camomill skrev 2019-11-11 00:46:54 följande:
Vilken tråkig sits att hamna i :(
Jag har inte läst igenom hela tråden så kanske upprepar vissa uppenbara saker.
Här är i all fall mina tips:
1. Säg inte upp dig förrän du har ett nytt jobb.
2. I allra värsta fall får du flytta närmare jobbet eller placera barnet i en förskola närmare nya jobbet.
3. Låter som att du är ensamstående, men om du inte är det, varför kan inte pappan lämna?
4. Vad är det för jobb du har nu och vad för jobb skulle du vilja ha?
Flera kollegor till mig (inom vården) har fått hjälp av anhöriga med barnpassning när det har krisat. Exempelvis jobbade jag natt ihop med en ensamstående kvinna där barnet sov hemma hos sina morföräldrar när mamman jobbade och sedan skickade de iväg honom till skolan på morgonen. Kanske inte helt optimalt, men det hade funkat i 15 år för den familjen.
En annan kollega hade sitt barn på nattis tills det att hon sa upp sig och började jobba dygn. Då började barnet i vanlig förskola och vänner/familj sov hemma hos henne med barnet när hon jobbade.
Lärdomen av det här är att det mesta går att lösa om man vill och försöka hitta lite andra lösningar på problemet.
Tack för din dina tips! Jag är inte ensamstående men pappan börjar jobba innan barnomsorgen öppnar. Kan inte be anhöriga om hjälp med barnpassning, det fungerar inte i längden.
Jobbar som undersköterska. Nja, det mesta hade säkert gått att lösa om jag sökt i hela landet och flyttat dit jag fått jobb, men det är inget alternativ!