Barnens kompisar får inte leka hos oss

Men jisses. Hur kan du inte tycka det är över gränsen? Stackars unge

Min sexårings bästa kompis fick bara leka hemma hos mig, inte hemma hos min sons pappa. Föräldrarna kände bara mig, och inte pappan. Jag tyckte det var helt ok, det finns så många konstiga män/pappor.

Tja, jag blir ju också rädd och stressad när jag ser mitt barn i ett hav av glassplitter. Att han höjer rösten är ju inte önskvärt, men nog finns det värre saker att göra som förälder.

Nu var inte min fråga vad jag ska göra åt min sambo, utan hur jag ska agera i den uppkomna situationen med övriga föräldrar. Att fråga eller inte fråga.

inte så pedagogiskt att skälla ut ett barn som av misstag välter ett ljus och dessutom säger förlåt. 

vad är det han vill tillrättavisa med att skrika på det sättet?

sannolikt skäller han på kompisarna också. 

jag hade tagit upp detta med min sambo och inte lagt fram min egen teori, utan mer frågat "vad tänker du om det? har det hänt nåt vid ett tillfälle?"

Jag har aldrig sett eller hört att något hänt när andra barn varit här. Men idag när vår 6-åring av misstag slog ner en ljuslykta (och blev ledsen och sa förlåt) så gormade han: ?vad gör du? Varför slår du sönder glas? Det är farligt, fattar du väl!?

Inte över gränsen (IMO), men onödigt argt.

Alltså, jag tycker att det är mer problematiskt att prata illa om ett annat barns förälder med sina barn i den åldern. Ingen av de vuxna i de berörda familjerna har ju någon egen inblick i vårt familjeliv eller hans föräldraskap. Vad lär man sina barn med detta? Min dotter har en kompis som jag inte vill att hon går hem till, då storebrodern är våldsam mot lillasystern. Jag hanterar det utan att dra in mitt barn i situationen.

Jag har inte ens hört min sambo skälla på våra barn inför kompisarna.

Jag håller med om att det är onödigt att skälla på ett barn som gjort ett misstag och som redan är ledset. Jag tycker att han är orättvis, men inte olämplig.