Ni som är avundsjuka på dem som är i förhållanden

Och jag säger att din upplevelse inte heller är någon allmän sanning. Sviken och sårad för livet kan man dock också bli av andra skäl än kärleksrelationer. Så man är på intet sätt skyddad från det bara för att man undviker en partner. Man kan hamna i destruktiva relationer och brustna förtroenden och bli ohyggligt sårad etc även med nära vänner, familj, föräldrar, barn, kollegor etc.

Som exempel bara se på affärsuppgörelser där man brustit i tillit och förtroende och där många inte ser någon annan utväg än självmord. Tex artisten Avicii.

Det har jag heller inte påstått, så det där var en halmdocka. Jag säger att kärlek kan vara på så många olika vis, sött och salt och gift. Det är, per definition, en universell sanning för det innefattar just allt. Alla olika erfarenheter som man kan tänkas ha av kärlek. 

Sen resten av det du skriver har inte med ursprungsfrågan att göra och motsäger inget av det jag påstår. Så lägger ner den diskussionen, den är meningslös.

Ja och poängen är att det är naivt och tro att man är skyddad mot allt det negativa genom att undvika kärlek. För att det givetvis går att bli lika förtvivlat sårad av andra typer av relationer.

Fast det påstod jag inte. Som sagt. Är inte alls säker på att du har rätt där heller, intima anknytningsrelationer är av en annan kaliber än de flesta, om inte alla, andra relationer folk i regel har. De har potential att göra en mycket lycklig och mycket olycklig i störst utsträckning. Sen finns såklart undantag, på samma sätt som det finns de som faktiskt inte mår bra av kärleksrelationer. Där man utsätter sig för stor fara genom att ingå i en. Det råkar vara min erfarenhet, och det kan du ju inte säga något om. Och då jag erfarit det, och andra med, så är det ju ett faktum.

Hur lyckad din kärlek blir handlar väldigt mycket om två personers förhållningssätt, förmåga att kompromissa och vilja skapa en frisk relation där man ständigt måste ge och ta. Många människor som ingår kärlek är sjuka i sin anknytning och använder sig av andra för att hela sig själv och kallar det "kärlek", när det i själva verket bara handlar om ensidig narcissism och självupptagenhet och en pusselbit för att komplettera statustillhörighet och traditioner.

Hittar man någon man passar tillräckligt väl med, som är hälsosam  känslomässigt och har bra relationer bakom sig med mycket kärlek och trygghet i sin barndom, kan kärlek vara det enda som verkligen gör en människa hel och lycklig. Jag har sett många exempel på lyckad tvåsamhet och ser tydligt att de människorna  generellt är lyckligare, tryggare och mer tillfredsställda som individer och fungerar bättre med anda än de som lever ensamma.

De som lever i relationer har så många fördelar som singlar inte har.

Regelbunden beröring, sex, ömhetsbetygelser, bekräftelse för hela sitt jag, sann närhet och intimitet. delar kostnader, vardagsmotigheter, trauman, har en bästa vän som finns där i nöd och lust villkorligt, vilket inte finns i någon annan form.

Den romantiska är den närmsta formen av intimitet man kan komma, helt avskalad och och kravlös på riktigt.

Jag har levt i långa relationer och som singel i många omgångar. Även om jag periodvis trivs förträffligt ensam känns livet mäkta meningslöst och ensamt utan en sådan relation, Precis samma hör jag från varje människa som lever ensam i min omgivning. Människor kan vara lyckliga ett tag ensamma men inte i längden. Vi är inte skapta för ensamhet och vänskap kan aldrig mäta sig med kärleksexklusivitet.

Okej. Ja, det är fint när det är fint. Var det ett svar på något jag skrev? För jag har inte påstått att det inte kan vara helt fantastiskt och är liksom inte direkt oerfaren när det kommer till relationer och vilka kvaliteter en bra relation bör ha. Jag håller med om de delarna med. Jag har bara lyft fram att kärlek kan vara hemskt skadligt också.

Jo så sant eftersom det jag nämnde där människor som är trasiga skapar eller hamnar i relationer kan vara otroligt skadliga och många gånger bygga på missbruk, beroende och låg självkänsla. Därför är det viktigt att inte ge sig in i relationer när man inte är frisk eller kan hantera intimitet eller lära sig vilka man ska undvika av samma skäl.

Ja, så är det. Samtidigt är det långt ifrån lätt att veta alla dessa saker, det lär man sig ofta den hårda vägen. Dessutom kan man bli skadad av kärlek utan att det funnits några tecken på att relationen/partnern skulle vara skadlig för en. Det finns de som efter många, till synes, lyckliga år är otrogna eller lämnar både partner, gemensamt liv och barn i spillror. Livet är tyvärr inte så enkelt att det finns förklaringar och strategier för allt. Shit happens ändå. Så man får bara hoppas att man inte hör till dem som drar nitlotten.

Enkelt.
Gå in på Familjeliv och läs om människors relationer och få en inblick i hur eländigt det ser ut på väldigt många håll.
Det räcker länge!

Det där sitter ju helt och hållet i ditt huvud. Så det är ju bara att jobba med de tankarna.
Jag brukar tänka såhär:
- Instagram och Facebook är bluff, där visar man bara upp sina bästa sidor, vardagen syns ju inte där
- Jag tror att minst lika många som jag kan avundas för att de inte är singlar, avundas mig för att jag är singel. Jag lever i ett fint hem, är självständig och trygg, har fina trygga barn, kan komma och gå som jag vill, äta vad jag vill, ligga med vem jag vill. Jag tror många som lever i förhållanden gör det av bekvämlighet, skrapar man lite på ytan så är det inte alltid så himla bra. Och jag tror då att mitt liv är avundsvärt för många som inte orkar/vill ta sig ur sitt kassa förhållande. 
- Jag ska leva mitt liv för min skull, jag har fått ETT liv att förvalta. Därför försöker jag inte bittra ihop över det jag inte har utan ta vara på det jag har. Jag har skaffat mig intressen jag trivs med, vänner jag kan lita på. Jag har accepterat att mitt liv är vad det är och är rätt nöjd. Visst skulle jag vilja ha någon vid min sida, men det är i sådana fall en bonus. Inget jag behöver för att kunna må bra eller känna att mitt liv är fulländat. 

Sen, visst, ibland bittrar jag ihop i min ensamma soffa och tycker allt suger, men det brukar gå över rätt fort. Och det tror jag alla tycker till och från. Att ha en partner skulle kanske hjälpa mig över känslan av ensamhet när den kommer över mig, men det är ju ingen garanti, och då skulle jag säkert hitta något annat att sukta efter som jag inte har.