• KlantSmurfen

    Vikigaste jämställdhetsfrågan

    pyssel skrev 2019-09-10 13:06:21 följande: #220
    KlantSmurfen skrev 2019-09-10 12:03:44 följande:

    Är det normkritiskt arbete på ett genusvetenskapligt sätt?

    Jag träffar barn och unga varje dag som gör allt för att dölja att de är utanför normen

    Hur är arbetet med gruppsammanhållning?

    "Arbetar man dessutom med samtal är det inte speciellt mkt som behöver skina igenom av egna föreställningar om t.ex kön och läggning och vilka förväntningar det skapar, för att stänga möjligheterna för dialog..."

    Det problemet uppstår i alla möjliga situationer, jag tror att många saknar en modell för samtal.

    transpersoner sämst och har bland de högre suicidtalen

    Det kan bero på att det ofta är fler/andra saker än just könsdysfori det handlar om, det finns psykiatrisk samsjuklighet hos över hälften. Av de med early onset och som inte genomgår Könsbekräftande vård är det bara ca 20% som fortfarande vill det när de är vuxna. Late onset verkar vara ett nytt fenomen.


    Arbetet med gruppsammanhållning är "ojämnt" - både om man menar till innehåll och vad av evidens och icke-evidens man hävdar att man lutar sig på. Det blir för precist att peka ut vad som görs på de olika skolor jag arbetat på. För att säga något så ägnar man sig ibland åt mer "skilja-ut-aktiviteter" än "komma-ihop-aktiviteter".

    Många saknar framförallt flexibla modeller för samtal, arbetar i en kultur som varken främjar eller påbjuder tillräckligt djup reflektion över sitt eget bemötande och egna hållningar, och många saknar handledning.

    Det stämmer att det finns utbredd samsjuklighet i den gruppen. Negativt utpekande och osynliggörande främjar naturligtvis inte hälsa och välmående, oavsett andra diagnoser. Ja, late onset gender dysphoria är ett problem i synnerhet i en av mina målgrupper.
    "Negativt utpekande och osynliggörande främjar naturligtvis inte hälsa och välmående, oavsett andra diagnoser"
    Det gör ju inte det men om det är 80% som "växer" ur sin könsdysfori så kan ju könsdysforin vara en konsekvens av andra psykiska problem/diagnoser.

    "Ja, late onset gender dysphoria är ett problem i synnerhet i en av mina målgrupper."
    jag misstänker att det beror på genus/transideologi.
  • KlantSmurfen
    pyssel skrev 2019-09-10 15:33:57 följande: #227
    Förmodligen. Eller om man vill kalla det sociologisk och pedagogisk forskning. Det är ju ett tvärvetenskapligt fält. Men som med all forskning gäller det ju att vara kritisk både vad gäller teoretiska utgångspunkter, genomförande och analys. Och uppmärksam på politiska eller företagsekonomiska intressen och konfirmeringsbias.
    ok.
  • KlantSmurfen
    pyssel skrev 2019-09-10 15:40:33 följande: #228
    Ja det motsäger jag inte, att "växa ur" det. Men medvetenhet hos personal vilka normer jag själv överför eller lyfter fram påverkar eleven som befinner sig där just nu.

    Jag sparar mina spekulationer om vad "late onset" - epidemin beror på hos den gruppen..
    "Men medvetenhet hos personal vilka normer jag själv överför eller lyfter fram påverkar eleven som befinner sig där just nu"
    ok

    "Jag sparar mina spekulationer om vad "late onset" - epidemin beror på hos den gruppen"
    Hur ska man då kunna diskutera det?
    De verkar lära sig om trans men inte om andra orsaker till varför de känner som de gör.
    This new identification seemed to occur in the context of either belonging to a group of friends [in which] multiple-or even all-members became transgender-identified around the same time, or through immersion in social media, or both

    quillette.com/2019/03/19/an-interview-with-lisa-littman-who-coined-the-term-rapid-onset-gender-dysphoria/
  • KlantSmurfen
    pyssel skrev 2019-09-10 16:09:13 följande: #230
    Att bli nedslagen av en okänd föregås oftast inte av psykologiskt våld. Att bli slagen hemma gör det. Det är mkt vanligt att fysiskt våld mot närstående blandas med tillmälen, fysisk (t.ex inlåsning) eller psykisk kontroll eller förbud, gaslighting och/eller våld mot offrets saker, inredningen eller husdjur. Jag har faktiskt aldrig läst någon rapport, arbetat med någon utsatt för fysiskt våld i relation eller upplevt själv att det förekommer utan något psykologiskt våld (du får gärna hänvisa mig till något som säger motsatsen). I en nära relation finns det dessutom en ytterligare dimension som går under psykiskt förtryck eller våld - Du saknar kontroll över när det smäller eller varför/hur du ska förhindra det - Det resulterar i en psykiskt förtryckande miljö. Det "går" liksom inte att vara fri från psykologiskt våld från den närstående som slår dig. Så, nej, jag tror inte att kvinnor misshandlar psykiskt mer än män. Det är inte min erfarenhet från arbete med våldsutsatta och våldsutövande män och kvinnor heller.

    Det är enligt mig en förenkling av våld att hävda att psykiskt våld ofta är värre än det fysiska - Det fysiska förekommer nämligen inte helt skilt från psykningarna och inte ensamt i en nära relation, det psykiska kan däremot göra det. När båda förekommer är de starkt knutna till varandra och inte självklara att skilja åt även om man kan säga att "orden satte sig djupare än slagen". Slag har både fysiska och psykiska konsekvenser, både på stan och inte minst när en närstående gör det. För att inte tala om var det sexuella våldet hamnar i "allvarsgrad" fördelat på sexuellt, fysiskt och psykiskt.
    Har jag påstått att det förekommer fysiskt våld utan fysiskt våld?
    Däremot förekommer det psykiskt våld utan fysiskt våld.

    Du vet när du blir slagen och de flesta förstår att något är fel men psykiskt våld brukar kallas för det osynliga våldet.


  • KlantSmurfen
    pyssel skrev 2019-09-10 16:48:17 följande: #234
    KlantSmurfen skrev 2019-09-10 16:31:23 följande:

    Har jag påstått att det förekommer fysiskt våld utan fysiskt våld?

    Däremot förekommer det psykiskt våld utan fysiskt våld.

    Du vet när du blir slagen och de flesta förstår att något är fel men psykiskt våld brukar kallas för det osynliga våldet.


    Nä, okej. Jag menade väl mer att belysa att kvinnors "psykiska terror", och enligt många både värre och mer förekommande, ofta lyfts fram som en motpol i debatten om mäns fysiska vinr. Detta har tyvärr också en lång tradition som förklaring och utlösare av mäns fysiska våld.
    Det brukar användas som motpol mot de som ger förövare och offer kön.
    Mäns våld är grövre men man kan inte lösa det om man inte arbetar förebyggande mot orsakerna. Det behövs ett socialt tryck mot våld men efter en gräns blir "man ska inte slå" ungefär som att säga "man ska inte stjäla", det funkar helt enkelt inte och om man då ser mellan fingrarna och/eller när en grupp "stjäl" kan de "stjäla" ostört.

    "Detta har tyvärr också en lång tradition som förklaring och utlösare av mäns fysiska våld."
    Män som misshandlar använder kvinnans beteende som ursäkt även när det är helt oprovocerat, kvinnor använder manens våld som ursäkt även om han aldrig slagit.
    I vissa relationer är det båda som bråkar och slåss.

    Kvinnor kan försöka provocera fram våld
    www.familjeliv.se/forum/thread/78250352-min-kille-slog-mig-igar/1/nick/79723593
  • KlantSmurfen
    pyssel skrev 2019-09-11 06:03:14 följande: #239
    Hittade rätt tråd nu. Att det finns människor som försöker provocera fram våld har väl ingen nekat till? Den här kvinnan beskriver sig själv som våldsam och berättar att hon slår. På vilket sätt har det med diskussionen om försvarandet av våld som framprovocerat att göra?
    Jag kan ha missuppfattat vad du menade i #236.
    Vad menar du med mansjourernas storhetstid? De har ju aldrig haft någon.

    "Att det finns människor som försöker provocera fram våld har väl ingen nekat till?"
    Du kanske inte har gjort det men vi har ändå en 40-årig vänsterfeministisk tradition med att se kvinnor som oskyldiga offer, även på regeringsnivå handlar diskussionen "våld i nära relationer" om maskulinitetsnormer.
  • KlantSmurfen
    pyssel skrev 2019-09-11 20:41:46 följande: #243
    Kanske inte storhetstid, men lättare att få ekonomiskt stöd och då även inbjudna i debatten som expertis. Ungefär när splittringen i den profeministiska mansrörelsen från 70-talet som utmanade mansnormen hade börjat resultera i en ny gruppering: En mer konservativ rörelse som ville "återta" eller "upprätta manligheten". Manskurser i skogen för män som i de mest drastiska ordalagen "kastrerats av feminismen". Mansjourer för män som slog, men som i mångt och mycket handlade om att flytta fokus till [kvinnors] härskartekniker, psykisk misshandel och vårdnadstvister som trigger för mäns våld mot närstående kvinnor. Det visade sig att dömda misshandlare frontade jourer och bröt kontaktförbud. Det skadade de mansjourer som var seriösa och försenade utvecklingen mot en syn på män som potentiella offer för fysiskt våld i nära relationer, och osynliggjorde våld mot män i samkönade relationer. I kölvattnet av detta dök 2000-talets jämställdister upp. Retoriken innehöll bl.a kritik mot kvinnojourer och det inskränkta stödet till mansjourer. Egentligen utan att problematisera vad som hade föregått det på "mansrättssidan".

    Jag kanske är "biased" som inte ser män fullt lika osynliggjorda som offer. Kanske för att jag återkommande arbetat professionellt eller ideellt sedan 90-talet med både män och kvinnor som offer, och (mestadels) män som förövare.
    "Jag kanske är "biased" som inte ser män fullt lika osynliggjorda som offer"
    jo, jag har lagt märke till din bias, du kanske är felinformerad?

    Det börjar oftast med att barn växer upp i dysfunktionella familjer så de är redan offer, några av dem blir medberoende i en relation, några andra blir förövare och några blir både och men enligt vänsterfeministisk genusideologi är det bara män som blir förövare och kvinnor är offer. I dagens samhälle är män osynliggjorda som offer och kvinnor är osynliggjorda som förövare vilket också har osynliggjort våld i samkönade relationer och manlig prostitution mm inom homosexuella kretsar.

    "Kanske inte storhetstid, men lättare att få ekonomiskt stöd och då även inbjudna i debatten som expertis"
    och idag är det personer som vänsterfeministen Svante Tidholm som blir inbjudna i debatten som expertis, jag vet inte vad han är expert på förutom att  snacka skit.

    "Det skadade de mansjourer som var seriösa och försenade utvecklingen mot en syn på män som potentiella offer för fysiskt våld i nära relationer, och osynliggjorde våld mot män i samkönade relationer."

    Har du någon källa på det? Jag tvivlar inte på att det funnits dåliga mansrörelser (de finns fortfarande), jag vet inte vilket inflytande mansrörelser haft men jag vet att kvinnorörelsen (vänsterfeminister) arbetat väldigt aktivt för att osynliggöra män som potentiella offer, samma sak gäller samkönade relationer. Det händer emellanåt att kommer ett och annat hatiskt inlägg från en lebb riktat mot vänsterfeminister p.g.a att de förnkar deras utsatthet.

    Fram till bara för några år sen vägrade ROKS hjälpa lesbiska kvinnor p.g.a att förövaren hade fel kön, de har också lyckats kapa en myt om att det saknas forskning om våldsutsatta i samkönade relationer så men vet inte hur man ska hjälpa dem.

    Är det något vänsterfeministerna inte gillar drar de igång en smutskastar kampanj och ljuger så mycket de kan för att förstöra deras rykte så det är mycket möjligt att de mansrörelser du menar har fått sina rykten förstörda av feminister. Petra Östergren var en radikalfeminist tills hon insåg att det radikalfeminister sa om våld och övergrepp inte riktigt stämde men när hon började ifrågasätta startade den vanliga smutskastar kampanjen och utfrysning.

  • KlantSmurfen
    Anonym (Men alltså) skrev 2019-09-11 19:55:15 följande: #242
    Ja, det vore intressant om man även kartlade det kvinnliga våldet. Tror intresset för det krymper när man löst hävdar att "det är klart att kvinnor slåss de med". Är det? Varför gör de det, då, kan man undra.
    De festa kvinnor som utövar våld i relationer har precis som de flesta män som utövar våld i relationer vuxit upp i dysfunktionella familjer, det är något de har gemensamt med de som blir utsatta för våld i relationer. Det handlar ju inte om att måla upp kvinnor som grupp som aggressiva våldsutövare. Normaliseringsprocessen i en destruktiv relation börjar oftast redan när man är barn. Våld i nära relationer är med andra ord transgenerational trauma så det fungerar inte att tjata om destruktiva mansnormer och försöka lösa det med genus"pedagogik" och flera genusdagis. Är det något som är destruktiv norm så är det förnekelsenormen inom feminismen och politiken, det är en riktig bromskloss i det förebyggande arbetet.

    Den feministiska genus analysen saknar vetenskapligt perspektiv och använder inte psykologisk litteratur. Det är ju inte direkt så att det saknas kunskap om hur det fungerar eller att informationen är svårtillgänglig, man skiter helt enkelt i det eftersom det handlar om ideologi pengar. Det är lättare att få bidrag om man enligt vänsterfeministisk jämställdhetspolitik målar upp män som förövare och kvinnor som offer. Mansjourerna verkar i första hand rikta sig till män som utövar våld, behandling och våldsförebyggande arbete, det är väl därför de lyckas få bidrag.
    Det var under 1960-talet som mäns våld mot kvinnor uppmärksammades av feminister, och sedan dess har allmänhetens tankar och attityder inför partnerrelaterat våld formats av idén att våld i nära relationer grundas i patriarkatet och att män känner ett behov att kontrollera kvinnor
    www.diva-portal.org/smash/get/diva2:757797/FULLTEXT01.pdf
    Enligt de radikal feminister som startade de första kvinnojourerna i Sverige (Grupp 8) och de var väldigt påverkad av amerikansk radikalfeminism
    Många personer inom den svenska feminismen har en bakgrund i Grupp 8 eller är inspirerade av dem. Grupper som influerats av Grupp 8 inkluderar Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS), Stödstrumporna och Feministiskt initiativ.

    sv.wikipedia.org/wiki/Grupp_8
    Erin Pizzey berättar lite kort om hur det började.
    0:18-2:44,7:58-9:23



    00:41-11:54





  • KlantSmurfen
    Anonym (men) skrev 2019-09-12 03:11:40 följande: #249
    KlantSmurfen skrev 2019-09-10 16:31:23 följande:
    Har jag påstått att det förekommer fysiskt våld utan fysiskt våld?
    Däremot förekommer det psykiskt våld utan fysiskt våld.

    Du vet när du blir slagen och de flesta förstår att något är fel men psykiskt våld brukar kallas för det osynliga våldet.
    Det kanske var att du gav intrycket att eventuellt mena på att mäns våld är fysiskt och kvinnors våld är psykiskt och psykiskt våld är eller kan vara värre och väldigt traumatiskt både i en parrelation och i mobbing. Men om då män ägnar sig åt fysiskt våld, så ingår även det psykiska våld. Du vet det psykiska våldet som är så hemskt att utsättas för.
    Kan det vara så att intrycket du upplever att jag gav beror på hur du har valt att tolka mitt inlägg?
Svar på tråden Vikigaste jämställdhetsfrågan