Mamma kastar ut mig

Nu tror jag att det här inte är riktigt på allvar. Men, men, vi kan förutsätta det. Du är 23 år, alltså myndig sedan fem år, du har valt att inte fullfölja dina gymnasiestudier, du får månadspeng (från vem?). 

Ja, din förälder har all rätt att be dig flytta. En förälders försörjningsplikt upphör när du fyllt 18 år, om du då fortfarande går i gymnasiet så är det vid 21 år. Du är förbi alla gränser i det avseendet.
Du måste nu antingen skaffa dig ett jobb eller börja studera med hjälp av lån och bidrag från CSN, likadant som alla andra unga måste göra. Lycka till i ditt nya liv.

Kolla upp alla folkhögskolor med internat! Har du riktig tur finns det plats över där du kan börja redan nästa vecka, annars får du försöka lösa boende och försörjning fram tills höstterminen startar.

Varför har du inget jobb? Inga pengar? Ingen gymnasieutbildning?

Du är 23 inte 17, dax och växa upp och lära dig att ta ansvar. Du är vuxen, inte ett barn längre.

Hon gör helt rätt.

Det ultimatumet borde du fått för länge sedan.

Som mamma skulle jag inte kunna slänga ut min dotter på gatan.

Jag vet ju inte varför din mamma gör så? Har hon tjatat på dig att skaffa arbete, läsa vidare under flera år, så förstår jag att hon har fått nog nu.

Soc är ingen bostadsförmedling som har lägenheter att dela ut till höger och vänster.

Ta kontakt med soc så fort du kan och be om hjälp, de kan kanske hjälpa dig vidare ?!

Brukar vara svårt att få lägenhet via soc. Är du frisk osv? Varför läste du inte klart gymnasiet?

Som sagt, folkhögskola är en bra ide, annars gå med i bostadsköer och leta andrahand på blocket tex. Eller inneboende.

Min mamma kastade ut mig när jag var 16, det var tufft, men till och med det gick.

Sker är det omtumlande för dig, kanske känner du stress för hur det ska bli. Kanske är det så att din mamma ser det som den sista utvägen för att pusha dig att bli mer självständig. Det är säkert inte lätt för henne heller men kanske nödvändigt för att du ska kunna stå på egna ben.

Se det som ett tillfälle att fundera över vad du vill med ditt liv. Testa att söka jobb. Kanske känns det som en lättare start att ta tag i gymnasiebetygen. Då får du i alla fall inkomst från CSN samt att du kommer framåt. Medan du läser upp dina betyg kan du fundera över vad du vill göra, kanske ta ett extrajobb och få in en fot på arbetsmarknaden. Kanske kan du läsa vidare på högskola när du fått ihop dina betyg? Bo på studentcampus är en rolig tid för många i din ålder.

Kanske kan du få bo kvar om du lovar att läsa klart gymnasiet och sedan flytta till studentbostad när du kommit in på högskola? Om du får pengar från CSN när du läser upp gymnasiet så erbjud dig att betala hyra och ta gemensamt ansvar i hemmet. Kanske behöver din mamma se att du har en plan som leder någon vart.

Jag hoppade av gymnasiet för att jag var skoltrött och nästan utbränd. Utan utbildning får man inget jobb.

Jag skulle jobba om det var möjligt. Är ju typ chanslös utan utbildning. Men plugga är liksom inget för mig. Men måste säkert försöka någongång..

Inte bara "typ", även de lägsta jobben kräver i princip att du gått ut gymnasiet, även om det inte är med fullständiga betyg. Jag skulle inte anställa någon som verkar så opålitlig att de inte ens försökt gå klart skolan.

Du kan gå till Komvux och läsa upp dina betyg. Du kan söka städjobb eller liknande.

Jag förstår inte att du är så oförberedd på allt det här? Du visste ju att du skulle flytta hemifrån någon dag.