Om ghostning

Ghostning säger ju så klart mer om den som ghostar än den som blir ghostad, om vi nu håller oss till de som inte lämnar något besked eller förklaring överhuvudtaget. Osäker, egoistisk, och/eller lat. Osäkra är vi väl lite till mans, lite egoistiska också, och vem har inte velat ta den enklaste vägen om vi kunnat... men om man hade vetat om hur ont man gjorde den andra när man bara skär av all kommunikation, hade man gjort det då? 

Hur var det för dig med den här pojkvännen? Mådde du mycket dåligt? Mådde du dåligt länge? Det svåra är ju att landa i vad som har hänt och att bara kunna bearbeta och gå vidare. Vad har varit svårast för dig? 

Det är väldigt nyligen så jag är fortfarande förvirrad. Landade för några dagar sen i att vi förmodligen inte är tillsammans längre iallafall? Men jag saknar förklaringar, ett riktigt tydligt avslut, jag skulle vilja veta t.ex när HAN avslutade. Var det flera veckor eller en månad sen eller nyss liksom? känns konstigt att inte veta det, och varför. Betydligt värre att gå igenom det här, det blir ju mer utdraget, än ett normalt breakup.

Ghostare är fega. Det är ju så klart inte lätt att tala om för någon att man inte tycker att det funkar men hur feg måste man vara för att hellre skada någon genom att ghosta, hellre än att försöka formulera något respektfullt? 

Att blocka någon tycker jag känns ännu mer obehagligt. Jag kan tänka att om man åtminstone har tagit emot ett sms, kanske tänkt svara men inte kommit på hur man ska formulera sig. Men blocka? Då vill man verkligen stänga av. Är inte det väldigt konstigt att man inte ens känt av vibbarna på att den man träffat verkligen inte ville ha med dig att göra? Det kan verkligen få en att ifrågasätta sig själv, och det är väl det som kan bli så skadligt med ghostning. 

Dom som väljer att ghosta, har dom tagit för lätt på vad de egentligen utsätter någon för när de väljer att fega ur? 

Det där är läskigt, att han har vetat men inte jag. NÄR visste han? Jag försöker tänka lite hur det hade varit om han hade berättat, då hade det också funnits en tidsskillnad på när han visste och när jag visste, men på ett annat sätt. 

Kastas du mellan att det är slut och att det kan ha hänt något? 

Ja den här ovissheten är otrevlig. Hur länge har jag förnedrat mig liksom med att vilja vara med honom när han inte velat eller tyckt att det varit slut?

Nä 90% av mig tänker att det är slut. 10% tänker att han kanske kommer tillbaka. Han har gjort kortare ghostningar (det kanske heter nåt annat då) under förhållandet men sen kommit tillbaka och låtsats som ingenting. Men nu har det varit så långvarigt att det nog måste vara slut.

Jag har svårt att tro att det gäller alla. Riktiga känslor, vad är det? Om man överhuvudtaget har brytt sig om att träffa en människa, två människor som möts, på något sätt bryr man sig väl ändå alltid om den andra? Om det inte är en psykopat eller komplett narcissist, dom har väl kanske en annan drift. Jag har svårt att tro att man kan gå från att bry sig om någon till att skita fullständigt i någon, på ganska kort tid. Eller är det kanske så? 

Det heter ghostning så länge han var borta, sen blir det zombieing när de kommer tillbaka.

När han kom tillbaka och låtsades som ingenting, talade du om för honom hur det hade känts för dig att han försvann? Hur länge var han borta och kunde komma tillbaka som att inget hade hänt? Kontaktade du honom då under den tiden utan att han ens kommenterade det efter att han kom tillbaka?

Jag ghostar efter att har försökt att tala med folk om t.ex ett farligt beteende, narcissistisk personlighet, destruktivt beteende, som att försätta sig och andra i farliga situationer, ansvarslöshet gentemot sig själv och andra och total brist på insikt att fatta konsekvenser. 

Jag har varit med om det, under en lång tid, så var jag den som alltid ställde upp för andra, var där och hjälpte till. Sen en dag, bad jag om hjälp och ingen fanns där. 

Alla försvann, jag var den som kontaktade. blev aldrig kontaktad av så kallad vänner. Så jag lag tvärt ned det där. Det kostade mig oerhört mycket energi och jag kunde aldrig gå vidare med mig själv mitt liv. Så som katarsis, raderade jag alla dessa människor från mitt liv. 

Träffade nya, många började med lätta droger, lätt kriminalitet, ju äldre jag blev desto värre blev det, och för att komma bort, tog jag mig bort från deras radar. 

Jag ville inte ha något med sånt folk att göra längre, det var bara en väg till en säker död. 

Med kvinnor, så har jag också träffat en del speciella individer. Varför jag valt att ghosta dom, är för att, dom har helt enkelt uttnyttjat mig. Dvs dom har bett om min tid, tagit min energi och aldrig gett mig tid eller energi så det av erfarenhet har blivit att det är poänglöst att ta upp det till diskussion. Folk som är så, är inte intresserade av att lyssna, och jag tjatar inte. Jag säger vad jag tycker 1 gång och om personen inte anser att det är av vikt, så visar det ganska väl hur dom ser på relationen gentemot mig, jag är inte av vikt för dom. 

Så varför treva och tragla med människor som bara vill ha en slagpåse eller en dörrmatta? 

Aldrig, ställer inte upp på sånt. Kan du inte bete dig, behandla en människa rätt, så kommer du aldrig att göra det ju äldre du blir. Det kommer att fortsätta, och det spelar ingen roll hur många gånger man säger till, ifrån, eller till och med visar. Vissa människor är födda som nedåt gående spiraler och är dömda på förhand. 

Så jag efter att jag har börjat med att insinuera problemet, försöka få folk att tänka på deras beteende och sen insett att, det finns inget jag kan göra för denna människa. och det suger, och sliter ur mig all kraft. Så är det lika bra att sluta ställa upp, sluta finnas där, och fokusera på att gå vidare i livet mot något lite ljusare så får dom treva vidare i skiten tills dom dör. 

Jag har försökt dragit upp dom, men dom vill inte ta min hand, och jag vill inte vara med när dom möter sin egen undergång. Jag är bara en person, jag har också känslor och jag har saker jag måste uppnå som jag kämpar med varenda jävla dag och jag har inte ork att vara någons pappa eller terapeft. Styr upp din skit själv, jag har gett dig verktygen, det är upp till dig att ta dig ur det. Vill du inte, så kan du inte. Livet är inte lätt, klarar du inte av det. Så har du ett alternativ. Ta det, eller fortsätt kämpa. Det är allt vad livet är. En enda lång kamp. 

Är du en vuxen person, som levt ett priviligerat liv, och inte än förstår hur det funkar med saker och ting runt omkring. Så är det bättre att du fortsätter leva i den tillvaron, är att umgås med mig. Jag kan bara visa dig min sida, och jag vet att priviligerade, aldrig kommer att förstå, alltid se ned, och sluta tråkigt och alltid jag som får stå för hela bajsmackan. 

När jag får se vem du är, vilka värderingar du har, vilket insikt du besitter och hur hårt i en fantasivärld du lever i, de självillusioner du satt. Är inget för mig. Jag lever i verkligheten, jag har inte tid med att täta hål i din skyddade verkstad.

Så därför ghostar jag. 

Dock så skulle jag aldrig ghosta och komma tillbaks. Det är ju sjukt. Sen ghostning görs när det helt enkelt inte går att avsluta något. Är det däremot en person som är förmögen att lyssna, och förstå det man säger. Så är ett avslut bäst. 

Jag ghostar folk som satt en laddad pistol mot min tinning och sedan sagt att det var på skämt. Sånt folk ghostar jag, eller folk som är psykiskt instabila. Gör man slut eller säger till dom att man inte vill ha något med dom att göra, så eldar man bara på deras sjukdom och dom kan göra något betydligt värre mot dig, din familj ect.

Apan har träfat sånna  .så de finns