hur viktigt är det att det råder millimeterrättvisa i kön till en karusell? Jag fattar inte att folk kan bli så upprörda över en så helt oviktig grej.

Har du stått i en kö nån gång? Har du inte blivit förbannad när ungar hoppar över avspärrningar för att gå före, att en paxar plats åt fyra andra i en kö?

Jag vill att det ska vara rättvist så långt det går i samhället utan att det ska kosta för mycket.

Sånt gör mig skit förbannad. Men att personalen släpper in någon bakvägen reagerar jag inte över överhuvudtaget.

Vilken fånig fråga. Självklart har jag stått i köer, till såväl Liseberg, Legoland och Louvren. Och ja, jag kan bli irriterad när fullt friska personer tränger sig före, det brukar dock gå över fort, jag försöker att inte lägga onödig energi på ilska, det kanske du ska testa?

Men på samma sätt som jag släpper förbi en mamma med ett kissnödigt barn i toakön har jag inga som helst problem med att släppa förbi en person med npf för att denne ska kunna ha roligt i bergochdalbanan utan ångest.

Vi har olika åsikter vilket är helt fritt att ha.

Om en mamma kom till toakön med ett pissnödigt barn så ser jag heller inte nån anledning att släppa före henne heller om jag är jättepissnödig. När man får barn så lär man sig att fråga om barnet är kissnödigt eller att de ska gå på toaletten även fast de inte är kissnödiga för att försöka. Det är inte lätt för många att hålla sig heller, även i vuxen ålder. Det handlar inte om empati. Tror det är bättre om en fyraåring kissar i en buske än en man på 45 år...

Vilken härlig människa du verkar vara.

Är dina problem av sådan art att du inte klarar av att stå i kö? Eller är det bara så att du skulle tycka det vore skönt att slippa och tänker använda din diagnos till det? Började fundera på detta då jag var på Tivoli i Köpenhamn med bonustonåringen. Hen fixade galant att stå i kö, det var ungefär lika tråkigt och påfrestande för henne som det är för oss alla. Men när hen varit på Liseberg med sin andra förälder har hen kunnat få ett sånt där specialband, just för att hen har fått ADHD-diagnos. Utan att egentligen behöva det, alltså.

Principiellt kan jag tycka det är bra att funktionsvarierade släpps förbi, men bara om det faktiskt behövs!

Men denna tonåring, och säkert många andra, fattar ju rent förnuftsmässigt att det blir kö till populära attraktioner, och troligen tycker hen ändå inte det är jobbigare än vilken icke-diagnostiserad femåring som helst... Och bevisligen funkar det att stå i kö trots ADHD-diagnos, iallafall för vissa. Annars hade vi ju inte kunnat åka till Tivoli där man måste ha ett intyg på sin funktionsvariant från en dansk handikapporganisation.

Men visst är det skönt, för både barn och förälder, att slippa stå i kö... Det enda rimliga vore väl att intyget var behovsprövat? Och inte baserat på diagnos?