• Anonym (Hur göra?)

    Barnens kompisar får inte leka hos oss

    Det har under de senaste månaderna kommit till min kännedom (genom barn som försagt sig), att tre av mina barns kompisar fått höra av sina föräldrar att de inte får leka hos oss om bara barnens pappa är hemma. Om jag är hemma är det alltså ok.

    Mina barn är 6 och 9. Min sambo har möjligen lite nära till att skälla, men är på inget (mig veterligen) sätt olämplig förälder.

    Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig i detta. Å ena sidan vill jag veta varför, men vad ska jag göra med vetskapen? Min sambo lär inte gilla kompisarnas föräldrar om han får veta detta. Å andra sidan är jag orolig för vad detta innebär för mina barns sociala situation. När de blir äldre känns risken för ryktesspridning överhängande.

    Tips och perspektiv mottages tacksamt.

  • Svar på tråden Barnens kompisar får inte leka hos oss
  • Anonym (Hind)
    Anonym (Hur göra?) skrev 2019-09-20 19:16:45 följande:

    Herre jisses. Inte konstigt att det finns så mycket barn och vuxna med beteendeproblem, när man hör er skenhelighet.

    Jag ringde en mamma idag och frågade. Hon sa att deras dotter sagt att det var jobbigt att vara hos oss när jag inte var hemma eftersom min man talar franska (sitt modersmål) med barnen och hon inte förstår. Jag lovade att be honom hålla sig till svenska när vi har besök.

    Nu kan ni alla återgå till att putsa era glorior.


    Ok, då vet du. Bra att du pratade med dem! Alltid skönt med korten på bordet.

    Helt oavsett kompisarna kanske du och sambon får ta ett snack om uppfostringsmetoder!
  • Pope Joan II
    Anonym (Hur göra?) skrev 2019-09-20 19:16:45 följande:

    Herre jisses. Inte konstigt att det finns så mycket barn och vuxna med beteendeproblem, när man hör er skenhelighet.

    Jag ringde en mamma idag och frågade. Hon sa att deras dotter sagt att det var jobbigt att vara hos oss när jag inte var hemma eftersom min man talar franska (sitt modersmål) med barnen och hon inte förstår. Jag lovade att be honom hålla sig till svenska när vi har besök.

    Nu kan ni alla återgå till att putsa era glorior.


    Anonym (Hur göra?) skrev 2019-09-19 21:43:14 följande:

    Det har under de senaste månaderna kommit till min kännedom (genom barn som försagt sig), att tre av mina barns kompisar fått höra av sina föräldrar att de inte får leka hos oss om bara barnens pappa är hemma. Om jag är hemma är det alltså ok.

    Mina barn är 6 och 9. Min sambo har möjligen lite nära till att skälla, men är på inget (mig veterligen) sätt olämplig förälder.

    Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig i detta. Å ena sidan vill jag veta varför, men vad ska jag göra med vetskapen? Min sambo lär inte gilla kompisarnas föräldrar om han får veta detta. Å andra sidan är jag orolig för vad detta innebär för mina barns sociala situation. När de blir äldre känns risken för ryktesspridning överhängande.

    Tips och perspektiv mottages tacksamt.



    Det här går inte ihop. 
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Hur göra?) skrev 2019-09-20 19:16:45 följande:

    Herre jisses. Inte konstigt att det finns så mycket barn och vuxna med beteendeproblem, när man hör er skenhelighet.

    Jag ringde en mamma idag och frågade. Hon sa att deras dotter sagt att det var jobbigt att vara hos oss när jag inte var hemma eftersom min man talar franska (sitt modersmål) med barnen och hon inte förstår. Jag lovade att be honom hålla sig till svenska när vi har besök.

    Nu kan ni alla återgå till att putsa era glorior.


    Så barnen fick inte leka hos er för deras föräldrar för att barnen inte förstår när din sambo pratar franska. Tycker du att det på något vis verkar troligt?
  • Anonym (Hur göra?)
    Anonym (Mia) skrev 2019-09-20 19:39:36 följande:

    Så barnen fick inte leka hos er för deras föräldrar för att barnen inte förstår när din sambo pratar franska. Tycker du att det på något vis verkar troligt?


    Den mamman jag ringde har jag känt i flera år. Det kändes kymigt att ringa med en fråga som kunde uppfattas som en anklagelse. Hon skrattade rakt ut när jag ringde och sa att det inte alls var så. Hennes barn hade sagt att det kändes jobbigt när de pratade franska eftersom hon inte förstod. Mamman hade sagt att det var lätt löst eftersom jag oftast var hemma också och sagt att om bara pappan var hemma kunde de vara hos dem.

    Inget förbud. Barnet sa inte heller förbud. Barnet sa att ?mamma har sagt att vi kan vara hos mig om det bara är din pappa hemma?. Min reaktion förstärktes av att jag märkt att de aldrig var hos oss om det bara var pappan hemma.
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Hur göra?) skrev 2019-09-20 19:48:41 följande:

    Den mamman jag ringde har jag känt i flera år. Det kändes kymigt att ringa med en fråga som kunde uppfattas som en anklagelse. Hon skrattade rakt ut när jag ringde och sa att det inte alls var så. Hennes barn hade sagt att det kändes jobbigt när de pratade franska eftersom hon inte förstod. Mamman hade sagt att det var lätt löst eftersom jag oftast var hemma också och sagt att om bara pappan var hemma kunde de vara hos dem.

    Inget förbud. Barnet sa inte heller förbud. Barnet sa att ?mamma har sagt att vi kan vara hos mig om det bara är din pappa hemma?. Min reaktion förstärktes av att jag märkt att de aldrig var hos oss om det bara var pappan hemma.


    Intressant att du tänker att den anklagelse som skulle kunna finnas här är din mot de andra föräldrarna.
  • Utvandraren
    Anonym (Hur göra?) skrev 2019-09-20 15:53:02 följande:
    Så gjorde jag också i samma händelse. Min sambo har ADHD och inte samma impulskontroll. Min 6-åring blev ledsen för att hon blev rädd av smällen (det var en stor, tjock glaslykta som exploderade vid hennes fötter).
    Jag har också adhd och jag skulle inte skälla ut mitt barn för en olycka! Speciellt inte när denne säger förlåt. Blir riktigt tårögd när jag tänker på det.
  • Smillefix
    Anonym (Hur göra?) skrev 2019-09-20 19:16:45 följande:

    Herre jisses. Inte konstigt att det finns så mycket barn och vuxna med beteendeproblem, när man hör er skenhelighet.

    Jag ringde en mamma idag och frågade. Hon sa att deras dotter sagt att det var jobbigt att vara hos oss när jag inte var hemma eftersom min man talar franska (sitt modersmål) med barnen och hon inte förstår. Jag lovade att be honom hålla sig till svenska när vi har besök.

    Nu kan ni alla återgå till att putsa era glorior.


    Det var du som beskrev hur din sambo reagerade när ert barn tappade en ljuslykta i golvet, att han brusar upp för lätt och att han saknar impulskontroll. Uppenbarligen tycker du själv att hans humör är problematiskt eftersom du utgick ifrån att detta var orsaken. Vi andra känner inte din man utan kan bara utgå ifrån vad du berättar. Du nämnde aldrig att din man endast talar franska och att det möjligen kunde vara orsaken till att barnen inte får leka hos er?

    Det låter för övrigt som en efterkonstruktion gjord av en konflikträdd mamma som blev överrumplad av ditt samtal och inte vågar säga sanningen till dig. Du sade ju att det var föräldrarna som förbjöd sina barn att leka hos er, originellt att de är rasistiska mot just fransmän i ert skoldistrikt och inte mot muslimer och somalier och andra invandrargrupper som generellt brukar ha lägre status än europeiska invandrare ;)

    Mina barn har haft vänner vars föräldrar inte talat ett enda ord svenska, de har använt kroppsspråk och stora leenden och fått mina barn att känna sig både välkomna och trygga i deras hem trots att de inte ens kunnat prata med dem utan barnen har fått tolka vad föräldrarna sagt. Har aldrig upplevt att det varit ett problem och mina barn har aldrig bett om att få slippa leka med sin kompis pga föräldrarnas språk.
  • Pope Joan II
    Utvandraren skrev 2019-09-20 19:59:23 följande:
    Jag har också adhd och jag skulle inte skälla ut mitt barn för en olycka! Speciellt inte när denne säger förlåt. Blir riktigt tårögd när jag tänker på det.
    Men du är väl kanske inte fransktalande? Det verkar nu vara av avgörande betydelse. 

    Du får putsa glorian som vi andra. 
  • Anonym (Hur göra?)

    Tråden är fri för era grundlösa spekulationer. Ni skriver uppenbart ur ängslighet eller total renons på självinsikt. Jag lever med min sambo och mina barn och är fullt införstådd med våra brister och förtjänster.

    Jag sökte råd i en snårig social situation (hanteringen av barnens vänners föräldrar) men fick istället tvärsäkra svar om min sambos personlighet och föräldraskap.

    Det måste vara skönt att få formulera trumpska sanningar så fritt från fakta och verklighet. Ni har en tid framför er när världen inte är lika svartvit som i ungdomen - det må vara snårigare, men också roligare.

Svar på tråden Barnens kompisar får inte leka hos oss