• Anonym (Tom)

    Min fru är aggressiv

    Jag har varit ihop med min fru i 10 år. Vi är båda 35 år, ingen barn. Ursprungligen är hon från Bangkok. Nu även svensk medborgare. Hon kunna ha haft ett bättre liv där, men valde Skandinavien pga mig vilket hon påpekar ofta och ger mig skit för. Frustrerande för mig, då jag även har försökt att hitta jobb i Thailand vilket inte är så lätt, så vi är här i Sverige, då det är det ända alternativ.


    Vårt förhållande har alltid vara brokigt, normalt er hon dock det mest kärliga, älskande människa man kan tänka sig.


    Tyvärr har hon en svart sida. Hon blir ofta arg, riktigt arg, eller ger mig ?silent treatment?. Om jag försvarar mig, när vi diskuterar stort eller smått, skriker hon oftast ?håll käften?, hon vill gärna anklaga mig men inte lyssna på mina argument. Nästa steg är att hon blir våldsam, slår mig med en knytnäve flera gångar på skuldran så hårt hon kan. Prylar som står i närheten blir också kastat efter mig eller runt i lägenheten, jag har aldrig blivit riktigt skadad, men det kanske bara är tur. Det har även hänt att hon blir våldsam, när vi kör bil. Varje gång hotar hon även med skilsmässa. Ofta är det helt löjliga sakar hon blir arg över, såsom att hon tror jag har lyst till sex med min chef som är 20 år äldre än mig, jag har inte ens fantasi till att tänka den tanke. Pga detta måste jag prata i smyg med min chef om hon ringer (jag har ett krävande jobb där man måste ta samtal utanför kontorstid).


    Hon har låg självkänsla och tolererar inte kritik eller något där bara uppfattas som kritik, då hotas där med skilsmässa, eller hon säger något som: ?jag tror du kan ha ett bättre liv utan mig?. Hon säger att jag ska acceptera, att hon är våldsam och aggressiv, att jag inte älskar henne annars och att ?alla kvinnor är så?.


    Allt detta kan gå otroligt fort, hon kan vara glad och allt är bra och då säger jag ett fel ord och hon går i sovrummet och sitter på golvet och gråter och gråter och jag blir kallt dom värsta ord.


    Det är även ett problem om någon kritiserar henne på jobb eller hon bara är trött eller hungrig, hon vågar aldrig säga något till sin chef eller kolleger utan alle frustrationer i hennes liv går utöver mig. Det ska sägas att hon som invandrare behandlas som andra klass medborgare i Sverige, vilket jag dock inte kan göra mycket år.


    Jag var förut självsäker, inget problem med att träffa kvinnor, har bra jobb och inkomst, men i dag är min självkänsla helt borta, jag blir anklagat för att vara otrogen, att förstöra hennes liv osv osv, vilket gör att jag inte mår bra. Vi har gått till parterapi, vilket är ganska värdelöst (han bara säger hon ska slå i en kudde när hon är arg och bullshit som det) och jag har varit till psykolog. Jag känner mig riktigt deprimerad och tänker om detta är allt vad livet har att erbjuda.


    Jag skal alltid väga mina ord på en guldvåg för inte att göra henne arg, och jag tycker det är svårt att leva så. Samtidigt har jag ju giftet mig, där man lovar att leva ihop livet ut. Hon är helt beroende av mig, jag skal hjälpe henne med i princip allt. Hon är snäll mot folk och ganska naiv, så hon blir ofta besviken eller lurad, och då är det jag som måste ?rädda? henne och se till att hon blir glad igen.


    Jag saknar verkligen att leva ett lugnt liv utan drama och våld. Jag tycker inte våld både fysisk och psykisk hör hemma nånstans.
    Jag har verkligen lyst att skilja mig. Jag kunna ha ett riktigt bra liv som singel. Kan man skilja sig och bara lämna en person som inte är psykisk stabil? Eller är det bara att gilla läget?

    Jag har tagit ansvar för allt i hennes liv dom senaste 10 år. Jag är rädd vad som kommer hända henne utan mig. Samtidigt är jag rädd att nästa kvinna jag evt träffar kan vara värre. Kvinnors humör sägs varierar mera än män, men är detta jag beskriver normalt?


    Jag hoppas någon här kan ge råd. Vad ska jag göra?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-01-12 11:50
    Vet inte varför citationstecken blir till frågetecken

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-01-12 11:54
    Jag är inte svensk, hoppas det går att förstå, vad jag skriver
  • Svar på tråden Min fru är aggressiv
  • AndreaBD
    Anonym (Tom) skrev 2020-01-12 22:52:44 följande:
    Jag flyttade faktisk till Sverige från Danmark pga henne, migrationspolitiken är tuff där och nästan omöjligt att få en utländsk partner till landet. Så jag har bosatt mig i Sverige så att vi kan vara ihop, på trots av att jag inte tycker om att vara här, desto mera ont gör det når hon säger det är min skyld att hon har kommit hit.
    AndreaBD skrev 2020-01-12 17:29:37 följande:
    Hon har manipulerad dig så långt att du tror att det kan vara ditt fel. Men det är det ju inte. Det är ju HON som är aggressiv, slår, m.m. Du skulle säkert kunna ha en jättebra relation med en vettig kvinna. Men du är kvar hos henne istället. Gör inte det! Självklart kan du ha det mycket bättre.

    Min man och jag träffade varandra när vi var lite över 40. Vi hade båda varit ihop med ganska hemska partners innan. Och nu njuter vi bara av att ha en jättebra relation. Vi har grälat EN gång lite grann, på 12 år. Och då har vi inte heller sagt något elakt eller värre. Det var bara på nivån "vad dum du är...." Men generellt bråkar vi ALDRIG och vi kan alltid prata om allt i lugn och ro. Och vi stödjer varandra i alla situationer.

    Och jag tycker inte det är så svårt heller. Kan DU vara tillsammans med någon utan att skrika och förolämpa och slåss? Det kan du väl? Men hon kan inte det! Eller vill inte det. ALLA människor är snälla ibland, dvs. det är ingen särskilt merit om hon är det. Men de flesta beter sig inte så illa ibland också. Det är INTE en normal relation.  Min man var ihop med en sån kvinna före mig och han var ganska slutkörd när jag träffade honom. Se till att komma ifrån henne! Det finns ingen anledning att vara kvar. 

    Låter som en fantastisk relation, sånt jag drömmar om! ger mig hopp att höraJag kanske fick det låta vara än det är, även om hon slår så hårt hon kan får jag ingen blå märken och det är sällan hon slår mig i ansiktet. Själv är jag 100 % emot våld och skulle aldrig slå tillbaka, men om det kom till en farlig situation kan jag såklart försvara mig. Har dock aldrig varit nödvändigt. Hon har aldrig angripit mig med vapen eller liknande, bara kastat grejor som står framför henne efter mig. Ändå har det blivit en rutin att ta bord knivar och annat som finns i närheten när hon blir svart i ögonen. Kanske jag överdrivar med det, men tar ingen risk.

    Hon skriker åt mig minst varannan vecka pga skitsaker, tex när jag säger hon ska hjälpa mig att städa eller använda headset när jag jobbar eller liknande och hon samtidigt kollar på sina jävla katt och hundvideor på YouTube på mobilen. Det är sakar på detta nivå som kan göra henne arg. Börjar jag då förklara varför jag behöver tystnad eller varför hon ska hjälpa till i hemmet slår hon mig. Därför bitar jag vanligtvis ihop och säger inget, då släpper jag drama och potentiellt att bli slagen. Det är väl lite som med barn, man får väga om man orkar ta en konflikt.
    Du har tyvärr vant dig vid situationen och tror därför att det inte är så farligt. Men det ÄR det. Det här är jätte-illa. Jag lämnade min ex-man främst för att han var sånt kanske en eller två gånger om året. Det är illa nog. Det här som du har - det är verkligen hemskt. Som någon skrev förut - läs lite om "normalisering". Man förstår inte hur illa det är när man är mitt i det. Det förstår man först när man har lämnat det bakom sig. 

    Lämna henne, du kan hitta någon bättre lätt. Och hon verkar utnyttja att du är snäll, hon verkar ju inte ens försöka att bete sig vettigt. 
  • AndreaBD
    Anonym (Tom) skrev 2020-01-12 23:04:05 följande:
    Har tänkt på detta, men tror inte det är PMS.

    Vi har varit hos parterapeut, egentligen rätt värdelöst, då hon bara börjar gråta och berätta om hur hemsk jag är mot henne, och då handlar hela samtalet bara om det. Jag fick dock guidad honom i rätt rättning och han fick henne berätta sakar från hennes barndom jag inte visste, tex att hennes föräldrar var våldsamma. Han föreslog då hon kan ha post traumatisk stress.

    När hon blir arg tappar hon kontrollen, som att hon blir svart i ögonen, jag är inte religiös, men ändå känns det som att något annat tar över, ganska skrämmande att ett gulligt och omtänksamt människa plötsligt kan ändra personlighet. Jag är bekymret för henna och tänker hur hon ska klara sig utan mig, vad händer om hon blir arg på fel person eller på riktigt skadar någon, jag har ändå med kärlek kunnat utveckla henne i rätt riktning.
    Jag har träffat såna människor, t.ex. min mans första fru. Antagligen är hon en psykopat. De ljuger tills de blir avslöjade. Och då hittar de på en snyfthistoria om att de har varit med om ett trauma. 

    Min mans ex-fru har hittat på så många olika såna historier, jag tror jag har hört ungefär 50 stycken - bl.a. hon har blivit våldtagen, hennes barn dog, hennes pojkvän misshandlade henne, hennes föräldrar misshandlade henne, mannen som tog henne till Sverige misshandlade henne. INGET av detta stämde. Du kan räkna med att det hon berättar inte stämmer. Har du inte upptäckt lögner hos henne?

    Förstår du hur iskall hon är? Hon drar sig inte för att förtala dig så fräckt. Och tyvärr -det "gulliga" är nog bara spelat, eller också så råkar hon vara på bra humör för att alla gör som hon säger. Så fort folk inte gör som hon säger, kommer ilskan. Det där är en psykopat, helt klart. 
  • Anonym (f)
    AndreaBD skrev 2020-01-13 00:16:08 följande:
    Jag har träffat såna människor, t.ex. min mans första fru. Antagligen är hon en psykopat. De ljuger tills de blir avslöjade. Och då hittar de på en snyfthistoria om att de har varit med om ett trauma. 

    Min mans ex-fru har hittat på så många olika såna historier, jag tror jag har hört ungefär 50 stycken - bl.a. hon har blivit våldtagen, hennes barn dog, hennes pojkvän misshandlade henne, hennes föräldrar misshandlade henne, mannen som tog henne till Sverige misshandlade henne. INGET av detta stämde. Du kan räkna med att det hon berättar inte stämmer. Har du inte upptäckt lögner hos henne?

    Förstår du hur iskall hon är? Hon drar sig inte för att förtala dig så fräckt. Och tyvärr -det "gulliga" är nog bara spelat, eller också så råkar hon vara på bra humör för att alla gör som hon säger. Så fort folk inte gör som hon säger, kommer ilskan. Det där är en psykopat, helt klart. 
    Annars låter det rätt så typiskt för c-ptsd.

    Kanske inte våldet, men det också i viss mån hos vissa drabbade. 
  • Less is more

    Svare från AndreaBD är riktigt bra.

    Fastna inte för länge i att försöka förstå din fru helt och hållet. Du kommer inte kunna göra det. Du försöker gång på gång, hon hjälper inte till alls.

    Hon är aggressiv. Lämna in om skilsmässa, sök jobb och flytta tillbaka till Danmark(om du vill). Försök håll henne ufrån dig, gör dig oanträffbar (vet ej om hon kan stalka dig i Danmark).

    Ni är vuxna, du tar nu hand om dig - och hon sig. Hon har själv ett väldigt stort ansvar att det blev såhär.

  • Anonym (Tom)
    AndreaBD skrev 2020-01-13 00:16:08 följande:
    Jag har träffat såna människor, t.ex. min mans första fru. Antagligen är hon en psykopat. De ljuger tills de blir avslöjade. Och då hittar de på en snyfthistoria om att de har varit med om ett trauma. 

    Min mans ex-fru har hittat på så många olika såna historier, jag tror jag har hört ungefär 50 stycken - bl.a. hon har blivit våldtagen, hennes barn dog, hennes pojkvän misshandlade henne, hennes föräldrar misshandlade henne, mannen som tog henne till Sverige misshandlade henne. INGET av detta stämde. Du kan räkna med att det hon berättar inte stämmer. Har du inte upptäckt lögner hos henne?

    Förstår du hur iskall hon är? Hon drar sig inte för att förtala dig så fräckt. Och tyvärr -det "gulliga" är nog bara spelat, eller också så råkar hon vara på bra humör för att alla gör som hon säger. Så fort folk inte gör som hon säger, kommer ilskan. Det där är en psykopat, helt klart. 
    Din mans ex låter som en man verkligen inte vill träffa.

    Min fru har aldrig ljuget, visst omedvetet manipulerad sanningen, såsom att jag är anledningen till all hennes påstående elände (hon kan gå i panik över småsaker, så små problem blir stora problem), men det är nog mera för att jag är den som står närmast.
    Det skal till hennes försvär även sägs att det inte är lätt att komma till Sverige och bli respekterad som utlänning. Hon må tex. stå ut med diskrimination och sex trakasserier på dom jobb hon har haft (kan bara få jobb i restaurang fast hon har utbildning). Det är bara gilla läget eller få sparken. Sen kommer hon hem och tar ut alla frustrationer på mig, vilket efter så många år gör mig deprimerad, därför jag bara hör om elände och drama.
    Jag har sagd, att hon ska utbilda sig mera och ta sig ur detta, jag har alltid försökt att motivera henne, men då blir hon bara arg, då hon själv tycker hon är dum och inte klarar av något. Hon har inget självförtroende och menar jag pressar henne, vilket jag absolut inte gör.

    Det är jag som påstår hon har haft en svår uppväxt. Är säker på att hennes beteende är pga hon är inte har självförtroende och är känslomässigt omogen. Kanske pga trauma under hennes uppväxt vilket hon själv förnekar. Jag känner mig mera som förälder än hennes man. Samtidigt svårt att hjälpa en som inte vill hjälpas. Jag är mogen och ambitiös och ser lösningar framför problem, hon är raka motsatsen. Mitt liv är som att köra bil med handbromsen på.
  • Anonym (Tom)
    Less is more skrev 2020-01-13 06:14:06 följande:

    Svare från AndreaBD är riktigt bra.

    Fastna inte för länge i att försöka förstå din fru helt och hållet. Du kommer inte kunna göra det. Du försöker gång på gång, hon hjälper inte till alls.

    Hon är aggressiv. Lämna in om skilsmässa, sök jobb och flytta tillbaka till Danmark(om du vill). Försök håll henne ufrån dig, gör dig oanträffbar (vet ej om hon kan stalka dig i Danmark).

    Ni är vuxna, du tar nu hand om dig - och hon sig. Hon har själv ett väldigt stort ansvar att det blev såhär.


    Bra skrivit, sant, vi är båda vuxna, man får själv ta ansvar för sitt liv, jag har redan gjort allt för att hjälpe henne igenom livet.

    Hon är inte typen som stalkar, kommer helt säkert respektera att slut betyder slut.
  • Anonym (Tom)
    Anonym (Tom) skrev 2020-01-13 06:26:48 följande:

    Din mans ex låter som en man verkligen inte vill träffa.

    Min fru har aldrig ljuget, visst omedvetet manipulerad sanningen, såsom att jag är anledningen till all hennes påstående elände (hon kan gå i panik över småsaker, så små problem blir stora problem), men det är nog mera för att jag är den som står närmast.

    Det skal till hennes försvär även sägs att det inte är lätt att komma till Sverige och bli respekterad som utlänning. Hon må tex. stå ut med diskrimination och sex trakasserier på dom jobb hon har haft (kan bara få jobb i restaurang fast hon har utbildning). Det är bara gilla läget eller få sparken. Sen kommer hon hem och tar ut alla frustrationer på mig, vilket efter så många år gör mig deprimerad, därför jag bara hör om elände och drama.

    Jag har sagd, att hon ska utbilda sig mera och ta sig ur detta, jag har alltid försökt att motivera henne, men då blir hon bara arg, då hon själv tycker hon är dum och inte klarar av något. Hon har inget självförtroende och menar jag pressar henne, vilket jag absolut inte gör.

    Det är jag som påstår hon har haft en svår uppväxt. Är säker på att hennes beteende är pga hon är inte har självförtroende och är känslomässigt omogen. Kanske pga trauma under hennes uppväxt vilket hon själv förnekar. Jag känner mig mera som förälder än hennes man. Samtidigt svårt att hjälpa en som inte vill hjälpas. Jag är mogen och ambitiös och ser lösningar framför problem, hon är raka motsatsen. Mitt liv är som att köra bil med handbromsen på.


    Inget fel på att jobba på restaurang men är man missnöjd må man väl göra något för att ändra på sin situation?
  • Anonym (&)
    Anonym (Tom) skrev 2020-01-13 06:26:48 följande:

    Din mans ex låter som en man verkligen inte vill träffa.

    Min fru har aldrig ljuget, visst omedvetet manipulerad sanningen, såsom att jag är anledningen till all hennes påstående elände (hon kan gå i panik över småsaker, så små problem blir stora problem), men det är nog mera för att jag är den som står närmast.

    Det skal till hennes försvär även sägs att det inte är lätt att komma till Sverige och bli respekterad som utlänning. Hon må tex. stå ut med diskrimination och sex trakasserier på dom jobb hon har haft (kan bara få jobb i restaurang fast hon har utbildning). Det är bara gilla läget eller få sparken. Sen kommer hon hem och tar ut alla frustrationer på mig, vilket efter så många år gör mig deprimerad, därför jag bara hör om elände och drama.

    Jag har sagd, att hon ska utbilda sig mera och ta sig ur detta, jag har alltid försökt att motivera henne, men då blir hon bara arg, då hon själv tycker hon är dum och inte klarar av något. Hon har inget självförtroende och menar jag pressar henne, vilket jag absolut inte gör.

    Det är jag som påstår hon har haft en svår uppväxt. Är säker på att hennes beteende är pga hon är inte har självförtroende och är känslomässigt omogen. Kanske pga trauma under hennes uppväxt vilket hon själv förnekar. Jag känner mig mera som förälder än hennes man. Samtidigt svårt att hjälpa en som inte vill hjälpas. Jag är mogen och ambitiös och ser lösningar framför problem, hon är raka motsatsen. Mitt liv är som att köra bil med handbromsen på.


    Du måste sluta försvara henne. Det spelar ingen roll vilka orsaker som ligger bakom hennes beteende. Hon är vuxen och därmed lika ansvarig för sina egna handlingar och sitt eget liv som alla andra. Det är INTE ditt ansvar att hjälpa henne, ta hand om henne eller rädda henne. Faktum är att du inte kan hjälpa henne. Hon behöver professionell hjälp och det är hennes eget ansvar att söka den hjälpen.
Svar på tråden Min fru är aggressiv