Här är vi alla vänner.

Norsk er ikke ett problem som svensk att lära seg.

Dock är det norska skriftspråket nästintill identiskt med det danska så det är svårare för mig att skriva än att prata Norsk. 🙂

Jag som ende svensk på det norska kontoret har snabbt märkt av att de blir mer tillmötesgående när jag anpassar mitt eget språk till den miljön som råder där.

Så ja, du har helt rätt i att språket är nyckeln till all social kommunikation och möjligheter 🙂. Där borta är jag inte enbart "svensken" som de, utan problem kan förstå, även lm jag pratar svenska enbart men numera är jag svensken som kan prata norska och det är och gör stor skillnad faktiskt 😊

Alla accepterar att det inte är perfekt alltid men just att man visar att man försöker och vill vara en del, så får man sedan destomer tillbaka...

Sill, potatis, dill och en snaps så klarar de flesta av en svensk midsommar ☺️😊

Jag kan ju säga så här mycket att jag är från en av Sveriges mest utsatta områden. 

Jag är ifrån Täby kommun (förort till sthlm i norrort) ursprungligen. Det är inte ett utsatt område någonstans men det är ett av de mest segrerade områdena i hela landet idag, tillsammans med grannkommunerna  Waxholm och Danderyd.

På den tiden jag växte upp inom dåtidens betong-djungel (miljonprogramområden) så var allting inte så tryggt alla gånger, men alla respekterade varandra ändå märkligt nog.

Men deras lösning på problemet kring, i princip allt, är att aktivt se till att det är omöjligt att ens flytta dit om du inte är rik. Och privatskolorna har ploppat upp som svampar i marken samtidigt som det idag enbart finns två bostadsområden kvar med hyresrätter till ockerpriser (resten av allmännyttan har sålts ut).

Nä, jag har insett att det inte lönar sig i slutändan att ens försöka bo inom någon av storstäderna, dels för sin egen del och dels för sina barns framtid och möjlighet att kunna flytta hemifrån.

Storstadsområdena kommer nog att bli värre, innan de blir bättre igen, vad gäller segregation och utsatta områden. Det är ju inom storstäderna som samhällsproblemen uppenbarar sig först och just därför flyttade jag ifrån den cirkusen, för jag hade magkänsla nog att inse vad som kommer härnäst 🙂

Jo, det har du rätt i. Hade jag kunnat så hade jag flyttat. Jag har bott här i över 15 år och jag har sett min beskärda del av skjutningar och så. 

Ohayo, mina-san....

Konichiwa.

Semestern närmar sig och jag har ingen aning vad jag ska göra i fem veckor. Visst kommer det att bli skönt med semester, men jag kommer att klättra på väggarna.

Om du hade getts möjlighet att flytta, vart hade du valt att flytta då?

Jag bestämde mig från en månad till en annan att göra det bara och ibland är det det enda beslutet som krävs. Resten löser man på vägen 🙂

Jag hatar semester. Det braiga med att inte jobba 9-5-jobb är att jag slipper ta semester.

Jag vet inte vad du ska göra på semestern. Skriva en opera?

Hmm, jag vet faktiskt inte. Jag skulle nog inte lämna stan eftersom jag älskar den här stan. Jag är born and raised här, men en annan stadsdel kanske. 

Jo, det mesta löser väl sig på resans gång, men för mig är det inte bara att flytta.