Min fru är aggressiv

Jag har varit ihop med min fru i 10 år. Vi är båda 35 år, ingen barn. Ursprungligen är hon från Bangkok. Nu även svensk medborgare. Hon kunna ha haft ett bättre liv där, men valde Skandinavien pga mig vilket hon påpekar ofta och ger mig skit för. Frustrerande för mig, då jag även har försökt att hitta jobb i Thailand vilket inte är så lätt, så vi är här i Sverige, då det är det ända alternativ.

Vårt förhållande har alltid vara brokigt, normalt er hon dock det mest kärliga, älskande människa man kan tänka sig.

Tyvärr har hon en svart sida. Hon blir ofta arg, riktigt arg, eller ger mig ?silent treatment?. Om jag försvarar mig, när vi diskuterar stort eller smått, skriker hon oftast ?håll käften?, hon vill gärna anklaga mig men inte lyssna på mina argument. Nästa steg är att hon blir våldsam, slår mig med en knytnäve flera gångar på skuldran så hårt hon kan. Prylar som står i närheten blir också kastat efter mig eller runt i lägenheten, jag har aldrig blivit riktigt skadad, men det kanske bara är tur. Det har även hänt att hon blir våldsam, när vi kör bil. Varje gång hotar hon även med skilsmässa. Ofta är det helt löjliga sakar hon blir arg över, såsom att hon tror jag har lyst till sex med min chef som är 20 år äldre än mig, jag har inte ens fantasi till att tänka den tanke. Pga detta måste jag prata i smyg med min chef om hon ringer (jag har ett krävande jobb där man måste ta samtal utanför kontorstid).

Hon har låg självkänsla och tolererar inte kritik eller något där bara uppfattas som kritik, då hotas där med skilsmässa, eller hon säger något som: ?jag tror du kan ha ett bättre liv utan mig?. Hon säger att jag ska acceptera, att hon är våldsam och aggressiv, att jag inte älskar henne annars och att ?alla kvinnor är så?.

Allt detta kan gå otroligt fort, hon kan vara glad och allt är bra och då säger jag ett fel ord och hon går i sovrummet och sitter på golvet och gråter och gråter och jag blir kallt dom värsta ord.

Det är även ett problem om någon kritiserar henne på jobb eller hon bara är trött eller hungrig, hon vågar aldrig säga något till sin chef eller kolleger utan alle frustrationer i hennes liv går utöver mig. Det ska sägas att hon som invandrare behandlas som andra klass medborgare i Sverige, vilket jag dock inte kan göra mycket år.

Jag var förut självsäker, inget problem med att träffa kvinnor, har bra jobb och inkomst, men i dag är min självkänsla helt borta, jag blir anklagat för att vara otrogen, att förstöra hennes liv osv osv, vilket gör att jag inte mår bra. Vi har gått till parterapi, vilket är ganska värdelöst (han bara säger hon ska slå i en kudde när hon är arg och bullshit som det) och jag har varit till psykolog. Jag känner mig riktigt deprimerad och tänker om detta är allt vad livet har att erbjuda.

Jag skal alltid väga mina ord på en guldvåg för inte att göra henne arg, och jag tycker det är svårt att leva så. Samtidigt har jag ju giftet mig, där man lovar att leva ihop livet ut. Hon är helt beroende av mig, jag skal hjälpe henne med i princip allt. Hon är snäll mot folk och ganska naiv, så hon blir ofta besviken eller lurad, och då är det jag som måste ?rädda? henne och se till att hon blir glad igen.

Jag saknar verkligen att leva ett lugnt liv utan drama och våld. Jag tycker inte våld både fysisk och psykisk hör hemma nånstans.
Jag har verkligen lyst att skilja mig. Jag kunna ha ett riktigt bra liv som singel. Kan man skilja sig och bara lämna en person som inte är psykisk stabil? Eller är det bara att gilla läget?

Jag har tagit ansvar för allt i hennes liv dom senaste 10 år. Jag är rädd vad som kommer hända henne utan mig. Samtidigt är jag rädd att nästa kvinna jag evt träffar kan vara värre. Kvinnors humör sägs varierar mera än män, men är detta jag beskriver normalt?

Jag hoppas någon här kan ge råd. Vad ska jag göra?