Barnens kompisar får inte leka hos oss

efter ett snack med min man hade jag snackat med de andra föräldrarna. 

Alltså, jag tycker att det är mer problematiskt att prata illa om ett annat barns förälder med sina barn i den åldern. Ingen av de vuxna i de berörda familjerna har ju någon egen inblick i vårt familjeliv eller hans föräldraskap. Vad lär man sina barn med detta? Min dotter har en kompis som jag inte vill att hon går hem till, då storebrodern är våldsam mot lillasystern. Jag hanterar det utan att dra in mitt barn i situationen.

Och där har du en bra anledning till att dina barns kompisar inge får leka hos er när bara han är hemma.

Tja, jag blir ju också rädd och stressad när jag ser mitt barn i ett hav av glassplitter. Att han höjer rösten är ju inte önskvärt, men nog finns det värre saker att göra som förälder.

Nu var inte min fråga vad jag ska göra åt min sambo, utan hur jag ska agera i den uppkomna situationen med övriga föräldrar. Att fråga eller inte fråga.

Jag har aldrig sett eller hört att något hänt när andra barn varit här. Men idag när vår 6-åring av misstag slog ner en ljuslykta (och blev ledsen och sa förlåt) så gormade han: ?vad gör du? Varför slår du sönder glas? Det är farligt, fattar du väl!?

Inte över gränsen (IMO), men onödigt argt.

Varför är det problematiskt? För min del har min lojalitet legat hos mina barn och inte hos andra vuxna (bara för att de är vuxna dessutom). Jag tycker att det är helt självklart att vid avrådan gällande lek hos andra åldersadekvat berätta om skälen till varför man som förälder fattat ett sådant beslut. 

Om någon förälder haft något problem exempelvis som i ert fall med ilska (andra fall kan ju handla om missbruk eller en i övrigt olämplig hemmiljö) och jag därför tyckt att mina barn inte bör vistas hos dem så har jag pratat om varför. 

Tror du måste fundera hur det kan komma sig att föräldrar till tre olika barn säger så här? Det skulle sitta ganska långt inne för mig att säga så till mina barn. De har kompisar vara föräldrar jag inte gillar, men skulle aldrig säga så till dem.

Kan din sambo ha agerat på ett sätt som inte är acceptabelt när du inte är hemma?

Min 9 åring krossade nyligen ett glas i köket när jag stod bredvid. Och det är som du säger, visst blir man rädd. Rädd att barnet ska kliva i glaset och skada sig. Och jag agerade där efter. Typ: ojoj, stå helt stilla, inte ett steg nu innan jag sopad upp glaset, kan du klättra upp på en bänk så länge tror du? Och sen var det bra med det. 9 åringen blev ej ledsen eftersom hon vet att det är ok med olyckshändelser. Skulle jag där ha skällt? Aldrig. Om ett annat barns förälder skulle skälla på mina barn pga en sådan olycka hade jag nog inte heller låtit dem gå dit igen.