Nygift och otrogen

Hur vet du att detta är rätt väg? Har du varit utsatt för detsamma? (Genuin fråga).

Ett äktenskapsförord har jag inte ens tänkt på. Samtidigt är han ju alltid pappa till mitt barn och jag vill ju att han ska ha det bra.

Sedan jag fick reda på allt har jag fått full tillgång till sociala medier och telefon. All kontakt han haft med henne har jag fått ta del av. (Dom har så klart ingen kontakt längre men dom hade det pga aborten.)

Vi har valt att inte berätta för några jag tror det kan förstöra mer om alla vet vad han gjort. Det är så förnedrande och jag är rädd för att bli dömd.

Jag uppskattar dina hårda svar och jag är tyvärr (egentligen) brutalt medveten om hans enorma svek. Jag hade uppmanat vänner att lämna någon som gjort som han men jag älskar honom så otroligt och vill tro på en gemensam framtid. Vill tro att det inte kommer ske igen men jag vet inte om det räcker...

Vi har valt att inte berätta för några och jag känner mig ensam, sviken och förnedrad. Inte känslor jag vill förknippa med honom...

Jag tror inte hon fanns i hans tankar, jag tror inte det var nått han planerat.

Vi har lovat varandra att inte bråka om det utan lägga det bakom oss och det vill jag hålla. Han kommer ju aldrig ta upp henne, han skäms. Eftersom ingen i vår närhet vet finns det heller ingen dom varken kan döma honom för hans agerande och inte heller mig för att jag stannat..

Så du tror inte att det kommer vara jag och min man om 2 år? även om han inte är otrogen igen? det har ju trots allt gått flera månader sedan otroheten och än är jag kvar

Så är det. Tänk om jag lämnar henne och han går till henne? Jag hatar henne (obefogat men så jag känner). Han är trots allt pappan till mitt barn och vi kommer alltid ha nån relation. Hur lämnar man någon man älskar?

Jag förstår att det verkar som det rinner av mig men det gör det inte. Det som skrivs här är sant och rationellt men ibland krockar hjärta och hjärnan.

Tack. Det är bara väldigt svårt att acceptera att min bild av honom inte överrensstämmer med det har gjort. Det blir liksom blackout i huvudet..

Det här är uppåt väggarna dumt. Du skuldbelägger TS för att hennes man var otrogen! Varför ska hon vara ?100% perfekt??

Okej, jag tycker egentligen inte det är ett misstag, utan ett val. Och det är stor skillnad på en kyss och sex. Han hade så många möjligheter att avbryta den ökande kontakten, flörtandet, kyssar osv. Det är så äckligt att veta att hon tagit på honom och han på henne. Att gick igång så mycket på henne att han kunde ha sex och att han tyckte det va så skönt att han kunde komma. Fy!! Men det jag menar är att ett val kan väl vara ett misstag? Mitt gymnasieval var ett misstag men likt väl ett val..

Så om jag blivit ledsen men sen bestämt mig för att glömma och idag typ 9 mån senare inte skulle tänkt på det så skulle vi klarat det menar du? Jag blir ledsen när du skriver att det är förstört eftersom vi kämpar.

Jag ser ju vad ni skriver men det är ju inte så enkelt att ge upp ett liv. Hur gör man? Det är så enkelt att skriva lämna men svårare att göra.. varför ska jag fatta beslut när det är han som gjort fel??

Så omständigheterna spelar roll? Att vi va nygifta? För mig spelar det roll att han var otrogen, det är det enda. Att vi är nygifta kanske snarare var positivt och gör det svårare för mig att lämna.. tragisk med så snabb skilsmässa...

Hur kommer man vidare i förhållandet då? Det måste ju finnas mer tips än äktenskapsrådgivare (det går vi på)? Jag önskar nästan otrohet var olagligt, att han skulle begått ett brott...

Så vad borde jag gjort annorlunda menar du? Jag tolkar det som att du kritiserar mitt sätt att hantera hans otrohet. Finns det något annat sätt som varit rätt än att lämna? Eller vad borde jag gjort menar du? (Genuin fråga).

Ja han var min dröm, är min dröm. Och någonstans nu verkar han älska mig mer än någonsin pga ånger. Nej taggen kommer nog aldrig lossna men jag kanske kan lära mig att leva med den och den havsbad bara blir till en liten sticka om några månader?