Det blir ju väldigt rörigt med så många barn idag. Det funkade förr, för att barnen var strykrädda (vilket naturligtvis inte heller var något bra). Men idag blir det stökigt, när det är stora syskonskaror och föräldrarna inte har koll på dem (vilket det ÄR svårt att ha - man kan ju inte vara på åtta ställen samtidigt...)
Här på min gård har de stora syskonskarorna bland annat trampat ner rabatterna, plockat ner alla äpplena från träden när de bara var kart och haft krig med dem, så att det inte fanns några kvar när de skulle ha varit mogna (min dotter och jag brukade plocka dem varje höst förut, och det sparade oss inköp av frukt in i januari :( ), en gång ryckte de kvistar från en häck att fäkta med... Det ligger jämt apelsin-, banan- och nötskal i trappan (någon kan halka!), halvätna smörgåsar, små pekböcker, papper, glasspinnar och skräp... Barnen är högljudda, uppkäftiga och näsvisa.
När mina barn var små hade vi också en stor syskonskara på gården, men som tur var bara ett kort tag. Det var barn tripp-trapp-trull (mamman födde en unge om året, somalier)... upp till 14 år. Mamman hade alltid bara bebisen inne, de större barnen fick passa de mindre ute. Det gick så där. De tog över hela gården, så att de svenska barnen - bland annat mina - inte vågade leka där...
Sedan är det en annan sak, att samhället inte är dimensionerat för att varje familj ska ha mer än två eller tre barn. För då räcker inte resurserna på MVC, förlossningsvården, BB, BVC, förskolan, skolan o.s.v.. Samt att det blir väldigt dyrt om en familj ska ha sju-åtta gånger barnbidrag, flerbarnstillägg, föräldraledighet, VAB, bostadsbidrag, eventuellt underhållsstöd och socialbidrag... Samt att skatteintäkter uteblir, när föräldrarna (eller vanligen mamman) är föräldraledig så många år av sitt liv. Ofta blir det också problem på arbetsplatsen, om mamman har kvar sitt arbete, då hon om och om igen ska vara borta och det ska ordnas vikarie...