Höstlov- bonusar vill vara här

Precis som du har rätt att va här inne och sprida dina påhittad slutsatser, så har jag exakt samma rätt. Du har ett precis lika kass liv som du anser jag har eftersom du verkar fixerad vid att sitta här inne och läsa mina inlägg.

Jo det finns ett allmänt hat mot de som inte enbart sjunger lovsånger om partnerns barn och ex, jag vet det eftersom jag varit härinne i många år. Många som skriver här mår inte bra i sin relation med särkullar och ex. Blir de hjälpta av att höra att de är dumma i huvudet och ska lämna för att inte skada de stackars små barnen?

För att inte tala om att den heliga kon (exet) alltid har rätt oavsett vilka dumheter hon än hittar på, för det är ju som hon tänker på barnen, helt osjälviskt naturligtvis...

Det behövs en motvikt till det, för det går att ha ett bra förhållande med partnern och inte vilja engagera sig i särkullarna. Det funkar utmärkt att leva uppdelat under samma tak och inte betala för sådant som har med särkullarna att göra. Det är inget konstigt att tycka andras ungar är pest och jobbiga. Man kan ägna sig åt sin hobby och/eller jobba över mycket när föräldern har umgänge. Det enda det handlar om är ifall man tycker partnern är värd de uppoffringar man får göra för att stå ut tills umgänget upphör. 

Särkullarna försvinner ju inte bara för att de blir vuxna, men då kan föräldern köra hem till dem för att träffa dem, och man själv kan stanna hemma.

De få gånger de kommer hem till en och hälsar på kan man bita ihop och hålla god min.

Enda anledningen till att ingen rackat ned på henne är för att hon ska jobba. Hade hon varit ledig och velat ta det lugnt och göra vad hon själv ville så hade det låtit annorlunda. 

Läs hur många som skrivit "eftersom du ska jobba...." 

Det kanske det gör, vad vet jag. Eller vad vet du?

Onda styvfarsor finns det iallfall eller fanns... som den stackars pojken Bobby fick erfara.

Där kan vi snacka om ondska.

Att inte ta hand om andras avkomma är inte att vara ond, det är att måna om sig själv och sitt eget välmående.

Vill man ta på sig det så det helt i sin ordning men vill man inte så ska man bannemig slippa utan att få fan för det.

Man är ond om man skadar barn och det gör dåliga styvmorsor. Väldigt enkelt.

Vill du inte delvis ansvara för(och/eller inte gillar) barn så ser du till att inte dejta, och framförallt inte flyttar in med, personer med barn. Ännu enklare. 

Det har jag gjort i många år. Och jag är övertygad om att vilken attityd man har då ma går in i förhållandet vad gäller mannens tidigare barn betyder väldigt mycket för hur det ska fungera.

Givetvis ska man inte vara dörrmatta eller en mes men man ska också veta vad det är man ger sig in på. Att hata bonusbarnen så mycket som vissa gör måste göra livet svårt för samtliga inblandade. Då tycker jag att man ska välja en man utan barn sedan tidigare. 

Jag hade aldrig velat leva tillsammans med en man som hatar mina barn. Hade du?