Tråkiga föräldrar
Någon mer som växte upp med tråkiga föräldrar?
Mina föräldrar är snälla och fina på många sätt, men jag måste säga att de är tråkiga. Jag ska försöka förklara på bästa sätt så ni förstår. För det första så bodde vi mitt ute i ingenstans på landet i en liten by där det inte ens fanns en affär. Så bara det är ju ett tecken på att de ville isolera sig från andra människor.
Visst fick vi besök ibland men det kunde gå långt mellan gångerna. Min pappa är det väl lite mer action i, men han är väldigt rutinbunden. Höjdpunkten varje år är att hålla på med trädgården, och att laga maträtter som kan vara ett 2-4 timmarsprojekt. Sen fiske och promenader. Jag tror inte vi hade en enda riktig fest hemma hos oss, och de enda fester vi var på var bröllop, och släktkalas och så. Många lördagskvällar spenderades framför Bingolotto.
Min mamma är som sagt ännu tristare, hon spenderade och spenderar mest fritiden med att läsa böcker och lösa korsord, och träffar väninnor ibland. Men de har liksom alltid varit fast i sina inbundna rutiner, de verkar inte ha krav på att det ska hända så mycket nytt.
Jag glömmer aldrig där vid milleniumskiftet när vi skulle bjuda hem lite folk. Då hade jag skrivit ett program där vi skulle ha lite sång och dansnummer för att festa till det lite extra eftersom ett milleniumskifte upplever man ju bara en gång. Jag hade skrivit in min pappa och 2 andra män i ett dansnummer där de skulle ha frackar, såna där höga stormhattar och käppar och dansa och sjunga om att år 2000 är på ingång. Men han vägrade, fast det var en väldigt unik händelse.
Har ni roliga föräldrar?
