Otrogen pappa som gjort dotterns tjejkompis med barn

[Bra resonerat. Det var så jag ville att tonrårsgrabbarna hemma ska börja resonera. Du tänke rungefär så här i omoralisk topplista?

Nu tillkommer det info så självklart hade jag inte det i beräkningarna.

1) Pappan är otrogen och sviker äktenskapet och skämmer ut sig med lång kärleksaffär med vuxna dotterns tjejkompis (och vuxen sonens f d första flickvän). Pappan har dock längtat mycket efter närhet med en kvinna. Pappan ställer upp för nytt barn.

Pappans känslor är irrelevanta enligt min moral. Det är bara ett sätt att rationalisera fram att det är ok att göra som han gör. Istället för att lämna en relation han inte trivs i väljer han att vara otrogen. Utöver det så väljer han att vara otrogen med hans dotters kompis, som nu dessutom är sonens ex flickvän. Pappan är ett rövhål som tillåter sig själv att såra fru och barn för sina egna lustar skull. Att han tänker ta hand om barnet, vilket jag inte kände till, är det rätta att göra. Varken mer eller mindre och han får inga pluspoäng för det.

2) Tjejkompisen sviker vänskapen med vuxna dottern för att inleda lång kärleksaffär med pappan. Hon råkar bli gravid och vill behålla barnet. Hon mår väldigt dåligt, av skam och ovisshet.

Tjejkompisen väljer att delta i en otrohet och dessutom med hennes väns pappa. Hon precis som pappan förväntas vara fullt medvetna om att sex kan leda till barn. Så det finns inget "råkar bli gravid". Självklart mår hon skit men hon har satt sig i situationen själv och får inga sympatier av mig. Att hon skäms betyder bara att hon visste vad hon gjorde men valde att göra det ändå.

3) Vuxna dottern tar genast avstånd från tjejkompisen när hon anförtror sig ledset och berättar om at thon är gravid med vuxna dotterns halvsyskon. Vuxna dottern fördömer och kallar sin ledsna tjejkompis för hora. Vuxna dottern läxar upp sin pappa för otroheten...

Dotterns första reaktion är fullt förståelig enligt mig. Jag tycker det är fel att kalla folk för fula saker men den här situationen är så extrem att jag inte kan klandra henne. Självklart är vänskapen förstörd. Dotterns enda fel enligt mig är att försöka muta kompisen att göra abort.

4) Vuxne sonen snickrar ihop med sin syster till ett förslag om pengar för abort alternativt mycket pengar för att bebis/halvsyskon ska lämnas bort och uppfostras utan sin mamma/tjejkompisen. Tjejkompisen tackar dock nej till båda förslagen, hon har gott om egna pengar.

Inte så mycket att tillägga. Försöket att övertala till en abort verkar ha gått rätt lugnt till. Inga fulspel, eller mobbning. Så möjligen att syskonens moraliska fel inte känns lika illa med den nu aktuella informationen.

5) Mamman har ingen skuld. Hon verkar ha stöttat och älskat sin make/pappan i många år men han verkar ha saknat nära kärlek ett bra tag. Så blir det lätt i långa relationer.

6) Fostret/halvsyskonet/barnet - hur ser du på det? Jag kan tycka att vår vuna skyldighet att ta hand om ett nytt liv är mycket viktigt. Och att vi inte ska döma barn för deras föräldrars strulighet.

Det ofödda barnet är oskyldig och ett offer i hela situationen. Pappan och kompisens ageranden i skapandet av barnet kommer orsaka onödigt lidande för barnet som kommer få komplicerade familjeband.

Vi skiljer oss helt åt när det gäller respekten för barnet, möjligheten till acceptans efter ett tag och synen på att inte allt är transparent. Hade du varit lika oförsonlig om pappan och amman deklararerat att de haft ett öppet äktenskap (de har ju det halvt om halvt) och att pappan och tjejkompisen öppet berättat om sin kärlek för alla omedelbart? Eller är det ålderskillanden mellan vuxna som älskar som du vill begränsa?