Ni som är avundsjuka på dem som är i förhållanden

Fast nu var ju frågeställningen i tråden inte hur fantastiskt du tycker att ditt förhållande är. Har du svarat i fel tråd kanske?

För att livet har blivit så.Har inte träffat den rätte.Jag har dåliga erfarenheter av förhållanden.Det är inte min grej i livet.Sen trivs jag bra ensam.Skulle jag träffa någon fantastiskt man ,så vill jag alltid ha ett eget hem.

Inte vanligt? Ehmm... berätta din uppfattning om hur kärlek och telationer fungerar då. Utifrån dina personliga erfarenheter och från människor runt dig.

Genom att tänka att en dag kommer det bli min tur att hitta den rätte, när Gud är klar med planeringen av vår framtid. Och genom att hålla mig sysselsatt med en massa annat och inte bli besatt av tanken att ååh jag önskar jag hade hittat min själsfrände med. Livet är så mycket mer än bara romantisk relation med någon. Är kristen så spenderar mycket tid på att be, skriva böcker, blogga, läsa Bibeln, vara ute och motionera, fotografera, läser en hel del och träffar vänner o släkt i och utanför kyrkan.. det finns alltid saker att göra man behöver inte slösa tid på att tycka synd om sig själv för att man är singel trots att samhället kan pusha på och driva en till frustration med frågor: när ska du hitta din kille då? biologiska klockan tickar, är det inte dags att hitta någon nu? du är ju faktiskt XX år... och tro att varje gång du syns med en kille på bild så är det denne du är ihop med.. oavsett om det råkar vara en kusin eller en bästa vän, i ett fall så poserade jag med min morbror och mammas väninna sa äntligen har du hittat en pojkvän..

Ja nog vore det lättare utan omgivningens snokande och inblandning, men man kan alltid hitta på vettigare saker att göra med fritid. Skriva är min passion!

Guds frid till er alla dyrbara människor/ Ungmö nr 7000 

Barn, då?

Att fungerar relationen så är de fortfarande ihop, annars går de isär. Det är så det funkar generellt, hur mycket du än yrar om avarterna och hur hemsk kärlek är.

Levt ensam i 3 år snart. Det är tufft och jag kände mig ofta avundsjuk på alla par jag såg. Men ju längre tiden gått har jag kunnat stänga av mina känslor mer o mer. Jag anstränger mig inte ens längre för att verka intresserad eller bry mig om män. 

Jag ser bra ut, tränar o håller mig i form, förr hade jag inga problem med att få killar. Nu har jag åldern emot mig. Är snart 35 och då är man inte lika eftertraktad. Accepterar det nu och försöker leva ett kul liv med min tonåriga dotter.

Ok. Jag tolkar dig som rätt ung och oerfaren. Jag önskar dig lycka till i ditt sökande efter kärlek och ffa i ditt personliga mognande.