Om man läser om ghostning så sägs det ofta att det kan skada mer än vad den som ghostar själv förstår och att så länge den som ghostar kommer undan med det så kommer hen att fortsätta.
Skulle den som ghostar bry sig ifall den visste hur illa den gör? Skulle en ghostare undvika att ghosta någon igen ifall hen fick veta? Vad tror ni?
Ja, om det gäller en partner, nära vän eller någon man dejtat seriöst en längre tid är det illa.
Men jag skulle vilja ge en annan sida av saken. Det händer inte så sällan att män söker kontakt med mig. Ofta är det typ kompisars kompisar eller jobbkontakter, vilket gör dem svårare att totalignorera från början.
Jag svarar artigt på messenger. Nån gång har jag träffat någon i naiv tro att det rörde sig om någon slags aw/kompisöl. Men ganska snart säger magkänslan att de vill något mer. Att jag inte gett dem några sådana signaler och numera är tydlig med att jag är lyckligt upptagen verkar ha gått dem förbi.
När jag drar mig undan kommer nästa fas. De hör av sig och undrar varför jag inte svarar längre. Nu förväntas jag alltså ha ett "göra slut-samtal" med dem. Trots att jag inte velat ha någon "relation" från första början.
Min erfarenhet är dessutom att den typen av män sällan responderar så bra på raka besked. Ibland har de hållit sig preciiiis inom gränsen för vad som skulle kunna vara ett vänskapligt intresse och totalförnekar att det skulle ligga något annat bakom deras kontaktförsök. Ibland har de bara varit obehagliga.
Därför ghostar jag numera.
Ja, om det gäller en partner, nära vän eller någon man dejtat seriöst en längre tid är det illa.
Men jag skulle vilja ge en annan sida av saken. Det händer inte så sällan att män söker kontakt med mig. Ofta är det typ kompisars kompisar eller jobbkontakter, vilket gör dem svårare att totalignorera från början.
Jag svarar artigt på messenger. Nån gång har jag träffat någon i naiv tro att det rörde sig om någon slags aw/kompisöl. Men ganska snart säger magkänslan att de vill något mer. Att jag inte gett dem några sådana signaler och numera är tydlig med att jag är lyckligt upptagen verkar ha gått dem förbi.
När jag drar mig undan kommer nästa fas. De hör av sig och undrar varför jag inte svarar längre. Nu förväntas jag alltså ha ett "göra slut-samtal" med dem. Trots att jag inte velat ha någon "relation" från första början.
Min erfarenhet är dessutom att den typen av män sällan responderar så bra på raka besked. Ibland har de hållit sig preciiiis inom gränsen för vad som skulle kunna vara ett vänskapligt intresse och totalförnekar att det skulle ligga något annat bakom deras kontaktförsök. Ibland har de bara varit obehagliga.
Därför ghostar jag numera.
Man ger normalt inte silent treatment och de flesta förstår varför, ghostning är en värre version av silent treatment.
Hur känns det för dig att ghosta? Skäms du, känns det jobbigt? Jag har all förståelse att du gör det, av den anledning du beskriver. Jag har förstått det som att det är ganska vanligt att tjejer ghostar för att de mötts av aggressivitet när de försökt vara raka, och sen ghostar de andra killar också för att de har en jobbig erfarenhet av att vara raka. Det är trist om vi får en kultur av ghosting för att några killar har blivit galna av att man försöker vara schysst, och de killar som hade klarat av ett nej blir ghostade ändå och sedan ghostar dom tjejer i sin tur för att de själva har blivit ghostade utan att förstå varför, och så sprids ett oschysst beteende.
En tanke jag haft om varför jag blev ghostad är att han kanske har en dålig erfarenhet sen tidigare, men vem vet? Utifrån den bild jag har av honom så har jag svårt att tänka mig att han inte skulle ha kunnat hantera det.
Det du är med om låter rätt sjukt. Jag kan tänka mig den typen av man, som inte tycker det spelar någon roll vilken slags uppmärksamhet man får, att det inte spelar någon roll om hon sitter där enbart av ren artighet och inte för att hon egentligen vill.
Har man bara tagit en fika en gång, och man hör av sig några gånger, och bara får korta undvikande svar, är väl ett ganska okej sätt att undvika att utveckla kontakt. Inget som man behöver gå igång på och be om förklaring för varför han inte vill ses igen, och inget man behöver kräva att få ett besked om han vill ses eller inte.
Jag har inte fått någon förklaring. Jag är ganska chockad över att inte ens fått ett svar.
Hur påträngande har din dejt varit? Jag har inte varit mer påträngande än att jag har frågat om vi ska träffas. Vet inte om man kan känna sig trängd av det precis?
Jag har inte berättat det, jag tycker inte att någon annan kan bedöma. Det känns helt fel för mig och då är det fel, om du kan förstå hur jag menar. Vi var förbi slutar-bara-svara-så-rinner-det naturligt-ut-i-sanden, men jag skulle nog inte tycka att vi hade behövt ha ett göra-slut-samtal heller. Gärna en förklaring men mest bara vanlig hyfs.
Jag försöker att förstå hur man kan tänka när man ghostar. Vi har pratat om några varianter i den här tråden när man mer eller mindre måste ghosta. Jag försöker förstå hur mycket man förstår att man skadar någon genom att ghosta.
De som du har ghostat låter mer som att de förmodligen bara tjatar på nästa tjej och inte direkt kommer att grubbla för mycket på det. Jag har svårt att tro att du känner att du har skadat dom. Där var det mer att du behövde hindra dom från att skada dig.
Det som du beskriver med killar du dejtat men inte varit på göra-slut-nivå, det kanske kan likna ungefär där jag var med han, jag var inte en random snubba som hängt mig på honom och vi träffades ömsesidigt. Men du har ju ändå svarat och förklarat. Hur har du gjort, har du låtit bli att svara på nåt sms men han har fortsatt höra av sig ändå? Tills du gett en kort förklaring. Eller kände du att du behövde säga något ganska direkt?
Jag ghostar tyvärr en hel del, tex på tinder. Jag börjar skriva med någon och skriver långa mess fram och tillbaka och sedan försvinner jag efter någon vecka.
Jag vet att det är dåligt men det blir ofta så. Det är när jag inte hunnit få någon känsla för personen men den skriver intressanta mess som jag inte bara vill släppa. Tänker att kanske kan något utvecklas... men det tar emot mer och mer att skriva långa mess och sedan oj så loggade jag inte in på 1-2 veckor pga mkt hände i livet och så har jag råkat ghosta och då känns det ännu mer motigt att öppna appen och ge någon ursäkt :/
Om jag hunnit få någon slags känslor så ghostar jag inte.
Men med mina två förra personer som jag faktiskt träffade irl så ghostade jag dem och de ifrågasatte det. Jag råkade se - fick dåligt samvete - och skrev en ursäkt. I ena fallet ledde det faktiskt till känslor och ett förhållande då.
Det är som att innan man setts så känns de inte helt som människor om man bara skrivit... svårt att förklara. Ghostar aldrig om vi setts irl. Men ibland har man öppnat sig mkt för varandra och skrivit etc och då är det inte snällt :(