Otrogen pappa som gjort dotterns tjejkompis med barn

Intressant tråd, inte minst för att du ts blir så avog mot alla som "tycker fel" enligt dig.

Men nåväl, jag ska ge min syn på saken.

För mig skulle vänskapen ta slut när jag fick veta att min väninna haft en sexuell relation med min far.

Anledningen är inte bara att det är just han, utan att min syn på otrohet är mycket stark och att vara vän med någon som har så totalt motsatt syn på en så viktig fråga är för mig inte tänkbart.

Hur jag skulle agera i fråga om min pappa... jag vet inte riktigt. Jag skulle iallafall tycka att han kunde valt någon annan än min vän. Jag skulle se på honom som omdömeslös. Vår relation skulle få en rejäl törn som är tveksamt om det någonsin skulle kunna återgå till det som var innan. Även om jag inte skulle exkludera honom ur mitt liv på sikt.

Jag skulle inte gå så långt som att kalla fd kompisen för hora. Det skulle jag inte. Men inga böner i världen skulle rädda vänskapen. Inte ens om hon gjorde abort. (Vilket jag inte skulle kräva.)

Jag skulle ta mest hänsyn till min mamma i denna situation. Hon är den enda i detta drama som faktiskt är oskyldig.

En sak vet jag dock, jag skulle inte ta till mig det nya barnet som mitt (halv)syskon.

Detta, faktiskt oskyldiga, barn skulle för evigt påminna mig om dess föräldrars oförlåtliga svek. Mot alla i min familj, förutom min far.

Om man bortser från att otrohet är en fin grej i sig så tänker jag att pappan är den största skiten här.

Oavsett så har han störst ansvar som inledde en relation med dotterns vän.

Syskonen gör fel som försöker ta över barnet om abort inte genomförs.

Pappan får helt enkelt ta ansvar för sin vildhavre rent ekonomiskt och stötta väninnan i föräldrarollen. Bebisen bor med väninnan och syskon och fru får ta ett steg tillbaka eller gilla läget.

Vänd på det! En av dina söners kompisar blir tillsammans med sönernas mamma o de får barn. Tror du dina söner skulle tycka det var ok? Varför? Varför inte? I scenariet är det sönernas mamma som är den rikaste o mest framgångsrika i familjen o vill nu ösa denna rikedom över det nya barnet. Familjemys!

Det är ingen vändning alls. Du har upprepat att du tycker att syskonen har rätt att vara hur dömande som helst mot pappan oavsett hur det går för mamman, väninnan och barnet. 

Du tycket inte att det är att hämnas utan det är en rättvis dom med straff mot pappan, han ska bada i sin skit i ensamhet... som du skriver igen och igen och igen på olika sätt. Du hatar otrohet, vilket framkommer. Hade du agerat lika oförsonligt enkelspårigt om pappan redan varit skild med mamman? Sannolikt inte.

Jag har svarat och redogjort för varför tråden startades. Läs igen. Jag har full förståelse för att andra tycker annorlunda och din enda arga upprepade åsikt om hat om otrohet har noterats och vi förstår att du tycker så verkligen. Vänligen förstå att du måste acceptera att du inte med din upprepning kan få oss att hata lika mycket.

Så det är inte jag som förvränger alls. Och om inte vi humanister och antroploger tycker samma som du (oklart vilken supersträng moralgrund du står på) så måste du så småningom förstå att du inte kan övetyga oss med skällsord, du behöver hitta djupare argument, vilket vi frågat dig om många gånger nu. Det kommer inte fram något, mer än att du är kränkt för att du känner underlägsen. Jag respekterar dig fullt som människa trots din debattoförmåga. Det gör inte dina inlägg bättre dock.