Nygift och otrogen
Anonym (Hallå) skrev 2020-01-29 21:56:50 följande:
Spännande det här med farmor. Hon accepterade hela älskarinnegrejen el?
Inlägg från: Fjäril kär
|
-
Hans föräldrar och syskon hade aldrig ett ont ord om mig utan öppnade dörren till sina hem för mig och barnet och accepterade det som det var. Vad de eventuellt hade för åsikter höll de för sig själv och tog det med honom. Jag var ju inte en utstuderad medelålders kaninkokerska utan en nybliven ledsen mamma på 22 år...
-
Jag har ingen aning om hur han berättade detta för sin familj men plötsligt nån vecka efter förlossningen så ringer hans mamma och är gråtmild och vill träffa mig och bebis och jag får besök av hans föräldrar och syster och de öppnar sina armar för mig. Det enda jag minns att vi pratade om var att vi blickar framåt istället för bakåt och att de hoppas att få vara en del av vårt liv. Vilket de också blev. Jag fick en helt egen relation med familjen och vi träffades så ofta vi kunde och de var förtvivlad över att det blev en vårdnadstvist efter ett tag.Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-30 17:51:18 följande:
Jag förstår hennes känslor, ett bottenlöst svek från hans sida. Samtidigt ska det ju inte ha gått ut över dig och din son. Hur tog hans familj att han fick barn utanför sitt äktenskap? Det måste ju varit en chock ändå?
Som sagt, jag kommer alltid vara glad över att min mans älskarinna gjorde abort för hade hon inte gjort det hade ju min dotter haft ett syskon nu, det hade inte jag kunnat hantera.
Vet du varför mannen var otrogen med dig? Var han kär i dig?
När jag träffade honom visste jag ingenting om honom alls. Varken ålder eller civilstånd. Vi drogs till varandra och trivdes väldigt bra ihop och vi blev attraherad av varandra innan vi ens fick en vänskaplig relation. När han väl kläcker ur sig att han är gift så finns det redan känslor. Jag svarar att jag är singel och att det är hans samvete. Sen började vår romans och vi fick många starka känslor. Vi blev väldigt kära och sen blev jag gravid. Hans anledning till varför var att han och frun hade en tråkig vardag och de hade länge försökt få barn men inte lyckats och all romantik hade liksom bara blivit ägglossning och statiskt sex. Han skulle prestera och inget annat. Då gick hans känslor vilse. -
Ja det tog sig till slut . Det skiljer 11 månader mellan våra barnAnonym (Hallå) skrev 2020-01-30 20:28:44 följande:
Men hon lyckades ändå bli gravid på naturlig väg alltså?
-
De fick inga fler.Anonym (Hallå) skrev 2020-01-31 06:52:27 följande:
MåSte varit fruktansvärt för henne som inte kunde och så blev älskarinnan gravid istället.
Fick du el dem fler barn sen?
Jag hade ett barn sedan tidigare och fick ett barn till med den jag gifte mig med. -
Var inte så säker säger jag.. Från min sida sett hade jag faktiskt besvarat nya inviter om han velat så länge jag var kvar på samma bostadsort. Jag hatade den han blev med sin fru och hatade hela situationen och hur jävla dryg han än kunde vara mot mig så fanns ju ändå mannen jag älskade under allt det där. Den mannen som jag blev kär i och saknade var jag beredd att kämpa för. Vi hade planer för framtiden och han svek mig där och jag hade ju liksom oavslutade diskussioner och tankegångar. Jag ville ha ett schysst avslut eller en möjlighet till fortsättning. Han reagerade på mig fortfarande och trots hårda ord tog han illa vid sig när jag blev ledsen inför honom. Det han kände fanns ändå på olika sätt kvar inom honom. Jag ville bära mig illa åt så jag kunde väcka honom ur det hela och få honom att reagera. Få honom att säga nånting vad som helst, bara jag fick nån form av bekräftelse på att jag ännu fanns i hans känslor/huvud.Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-31 18:28:54 följande:
Jag förstår dig och hur du menar men jag håller inte med. Jag tror att det går att vara otrogen/ha ett förhållande en gång för att sedan faktiskt verkligen ångra sig och inte göra det igen. Allt ställs ju på sin spets i en sådan här situation och jag tror verkligen på min mans ånger och att han ångrar hur han svek mig.
Korta glimtar blixtrade till ibland när blickar möttes men bara så pass mycket att jag blev osäker på vad jag sett och i nästa sekund var glimten borta.
Jag var beredd på att förnedra mig gruvligt bara för att testa hans känslor.
I det avseendet var mitt tålamod oändligt.
Så att de här och nu till synes avskyr varandra betyder faktiskt ingenting. Om hon gett sig fan på att förstöra för er eller vill kämpa tillbaka honom med lockelse och förförelse så kommer hon agera oavsett vad han säger eller påstår inför dig. Såna typer av meddelanden kan ju enkelt raderas 3 sekunder efter han läst dom inne på toa och du vet ingenting...
Ta ingenting för givet helt enkelt... -
Även om han ångrar sig betyder inte det per automatik att han avskyr henne. Det kan självklart finnas känslor kvar som är jobbiga att hantera. Han var ju liksom även tvungen att såra henne också.Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-31 21:00:28 följande:
Jag vet.. jag har tänkt att hans avsky mot henne kommit just för att han känner nåt för henne. Det måste varit så starkt mellan dem att det liksom alltid kommer finnas kvar någon spänning, fantasi, längtan. Eller? Kan det vara så att han ångrar sig så mycket och faktiskt tycker illa om henne? Hon har ju avslöjat saker för mig han sagt om mig, vårt sexliv, vårt privatliv osv och han är arg för att hon på nåt sätt brutit hans förtroende.
Sen som du säger gick dom från vänner till att avsky varandra och inte vill ha nåt med varandra bara för att det avslöjades, så är det ju inte i vanliga livet. Han bröt ju med henne för att laga med mig, inte för att han avskydde henne.
Nu vet jag att dom inte kommer ses. Han har bytt gym och hon bytt jobb till annan stad så hon kanske tom flyttar. De aktivt undviker varandra.. Och nånstans känns det ändå som att han föraktar henne, kanske för sina egna misstag men ändå..
Ja som vi sagt flera gånger om här i tråden så lägger han sin egen skuld på henne istället för att ta på sig hela skulden själv. Det är därför han ser ut att förakta henne. Han skyller ifrån sig på henne. Det är bekvämt att göra så. Han förvandlas till offer genom att manipulera skuldbördan. (du vet paradiset med Adam och Eva... "hon gav mig och jag åt"... Att han själv valde att äta frukten sa han inget om utan skyllde på Eva..) -
Köp inte hus med honom!!!!!
För i jösse namn sluta stoppa huvudet i sanden!!! -
Visst kan han ångra sig. Problemet är bara att allt du berättar om historien pekar på att han inte gör det... Han är mest sur på att han är påkommen och att hon avslöjat deras hemlighet.Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-01 13:31:16 följande:
Jag förstår att det verkar så... men samtidigt känns det fel att tro att ingen som varit otrogen faktiskt kan ångra sig och vill ställa allt till rätta. Han är ju ingen ond människa bara för han betett sig som ett svin
Han planerade detta samtidigt som han gifte sig med dig. DET är det värsta sveket ever nånsin. Lägre går inte att sjunka. Och det fattar han inte själv utan skyller på omständigheterna och på henne.
Han gör allt för att slippa ta konsekvenserna av sina handlingar. Vilket gör att han fortfarande blåljuger för dig. -
Vet du... Det är jättebra att ni pratar med varandra men det finns en stor fallgrop med det och ett stort problem... Att det finns en gräns för hur ärlig han kan vara utan att såra dig mer och för att undvika den gränsen behöver han medvetet hålla undan en del av sanningen och faktiskt ljuga för dig.
Du måste prata med någon utomstående och få nya fräscha tankar och andra synvinklar och själv våga säga till någon det du inte klarar av att säga öga mot öga till din man.
Förstår du problemet här? Ni tillsammans gräver er ner i avgrunden genom att inte vara så ärliga ni borde vara. Och det kan bara sluta på ett sätt...
Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-01 13:29:37 följande:Nej jag vet, ska säga att vi ska pausa det nu när han kommer hem.
Men är så dubbelt. Som jag skrivit känner jag mig nästan desperat i att vilja gå vidare. Ny bebis, nytt boende, omstart men fokus på framtiden. Lägenheten vi bor nu är på nåt konstigt sätt förstörd fast hon inte ens varit där. Förstår du vad jag menar? En ny framtid typ.
Samtidigt vet jag att det är heeeelt fel väg att gå. Naivt och korkat.. det kommer göra det ännu svårare att lämna om det är det jag vill.
-
Som du själv säger så kan han ju inte säga annat än det du vill höra och då är ni i moment 22 eftersom han ju uppenbart fortfarande ljuger för dig och undanhåller sanningen som du har rätt att höra om du ska kunna gå vidare överhuvudtaget.Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-02 15:01:16 följande:
Jag vet, men någonstans måste jag ju utgå ifrån att han talar sanning för annars är redan vårt förhållande dödsdömt. Sen är det som du säger antagligen lite som förfinas/undanhålls för att faktiskt inte såra mig och jag tänker själv att vissa detaljer kan jag faktiskt vara utan.
Vi hade ett bra, flera timmar långt samtal igår och får väl ta det därifrån. Jag sa att jag vill börja prata med någon professionell och han förstod det (eller sa att han gjorde, han säger ju ungefär allt jag vill höra nu). Jag är bara rädd för vad det för med sig..
Så länge han fortfarande ljuger kan du inte lita på honom.
Det är det jag menar med att det finns en gräns för hur mycket ni kan prata med varandra.
Han vill givetvis göra allt han kan för att rädda sig själv och slippa betala priset för konsekvenser. Givetvis ingår det då att fortsätta ljuga för att ställa sig själv i bättre dager. Han är inte alls beredd på att ta konsekvenserna av sina handlingar. Det är därför han ljuger. Och det är därför han inte själv sa något utan försökte på alla sätt dölja det han gjort. Han är inte ett jävla dugg ångerfull nånstans mer än att det blev jobbigt att hon avslöjat allt. Det är där hans ångest ligger.
Han fattar fortfarande inte vad han gjort mot dig av egen fri vilja. Klart som fan han vet varför han var otrogen, han tänker bara inte erkänna det. Hellre ljuger han för att rädda sitt eget skinn.