Rudbeckius skrev 2020-02-25 10:12:08 följande:
Jag menar inte alls att det inte är så farligt, men det är såpass vanligt och sker på lite olika sätt så at man kanske inte ska överreagera och kasta bort allting och leva resten av sitt liv som det svikn abittra offret som brände upp allt som fanns. Dessutom tror jag inte alls att halva befolkningen är oemottaglig för att vara otrogna, att de är en sorts godare människor.
Det kan helt naturligt vara lite långtråkigt i långa relationer och man kanske söker spänning. Den ena i en relation får för sig att ensidigt ändra kärlekskontraktet och vill inte alls ha sex längre. Kärleken till en ny´kanske slår ner som blixten hos en partner osv.
Att det är vanligt gör kanske att vi inte ska betrakta det som en sällsynt naturkatastof av svek och ondska. Och var har förlåtelse och försoning tagigt vägen i vårt dramatiska samhälle? Kärlek är bra och otrohet är inte olagligt. Kanske behöver TS med partner prata om sitt förhållande ordentligt så att båda blir nöjda. De verkade ju dessuotm nöjda båda när sanningen inte låg i dagen. Man kan fundera över om de som skvallrar om sådan thär alltid är hjältar. De skapar konsekvenser om påverkar andra människor väldigt väldigt mycket.
Jag vet väl att FamiljeLiv är fullt av starkt svartvita otrohetshatare som vill att sanningen alltid alltid ska spridas till alla. Inte särskilt moget eller vänligt.
Och för att slippa påhopp - jag är den trogna typen (några snedsteg men int eblivit påkommen) och ja, jag har blivit lämnad och jag har lämnat.
Haha, om du gjort några, snedsteg men inte blivit påkommen, betraktar du dig själv som den trogna typen då?:)
Håller med om en del av det du skriver, men själv är jag tyvärr så förlåtande och snäll att min man tog mig för givet. Nu var det ju inga stora grejer det handlade om i början... inget IRL tex, men delvis eftersom jag så lättvindigt förlät honom så höll det på att gå väldigt, väldigt illa och jag tar inget gör givet längre! Jag gav honom en sista chans till att göra en förändring i grunden och försöka reparera vår relation, så nu har han gått i KBT-terapi några månader. Så jag är verkligen inte nåt bittert offer som kastar bort hela vårt liv pga ett litet snedsteg!!
