Funktionsnedsättningar på Liseberg. Hur gör man för att köpa åkpass för att komma in bakvägen till attraktioner?

Jag har inga problem att stå i kö som alla andra. Så varför hoppar du på mig?

Hur gör du i affärer när det är långa köer? Tänkte att du kan ju testa samma metod.

Du kan gott stå i kö. Bara för att du har ADHD och autism ska du inte ha någon gräddfil, du lär få en hel del sura blickar också, själv skulle jag skämmas ögonen ur mig om jag skulle gå före pga mina diagnoser. Med rullstol är det en helt annan sak, de har inget val. Välj en dag när det inte är så mycket folk istället.

Jag tror dig, men det har inget med Asperger att göra. Det finns inte ett enda diagnoskriterie i någon diagnosmanual som nämner något om köer och det finns inget annat kriterie som kan påverka heller. Man kan ha svårt för ljud, ljus och andra sinnesintryck men då kan man inte vara i parken alls.

Jag skulle tro att en person i rullstol i många lägen har lättare för att köa än en person med den problematik ts beskriver. Om du nu själv bär på någon sorts problematik, är det så jäkla svårt att ha empati? Eller ingår det i din diagnos att du får ångest av att nån går före dig i kön till karusellerna?

Empati har man för folk det är synd om, som är sjuka eller råkat ut för något, inte för de som omotiverat ska roffa åt sig fördelar.

Jag menade inte att de med rullstol har svårt att stå i kö, de kan inte gå in genom den vanliga ingången eller stå i köfållan då de inte är anpassade för det.

Asperger/autism/ATS och ADHD innebär inte att man får ångest av köer.

Empati är medkänsla, inte tycka-synd-om. Om nu ts skriver Jag får ångest av att köa, varför är det så viktigt för DIG att ifrågasätta och bli kränkt över att hon kanske får möjligheten att få förtur till bergochdalbanan. Det är ju mycket troligt att hon verkligen tycker att det är jättejobbigt. Att behöva ha ryggen fri för att känna trygghet tycker jag låter som en sorts ocd som mycket väl kan rymmas inom autismspektrum. Och framförallt är det ju en sån extremt futtig grej att börja bråka om. Jag har svårt att känna empati för någon som inte kan bjuda på en sån liten grej, men jag tycker lite synd om dig då du verkar ha mycket ilska i ditt liv.

Du vet inte vad du pratar om, det finns massa diagnoskriterier som ingår i att köa om du tänker ett steg till. Tex stresstålighet, man behöver en viss ordning och reda, inte tillräckligt organiserat i kön, folk kommer in från sidan eller ansluter sig till ett sällskap, man kan inte räkna ut när det är ens tur, det blir lätt stimmigt och surrar i en kö...

Min son har autism ( den typen som tidigare hette asperger). Han klarar inte av köer och har mycket svårt att vänta, svårt för intryck osv. Ja alla barn tycker det är tråkigt att stå i kö, men jag har fler barn utan diagnos så jag VET att det inte är samma sak utan funktionsnedsättningen. Vi var på Liseberg i början av sommaren. Visade upp ett läkarintyg på diagnosen (stod bara autism, inget om specifika svårigheter) och min man fick gå in som ledsagare till sonen. Till sonen köpte vi vanligt åkband. Att sonen fick gå före i köerna gjorde att vi kunde få en bra dag på Liseberg. Utan detta hade vi inte kunnat åka. Även med bandet orkade han bara stanna 4 timmar medan de två andra barnen som bar med på resan orkade stanna till stängning. Som sagt STOR skillnad. Trots alla förberedelser hann vi med några sammanbrott och konflikter i typisk autism-anda. Ni som uttalar er negativt om funktionsnedsättningar i den här tråden vet inte vad ni pratar om. Att ha asperger är i de flesta en kamp VARJE dag. Att ha ett barn med autism som får utbrott och slåss offentligt är jobbigt - dels ska man hantera utbrottet och dela känner man andras blickar på sig. Att då få en liten fördel någon gång som gör att ett besök på Liseberg - som för de flesta andra endast är förknippat med positiva känslor - men som för den med autism kan kräva enorma förberedelse, är inte för mycket. En stor eloge till Liseberg som förstår detta!

Men ts är ju vuxen? Det måste väl ändå inte gå att jämföra ett barn med diagnoser som med en vuxen? Om man normalt sett klarar sig utan ledsagare i vardagen, kan man väl ändå inte kräva att man skall ha det + i och med det förtur till alla attraktioner i en nöjespark?

Eller har jag missat något? Jag tycker det låter helt orimligt att en vuxen människa som inte har så stora svårigheter att hen behöver ledsagning, stöd etc i alla normala vardagliga situationer ex gå till affären eller gå på bio eller vad som, just i en nöjespark skall ha rätt till ledsagare och förtur överallt.
Själv har jag både kronisk migrän och epilepsi och ljus/ ljud mycket folk etc kan trigga anfall, men jag skulle aldrig drömma om att försöka få förtur.
Jag väljer dagar med lite folk, konstiga tider, och bara de attraktioner med lite kö etc etc.