Särbegåvade barn

Absolut, är barnet konstaterat särbegåvad så kommer aldrig klasskamraterna ikapp i skolan. Men de flesta "särbegåvade" är "bara" smarta och lättlärda och då brukar klasskamraterna komma ikapp. Själv tillhör jag den senare kategorin, lättlärd, och de första 6 åren var skolan mest en pina eftersom allt var för enkelt. Då satt man och spanade ut genom fönstret istället etc och hade liksom ingen lust att anstränga sig på lektionerna. Till proven började man plugga 1-2 dagar innan eftersom de inte var några problem att få ett bra resultat på. 

Det var först i högstadiet som (några) lektioner blev intressanta att gå på eftersom de blev mer utmanande. Det var kemi, fysik, matte, biologi (även om vi hade världens tristaste biologilärare) och historia/religion (samma lärare där). I övrigt var det samma "flytande" igenom som innan eftersom undervisningen var mer anpassad efter de "svagare" eleverna i klassen. 

Problemet med just de faktiska barn ed särbegåvning är ju att många är på två olika nivåer. En nivå när det kommer till inlärning och kunskap och sen en helt annan (mer åldersbaserad) nivå känslomässigt. Så att bara göra skolans indelning av eleverna kunskapsbaserad blir ju fel även där. 

Jag tror ändå att en indelning baserad på kunskap vore bättre. Även för de elever som har svårt i skolan. Då kunde de få gå ett eller ett par år extra istället för att hinna med i sin takt. Det är konstigt att man säger att alla ska gå grundskolan på 10 år. Det finns elever som skulle klara den på bara några år och några som skulle behöva 13 år på sig.

Jag riktar mig till er föräldrar med särbegåvade barn. Förskolan har nämligen lyft frågan om vi funderat på om vårt barn är särbegåvat. Vi har så klart sett och förstått av både förskola, omgivning och BVC att hon är långt före sina kamrater i intellektuell utveckling, men vi har inte riktigt tänkt i termer av särbegåvning. 

Ju mer jag läser om det, desto mer fundersam blir jag över hur det i så fall tas emot i skolvärlden. Det är några år kvar, men jag undrar ändå hur föräldrar till särbegåvade barn upplevt skolsituationen? Förskolan säger redan nu att de inte riktigt vet hur de ska tillgodose hennes behov när också de äldsta barnens aktiviteter blir för enkla (även om de också uttrycker att det ska bli spännande och utmanande att tillgodose också hennes inlärning). 

Hur har ni och framför allt era barn upplevt det? I vårt fall är barnets pappa särbegåvad, men han gick i högpresterande amerikansk skola i princip hela sin skolgång, så det är svårt att jämföra. Dessutom är det några år sen

Så om man är klar med grundskolan när man är säg 11 år, vad ska man göra sedan?

Har två söner som är konstaterat särbegåvade. Den äldsta som är 12 har även autism och adhd som han brottas med, så det blir lite speciellt där.

Mellanbarnet som är 8 år har "bara" särbegåvning och inga diagnoser. Där förstod nog vi själva i 3-4 årsåldern att han skilde sig från andra rätt mycket. Han lärde sig bland annat att läsa då han var 3,5 år och han kunde räkna storebrors matte i förskoleklass utan större bekymmer (storebror gick då i åk 4). Han är egentligen före inom de flesta teoretiska områden (inom fysiska aktiviteter är han mer normal). Engelska kan han nästan flytande nu, har lärt sig det själv bara genom att titta på filmer + Youtube på engelska.

Vi propsade på att få sonen testad av specialpedagog i förskoleklass så han skulle få rätt nivå. Det kändes först som att skolan trodde vi överdrev och mest ville skryta. Men i åk 1 fick han göra alla nationella prov för åk 3 och fick i princip alla rätt på dessa prov i både svenska och matte. Efter det så blev det lite annat bemötande från skolan. Han har gått kvar i sin klass (åk 2) eftersom han trivs bra där och läraren är bra. Men får anpassningar efter sina förmågor. Matte läser han för åk 3 och 4, har egna lektioner 2 ggr/vecka med mattelärare från mellanstadiet. Han ska också få ha NO själv eller med en annan grupp för att få mer stimulans där. I svenskan får han svårare texter och svårare böcker. Engelskan är lite svårare att anpassa men det är väldigt lite engelska i skolan i åk 1 och 2. Han tycker den är löjligt lätt, de lär sig tex namnen på olika djur och färger.

Sammantaget tycker jag det fungerar bra i hans skola. För att han har lärare som vill hjälpa och de tycker det är roligt att stimulera honom.

Gå gymnasiet?

Alltså, det här med särbegåvning är till mångt och mycket en påhittad föräldradiagnos. Dvs, inget som ex barnpsykologer diagnosticerar. Vad som egentligen är en särbegåvning går inte att säga. Väldigt många människor är särbegåvade inom något område. Det betyder egentligen ingenting. När barnpsykolog kontaktas av föräldrar för att de tror (alla är reda säkra på) att deras barn är ?särbegåvat?, så handlar det i 99 fall av 100 om ett barn med ojämn begåvningsprofil. Vanligen har dessa barn någon form av svårighet inom npf-spektrat, men man ligga högt inom ex spatial förmåga eller liknande. Det är i princip alltid delen de har svårt med som ställer till det för dem, och som ibland gör det svårt att ta vara på sin begåvning. Har man inte den här ojämna begåvningsprofilen så brukar ingen någonsin ta upp den så kallade ?särbegåvningen?, utan då ser man bara en smart och välfungerande unge som det som regel går mycket bra för.

Alltså, det här med särbegåvning är till mångt och mycket en påhittad föräldradiagnos. Dvs, inget som ex barnpsykologer diagnosticerar. Vad som egentligen är en särbegåvning går inte att säga. Väldigt många människor är särbegåvade inom något område. Det betyder egentligen ingenting. När barnpsykolog kontaktas av föräldrar för att de tror (alla är reda säkra på) att deras barn är ?särbegåvat?, så handlar det i 99 fall av 100 om ett barn med ojämn begåvningsprofil. Vanligen har dessa barn någon form av svårighet inom npf-spektrat, men man ligga högt inom ex spatial förmåga eller liknande. Det är i princip alltid delen de har svårt med som ställer till det för dem, och som ibland gör det svårt att ta vara på sin begåvning. Har man inte den här ojämna begåvningsprofilen så brukar ingen någonsin ta upp den så kallade ?särbegåvningen?, utan då ser man bara en smart och välfungerande unge som det som regel går mycket bra för.