Här är vi alla vänner.

*Smakar på ordet kummelgast.*

Jag har aldrig hört det förut, men det är inte så tokigt! 😱👌

Att vara är att uppleva, att uppleva att vara. Känslor kan vara förgängliga, kan vara etsade. Jag vet för lite om vad tid och rum är, tid är en dimension, rum. Jag tvekar inför påståendet att vi lever i ett tredimensionellt universum. Kan man mäta medvetandegrader i någon skala, eller är det något annat? Jag vet för lite om karmiska system och du har en förklaring gällande demoner, men jag känner att det är främmande mark, under fötterna tuvor i förrädiskt moras. Jag skulle behöva mer vetskap för att debattera om det. Du gav en bra början.

Hej hej, alla i tråden! 

Jag tror upplevelserna kan komma från både det du skriver här, som avtryck i etern, på sätt och vis. Starka känslor över tid och i samband med dödsfall och liknande tror jag kan etsa sig fast i tid och rum.

Jag tror dock det finns entiteter som mer eller mindre är autonoma, som existerar och verkar inom karmiska system, bundna till specifika personer, men också entiteter med högre medvetande, liknande de vi kallar demoner.

Utöver det är jag övertygad om att vi får besök av nära och kära som gått vidare.:) Fast du är ju trummare. Då finns ju en annan förklaring. Trumman, kanske alla moders instrument. Den vädja till våra rituella ceremoniella instinkter. Shamanens trumma försänker oss i trance, metamorfoserar sinnena, för oss bortom vet och sans och tillbaka igen i en fantastisk axis mundi. Trumslagaren manar till storvulna dåd och att ingjuta mod och kanske beröva motståndarna deras. Tystnade trummor som förmedlat budskap, varnat och informerat. Skrattande och talande trummor i auditiv eftertanke. Rytmens karma och pulsens demon. Jag kanske förstår lite ändå.

Jag kan inte förneka att mitt hjärta slog dubbelslag av denna text.

Otroligt vackert. Tack.

What a weird dream!