Särbegåvade barn
Jag riktar mig till er föräldrar med särbegåvade barn. Förskolan har nämligen lyft frågan om vi funderat på om vårt barn är särbegåvat. Vi har så klart sett och förstått av både förskola, omgivning och BVC att hon är långt före sina kamrater i intellektuell utveckling, men vi har inte riktigt tänkt i termer av särbegåvning.
Ju mer jag läser om det, desto mer fundersam blir jag över hur det i så fall tas emot i skolvärlden. Det är några år kvar, men jag undrar ändå hur föräldrar till särbegåvade barn upplevt skolsituationen? Förskolan säger redan nu att de inte riktigt vet hur de ska tillgodose hennes behov när också de äldsta barnens aktiviteter blir för enkla (även om de också uttrycker att det ska bli spännande och utmanande att tillgodose också hennes inlärning).
Hur har ni och framför allt era barn upplevt det? I vårt fall är barnets pappa särbegåvad, men han gick i högpresterande amerikansk skola i princip hela sin skolgång, så det är svårt att jämföra. Dessutom är det några år sen