• Anonym (Hur göra?)

    Barnens kompisar får inte leka hos oss

    Det har under de senaste månaderna kommit till min kännedom (genom barn som försagt sig), att tre av mina barns kompisar fått höra av sina föräldrar att de inte får leka hos oss om bara barnens pappa är hemma. Om jag är hemma är det alltså ok.

    Mina barn är 6 och 9. Min sambo har möjligen lite nära till att skälla, men är på inget (mig veterligen) sätt olämplig förälder.

    Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig i detta. Å ena sidan vill jag veta varför, men vad ska jag göra med vetskapen? Min sambo lär inte gilla kompisarnas föräldrar om han får veta detta. Å andra sidan är jag orolig för vad detta innebär för mina barns sociala situation. När de blir äldre känns risken för ryktesspridning överhängande.

    Tips och perspektiv mottages tacksamt.

  • Svar på tråden Barnens kompisar får inte leka hos oss
  • Anonym (Hur göra?)
    Fliselisan skrev 2019-09-20 15:12:02 följande:

    Min 9 åring krossade nyligen ett glas i köket när jag stod bredvid. Och det är som du säger, visst blir man rädd. Rädd att barnet ska kliva i glaset och skada sig. Och jag agerade där efter. Typ: ojoj, stå helt stilla, inte ett steg nu innan jag sopad upp glaset, kan du klättra upp på en bänk så länge tror du? Och sen var det bra med det. 9 åringen blev ej ledsen eftersom hon vet att det är ok med olyckshändelser. Skulle jag där ha skällt? Aldrig. Om ett annat barns förälder skulle skälla på mina barn pga en sådan olycka hade jag nog inte heller låtit dem gå dit igen.


    Så gjorde jag också i samma händelse. Min sambo har ADHD och inte samma impulskontroll. Min 6-åring blev ledsen för att hon blev rädd av smällen (det var en stor, tjock glaslykta som exploderade vid hennes fötter).
  • Smillefix

    Det måste finnas en anledning om tre barns föräldrar oberoende av varandra har förbjudit sina barn att leka hos er. Antingen har det hänt något när barnen har varit hemma hos er, eller så har era barn berättat att deras pappa ofta är arg.

    Du behöver prata med de andra föräldrarna och fråga dem vad som hänt helt enkelt. Och naturligtvis prata med din sambo, han behöver uppenbarligen lära sig kontrollera sitt temperament.

  • Fliselisan
    Anonym (Hur göra?) skrev 2019-09-20 15:53:02 följande:

    Så gjorde jag också i samma händelse. Min sambo har ADHD och inte samma impulskontroll. Min 6-åring blev ledsen för att hon blev rädd av smällen (det var en stor, tjock glaslykta som exploderade vid hennes fötter).


    Impulskontroll?

    Din sambo tycks ha ilska nära till hands. Min syster har ADHD och har faktiskt aldrig hört henne vråla på sina barn.

    Du kan försvara din sambo hur du vill. Dock behöver du förstå att andra föräldrar reagerar när någon annan förälder visar ilska i sitt hem.

    Vårt äldsta barn är 16 och varken jag eller min man har någonsin visat oss arga när barnet haft kompisar här. Vi har ibland sagt till barnen som man ibland behöver, men då på ett juste sätt.
  • Tiina87
    Anonym (Hur göra?) skrev 2019-09-20 15:53:02 följande:

    Så gjorde jag också i samma händelse. Min sambo har ADHD och inte samma impulskontroll. Min 6-åring blev ledsen för att hon blev rädd av smällen (det var en stor, tjock glaslykta som exploderade vid hennes fötter).


    Då borde han få gå i terapi för att kunna kontrollera sin ilska och få hjälp med att bättra sin impulskontroll.
  • Anonym (Kjhh)

    Fråga föräldrar en och en. Utan att bli anklagande. Det kan faktiskt vara något du behöver veta.

    Handlar det om tre barn från olika familjer så är det inte bara ett löst rykte eller hysteriska föräldrar. Fråga och ta till dig svaret.

  • Pope Joan II
    Anonym (Hur göra?) skrev 2019-09-20 15:47:09 följande:
    Det är väl rimligt om man vet något om den andra föräldern. Inte om man utgår från lösa antaganden.

    Det blir ju obekvämt för dessa föräldrar. De har ju inte själva sagt något till mig, utan pratat med barnen, som på olika sätt försagt sig hemma hos oss. Att jag ringer upp och avslöjar deras agerande behöver ju inte landa väl. I ett av fallen har jag haft mycket kontakt med mamman under åren och hennes dotter har varit mycket hos oss.
    För min del har jag inte betraktat mina barns bedömningar som lösa antaganden. Har jag fått signaler från mina barn att något, vad det nu än var, kändes obekvämt, otryggt eller annat liknande så har det räckt för mig. 

    Jag hade inte tyckt att det var det minsta obekvämt om någon likt dig i den situationen ringt upp mig och "avslöjat" mitt agerande. 

    De är inte skyldig dig att göra någon utredning eller ge dig någon förklaring heller. Känns det inte bra för dem att deras barn leker hos er så är det så det är. Jag tycker att du ska vara glad över att barnen i stället kan leka hos dem då, så att barnens relationer kan bibehållas. 
  • Anonym (Hur göra?)

    Herre jisses. Inte konstigt att det finns så mycket barn och vuxna med beteendeproblem, när man hör er skenhelighet.

    Jag ringde en mamma idag och frågade. Hon sa att deras dotter sagt att det var jobbigt att vara hos oss när jag inte var hemma eftersom min man talar franska (sitt modersmål) med barnen och hon inte förstår. Jag lovade att be honom hålla sig till svenska när vi har besök.

    Nu kan ni alla återgå till att putsa era glorior.

  • Tiina87
    Anonym (Hur göra?) skrev 2019-09-20 19:16:45 följande:

    Herre jisses. Inte konstigt att det finns så mycket barn och vuxna med beteendeproblem, när man hör er skenhelighet.

    Jag ringde en mamma idag och frågade. Hon sa att deras dotter sagt att det var jobbigt att vara hos oss när jag inte var hemma eftersom min man talar franska (sitt modersmål) med barnen och hon inte förstår. Jag lovade att be honom hålla sig till svenska när vi har besök.

    Nu kan ni alla återgå till att putsa era glorior.


    Tvivlar dock på att det är enda anledningen. Det är dax för dig att inse att din sambo har ett beteendeproblem.
  • Anonym (nja)
    Anonym (Hur göra?) skrev 2019-09-20 19:16:45 följande:

    Herre jisses. Inte konstigt att det finns så mycket barn och vuxna med beteendeproblem, när man hör er skenhelighet.

    Jag ringde en mamma idag och frågade. Hon sa att deras dotter sagt att det var jobbigt att vara hos oss när jag inte var hemma eftersom min man talar franska (sitt modersmål) med barnen och hon inte förstår. Jag lovade att be honom hålla sig till svenska när vi har besök.

    Nu kan ni alla återgå till att putsa era glorior.


    Det där låter som en ren efterkonstruktion.

    Föräldrar som inte vill att barnen ska vara hemma hos vuxna som pratar franska eller hos vuxna som gapar - vilket låter mest troligast
  • Anonym (K)
    Anonym (Hur göra?) skrev 2019-09-20 19:16:45 följande:

    Herre jisses. Inte konstigt att det finns så mycket barn och vuxna med beteendeproblem, när man hör er skenhelighet.

    Jag ringde en mamma idag och frågade. Hon sa att deras dotter sagt att det var jobbigt att vara hos oss när jag inte var hemma eftersom min man talar franska (sitt modersmål) med barnen och hon inte förstår. Jag lovade att be honom hålla sig till svenska när vi har besök.

    Nu kan ni alla återgå till att putsa era glorior.


    Bra att du ringde! Men det var du själv som misstänkte hans humör. Är det så konstigt att spinna vidare på den enda information du ger? Ingen är tankeläsare.
Svar på tråden Barnens kompisar får inte leka hos oss