Ni som är avundsjuka på dem som är i förhållanden

Ja, så är det. Samtidigt är det långt ifrån lätt att veta alla dessa saker, det lär man sig ofta den hårda vägen. Dessutom kan man bli skadad av kärlek utan att det funnits några tecken på att relationen/partnern skulle vara skadlig för en. Det finns de som efter många, till synes, lyckliga år är otrogna eller lämnar både partner, gemensamt liv och barn i spillror. Livet är tyvärr inte så enkelt att det finns förklaringar och strategier för allt. Shit happens ändå. Så man får bara hoppas att man inte hör till dem som drar nitlotten.

Enkelt.

Gå in på Familjeliv och läs om människors relationer och få en inblick i hur eländigt det ser ut på väldigt många håll.

Det räcker länge!

Det där sitter ju helt och hållet i ditt huvud. Så det är ju bara att jobba med de tankarna.

Jag brukar tänka såhär:

- Instagram och Facebook är bluff, där visar man bara upp sina bästa sidor, vardagen syns ju inte där

- Jag tror att minst lika många som jag kan avundas för att de inte är singlar, avundas mig för att jag är singel. Jag lever i ett fint hem, är självständig och trygg, har fina trygga barn, kan komma och gå som jag vill, äta vad jag vill, ligga med vem jag vill. Jag tror många som lever i förhållanden gör det av bekvämlighet, skrapar man lite på ytan så är det inte alltid så himla bra. Och jag tror då att mitt liv är avundsvärt för många som inte orkar/vill ta sig ur sitt kassa förhållande. 

- Jag ska leva mitt liv för min skull, jag har fått ETT liv att förvalta. Därför försöker jag inte bittra ihop över det jag inte har utan ta vara på det jag har. Jag har skaffat mig intressen jag trivs med, vänner jag kan lita på. Jag har accepterat att mitt liv är vad det är och är rätt nöjd. Visst skulle jag vilja ha någon vid min sida, men det är i sådana fall en bonus. Inget jag behöver för att kunna må bra eller känna att mitt liv är fulländat. 

Sen, visst, ibland bittrar jag ihop i min ensamma soffa och tycker allt suger, men det brukar gå över rätt fort. Och det tror jag alla tycker till och från. Att ha en partner skulle kanske hjälpa mig över känslan av ensamhet när den kommer över mig, men det är ju ingen garanti, och då skulle jag säkert hitta något annat att sukta efter som jag inte har.

Det är snarare tvärtom.Folk är avundsjuka på mig som är ensamstående och lycklig.Och många förhållanden är inte lyckliga ,snarare tillfälliga i livet.

Det är underbart att vara i ett förhållande eller äktenskap. Det finns ingen finare känsla än att längta hem till sin partner, mysa, snacka, planera framtiden. Det är oslagbart. Jag är en lyckligare människa när jag inte är ensam.

Men alla förhållanden går igenom faser. Motgångar där det är mycket bråk och tjafs och ibland kan man undra vad man ens gör ihop med den här personen. Man stör sig på varann. Men kommer man igenom de motgångarna ihop som en enad front så blir man starkare. Vi lär oss av varandra hela tiden, speciellt när vi går igenom något jobbigt. Jag och min man brukar tänka "detta är inte min fiende, det är vi två MOT problemet och inte vi två mot varandra".

Sen säger jag bara fuck tinder, badoo osv. Ut och träffa människor på riktigt! Jag och min man var grannar i ett år innan vi började att dejta :)

Varför är du ensamstående?

Saker behöver inte bara hända, tycker du raljerar väl cyniskt här. Självklart kan man välja bra partners och avböja relationer som man märker är påväg åt fel håll. OK, att vissa av någon anledning intr klarar av det må vara hänt, men det gör det inte till något normalt eller ens särskilt vanligt (generellt).

Men då är ni ju påverkade av just ERA erfarenheter; låt oss andra njuta av / sakna / längta till kärlek om det är så just vi känner.

Vad gör du rent konkret, då?