Särbegåvade barn

Alltså, det här med särbegåvning är till mångt och mycket en påhittad föräldradiagnos. Dvs, inget som ex barnpsykologer diagnosticerar. Vad som egentligen är en särbegåvning går inte att säga. Väldigt många människor är särbegåvade inom något område. Det betyder egentligen ingenting. När barnpsykolog kontaktas av föräldrar för att de tror (alla är reda säkra på) att deras barn är ?särbegåvat?, så handlar det i 99 fall av 100 om ett barn med ojämn begåvningsprofil. Vanligen har dessa barn någon form av svårighet inom npf-spektrat, men man ligga högt inom ex spatial förmåga eller liknande. Det är i princip alltid delen de har svårt med som ställer till det för dem, och som ibland gör det svårt att ta vara på sin begåvning. Har man inte den här ojämna begåvningsprofilen så brukar ingen någonsin ta upp den så kallade ?särbegåvningen?, utan då ser man bara en smart och välfungerande unge som det som regel går mycket bra för.

Alltså, det här med särbegåvning är till mångt och mycket en påhittad föräldradiagnos. Dvs, inget som ex barnpsykologer diagnosticerar.

Dvs, inget som ex barnpsykologer diagnosticerar.

 Vad som egentligen är en särbegåvning går inte att säga. Väldigt många människor är särbegåvade inom något område.

Alltså, det här med särbegåvning är till mångt och mycket en påhittad föräldradiagnos.

Att det finns föräldrar som misstar sitt försigkomna barn för att vara särbegåvad innebär inte att särbegåvning inte finns, lika lite som ADHD är enbart en påhittediagnos för att var och varannan ostrukturerad förälder med sociala problem kallar sina barns helt naturliga koncentrationssvårigheter ADHD.Visst är det något psykologer sysslar med. I av Socialstyrelsen beställda kunskapsunderlaget "Psykologutredning i skolan: underlag till Socialstyrelsen"  står exempelvis:

"Det bör också påpekas att även väldigt höga resultat på WISC kan indikera att åtgärder behöver sättas in. Särbegåvade barn kan rikta sin frustration och understimulans till aktiviteter eller beteenden som kan misstolkas som koncentrations- eller sociala svårigheter. "Särbegåvning mäts i IQ, så jo, det går att säga. Att detta inte innebär att gruppen är honomgen uttrycker Mona Liljedahl, lärare som skriver en del på området, rätt så tydligt:

"...särbegåvade elever är olika. Lika olika som andra barn, faktiskt. Dessutom har de olika grad av begåvning samt olika begåvningsområden. Medan en särbegåvad elev kan älska matematiska resonemang och kanske avsky språk, kan en annan elev vara tvärtom. Det som är lika är att de är före i sin utveckling rent kognitivt, men även det i olika grad. Detta kan vara lättare att förstå när man jämför personer med svag teoretisk intelligens/svagbegåvade (ca IQ 70-85) och de som hamnar under gränsen för utvecklingsstörning (IQ 70). Det som förenar dessa individer är att de har svårt för abstraktion och komplexiteten, men det säger ingenting om deras läggning, erfarenheter, intresseområden eller personligheter. Samma gäller för särbegåvade elever. De har olika hög begåvning/intelligens, olika erfarenheter, temperament och intressen. Dessutom skiljer sig behoven åt mellan en elev med IQ 130 och en med IQ 150, precis som mellan IQ 65 och IQ 85. I det senare fallet är båda teoretiskt svaga, som det heter, men eleven med IQ 65 har rätt att gå i särskolan med en anpassad studieplan."

monaliljedahl.com/2016/01/24/sarbegavad-eller-adhd/

Detta sagt ska skolan enligt regelverket anpassa undervisningen till det enskilda barnets behov. Det är egentligen ointressant om de särskilda behoven beror på att barnet är lågbegåvat, särbegåvat, har NPF-diagnos, synproblem eller jobbig hemsituation. Inte heller finns krav på någon diagnos för denna anpassning, däremot underlättar förstås kunskap om fenomenet anpassningen.

Vad har du fått det här ifrån? Är det bara egna åsikter? Min son har fått sin särbegåvning konstaterad av en barnpsykolog så det stämmer inte det du säger. Jo - det är ingen diagnos att vara särbegåvad. Det stämmer.

Jag har en son med BÅDE särbegåvning och NPF och han är mycket ojämn i sin profil precis som du skriver. Men min son med särbegåvning UTAN andra diagnoser är mer jämn, han är bra på alla teoretiska ämnen och har lätt att lära sig allting.

Du är dåligt påläst.

En 11-åring som klarat grundskolenivå i alla ämnen borde kunna få börja läsa gymnasiekurser. Idag när det finns tillgång till distansundervisning via nätet borde det gå att lösa så att 11-åringen kan få undervisning på rätt nivå, även om hen blir kvar i sin klass.

Sedan är det inte säkert att en särbegåvad 11-åring trivs med sina klasskamrater bara för att de är i samma ålder.

Äldsta sonen testades av psykolog vid sin NPF-utredning och det konstaterades IQ 130 +. Yngre sonen är testad av specialpedagogen + skolpsykologen. Där har jag ingen exakt IQ men det spelar faktiskt mindre roll. Just människors oförståelse är ju det som gör att man inte kan prata om det här öppet, det är ingen idé att ens försöka tyvärr. Man blir bara ansedd som knäpp och en skrytmåns. Jag tycker det är skönt med forum som Filurum där det bara är likasinnade att diskutera med.

Tror för övrigt inte att alla barn kan engelska flytande vid 7 års ålder. Inte i min sons klass i alla fall. Och jag tror de flesta barn där ändå är normalbegåvade.