Rudbeckius skrev 2020-03-27 15:18:44 följande:
Intressant, tack för ditt förtydligande.
Nej, det är verkligen inte det enda argumentet alls. Läs igen, är du snäll. Men barnet är värnlöst och har rätt till en så bra uppväxt som möjligt. De vuxna har val att bete sig klokt och de har alla redan fått sin uppväxt och har det ju bra nu på många sätt.
Barnets ursprung som bastard ska absolut helt och hållet ignoreras, barnet har ingen skuld i sin avelse. Att särbehandla barn juridiskt pga av om föräldrarna var gifta är en gammal syn som kanske lever kvar i mörka hörn i världen? Är du från en sådan kultursfär?
Vi väljer inte att ignorera de vuxnas känsor men vi menar att de bör kunna behärska sig efter ett tag och bete sig klokt. Inte att egera som trailer trash.
Det vore ensidigt att bara prata om de vuxnas känslor och behandla barnet onöfit illa. Det behöver vägas samman. Förstår du vad ensidigt och balanserat betyder?
Jag håller med dig om att det är korkat att döma för moraliskt, särskilt om det inte går över. Visst ska man som vuxen reagera vid svek, i lagom doser och lagom synligt, men sedan får man i olika grad acceptera och inte kasta bort för mycket i onödan. Jag tar verkligen inte bort moralen ur ekvationen.
Det kan dock vara så enkelt att mamman och pappan småtröttnade och inte vårdade sitt äktenskap, pappan sökte närhet och blev ihop med tjejkompisen, syskonen glömde bort att de borde känna lite solidaritet med sitt blivande halvsyskon och inte lägga sig i sin mammas och pappas realtion osv. Sånt händer och än så länge är bara stolthet skadad och ett nytt liv kommer till världen..
1) Se filmen, han verkar vara en alldeles vanligt bra pappa för sina stora barn. Du ser det så svart och vitt. Man blir inte en dålig pappa direkt retroaktivt och i framtiden för att man har sex med en annan vuxen man inte är gift med. Det finns inget sådant samband, hur kan du ens tro det?
2) Syskonen har verkligen inget ansvar för barnet/sitt halvsyskon och ska verkligen inte ens lägga sig i den situationen. Möjligen skulle de känna solidaritet med sitt nya lilla syskon och stötta det i barnets intresse (att ha en kärleksfull familj under uppväxten)
3) Familj är lite större än det du ser. Många familjer fungerar i dag med halvsyskon, bonusföräldrar osv. Man kan tillhöra flera familjer som då mer eller mindre blir just bonusfamiljer. Det är så vanligt. Tillåter du inte att sådana familjebildningar finns? Jag misstänker att du är mcyket mycket gammalkonservativ eller kommer från nån utländsk bergsby? men även i bergsbyar förekommer bonusfamiljer, storfamiljer och glada breda släkter med hemliga otroheter som ibland avsläjas. Det är mänskligt. Vill du införa straff för dessa familjer eller? Bastarder ska in på barnhem kanske? 
Handlingar är verkligen sällan svarvita, de görs saker hela tiden av vana, oförstånd, otur, okunskap, illvilja, kärlekslängtan osv. Konsekvenserna blir därefter. Vi gör fel och försöker laga, vi kan ändra oss, förbättra och förvärra, vi kan förlåta, skratta och glömma eller acceptera. Det finns många saker jag inte gillar hos andra men måste acceptera.
Jag instämmer att man har först och främst ansvar för att bete sig bra själv. Och då ska man inte döma för hårt och för länge, man ska inte förvärra för sig själv och andra. Bry dig om dig själv och andra.
Behandla andra såsom dig själv. Hur skulle du vilja bli behandlad om du var barnet av de andra? Hur skulle du vilja bli behandlad om du var den vuxna dottern? Hur skulle du vilja bli behandlad om du var mamman, pappan, tjejkompisen osv..
Nej, lögner som kommer till utan blir ju just konsekvenser. De är det som vi pratar om här. Att med förkärlek ofta använda ordet lögn om alla möjliga saker säger en del om ens världsbild. Lögner och sanning, svart och vitt, eviga straff, känslor ger dig rätt satt straffa andra osv.
Ja, men allt det du skriver innebär ju att de drabbade sätter sina känslor åt sidan och accepterar både pappans och kompisens svek. Är inte det väldigt mycket att begära? Man kan ju lika gärna argumentera för att pappan och kompisen borde tänkt på det innan de agerade?
Så möjligen ignorerar ni inte övrigas känslor, men ni lägger inte speciellt mycket värde i dem. Typ jag ser förstår dem men jag skiter i det och kräver att de ska acceptera allt ändå, och det är ju i praktiken samma sak som att ignorera. Och det handlar inte om att behärska sig "en stund" det handlar om att svälja sina känslor så länge barnet lever.
Du misstolkade nog det jag skrev om moral, jag skrev INTE att det är korkar att döma efter moral, jag skrev att det är korkat att ta bort moral ur ekvationen eftersom hela dilemmat är ett moraliskt dilemma, tar man bort moral så är ju ALLT människor gör ok. Då blir både pappans och kompisens svek ok och att helt skita i barnet oxå ok.
1) Nej, jag vill inte se filmen, inte riktigt min typ av film. Och återigen, hur han framställs i filmen är irrelevant, det du frågar om är vad VI tycker om hans agerande inte vad filmmakarna tycker. Jag tycker inte han verkar vara en bra pappa, en bra pappa sätter inte på sin dotters kompis. En bra pappa tänker lite längre än sin kuk. En bra pappa tänker på vad hans handlingar kommer få för konsekvenser för hans familj, han kanske är bra på andra sätt men just det verkar han misslyckats med helt och hållet.
2) Ja, det har inget ansvar, men du skrev ju att de hade ett ansvar gentemot barnet. Och nej man kan inte kräva att de ska ha solidaritet för produkten av ett stort svek mot dem
3) Nja, många familjer har halvsyskon, bonusar etc. Men alla kommer inte till genom svek och lögner och framför allt inte genom att sätta på sin dotters kompis. De flesta kommer nog till genom att man skiljer sig och skaffar nya barn UTAN svek och lögner med i ekvationen och det gör ju såklart saker betydligt lättare.
Fast nu blandar du ihop saker, du pratar om av vilken anledning man gör saker och det har jag ju hållit med om har många nyanser, men handlingen i sig är svartvit. Om du har ihjäl någon så är personen död efter det, liv eller död, svatvitt. Sen varför du gjorde det, vad du tänkte och kände är såklart mycket mer nyanserat. Ja vi gör fel ibland och det blir konsekvenser, men vi kan inte kräva att andra ska acceptera konsekvenserna eller förlåta oss, det är helt och hållet upp till dem. Att inte förlåta är precis lika ok som att förlåta. ALLT kan inte alltid förlåtas. Ibland kan att förlåta någons misstag vara rent destruktivt. (ex Stina förlåter att kalle slog henne, vilket leder till att kalle fortsätter slå henne i flera år eller värre)
Jag håller inte med om att man inte ska döma andra, hur ska folk förstå att de gör fel om ingen dömer dem? Och om fler dömde sig själva innan de gjorde dumma saker så skulle andra kanske slippa döma dem i efterhand?
Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad gäller väl alla och inte bara barnet? Om pappan eller kompisen hade tänkt så så hade det väl aldrig blivit något barn? Varför är det bara alla andra som ska tänka så EFTER att någon klantat sig? Om jag hade varit barnet hade jag såklart velat haft kontakt med min pappa (det beror iof på vilken slags pappa det är, alla är ju inte bra, vissa kan vara bäst att vara utan) men jag skulle absolut inte förvänta mig att bli accepterad av övriga syskon med tanke på hur jag kom till. Jag skulle ha full förståelse för varför de tog avstånd.
Nej, att ljuga är att ljuga, det förändras inte av i vilket syfte man ljuger eller för att man sätter finare namn på det. Man kan ljuga i syfte bra syfte eller själviskt syfte men i båda fallen talar man inte sanning och det är att ljuga. Dessutom tror jag inte för en sekund att människor som ljuger om en otrohet ljuger för att skona andra, de ljuger främst för att skona sig själva men rättfärdigar det med att de skonar andra.(kanske främst för sig själva?)
