Om ghostning

Ja,det kan man verkligen undra. Det hade varit intressant att veta.

Ghostare själv nyligen och har lite dåligt samvete. Tyckte om honom men träffade faktiskt nån annan som jag föll för. Var för feg för att berätta. Slutade därför svara på SMS. Var inget fel på honom bara inte kär. Ska man alltid berätta sånt? Tyckte det var rätt legitim ghostning för att inte såra? ????

Jag skulle säga att det beror på. Hur och hur länge träffade du den ghostade?

Om mitt spöke hade svarat nåt om att han gillade mig men nu hade han träffat nån annan och lite förklaringar kring det så hade jag haft det att landa i. Då hade inte hela sista dejten bara känts som en enda lögn. Jag hade velat höra det.

:( en gång hade jag pratat väldigt länge med en kille på tinder. I flera månader chattade vi och pratade på telefon. Vi klickade verkligen men han var mycket äldre än mig men på något sätt förträngde jag det när vi bara pratade. Sen skulle han komma till min stad och bjuda ut mig på dejt. Jag sa ja men sen kvällen innan kollade jag på hans bilder igen och fick totalt kalla fötter och ghostade honom. Han åkte dagen därpå trots att jag inte svarade och var således ensam i min stad för jag vägrade svara honom. Förjävligt illa gjort av mig.

En annan gång var när jag träffade en kille ute som jag hånglade väldigt intensivt med. Han blev betuttad direkt och vi dejtade ett tag. Han ville att jag skulle träffa hans familj och vänner men då ghostade jag honom :(

Har fler fall. Men båda dessa killar blev nog rätt chockade över att jag gjorde så, båda trodde först att jag blivit skadad eller något eftersom det var så olikt mig att inte svara. Feghet och konflikträdsla samt undvikande beteende är nog stora orsaker till ghostning. För mig är det så iaf. Har inga problem med självkänsla eller självförtroende eller empati för jag har alltid mått extremt dåligt efteråt och svurit för mig själv att aldrig göra om det. Dejtar i nuläget inte pga det. Vill få ordning på mig själv så jag inte utsätter någon igen.

Jag är så tankspridd också och i många fall då jag ghostat har det liksom ?bara hänt?. Det börjar med att jag haft mycket på jobbet och inte svarat på kanske ett dygn. Då blir killen av förklarliga skäl irriterad och börjar tjata och jaga. Då drar jag mig undan ännu mer och han blir ännu mer på och frustrerad. Sen till slut brister det bara och då ghostar jag helt. Men dom fallen är ju lite mer normala iaf.

Vad betyder ens ghostning?

Jag beskrev det i inlägg #3 så jag tog en kopia på det till dig.

Ja, det var förjävligt illa. Det hade varit bättre om du hade bokat om, valt en annan stad att träffas i? Eller bokat av. 

Hur lång tid tog det innan de här två fattade? Fick du någonsin ett argt meddelande av nån av dom? Hur länge har du mått dåligt av det? Men det här vet jag inte om jag tycker är ghosting. Kanske beror på, det också, men att bli arg och tjatig bara för att man inte fått svar? Kanske beror på vad det handlar om och vad som sagts, och så där.

Jag hade en killkompis, vi tappade kontakten men tog kontakt igen efter jättelång tid. Träffades och då insåg jag vilka mönster vi hade haft och som fanns kvar och tänkte inte träffa honom igen, men tänkte inte avsluta kontakten för det, han hade sitt liv och jag mitt så jag tänkte inte så mycket på det. Han fortsatte att smsa mig, och jag svarade, men en dag missförstod han något jag hade skrivit och blev jättearg. Där slutade jag skriva med honom och jag känner inte att det finns någon anledning att jag ska ha kontakt med honom igen. 

Det beror på vad det sitter i, har man inte gjort något själv är det antagligen för att slippa ta diskussionen/förklara av ren feghet eller för att de skiter i det. Är det av feghet är det nog för att de vet men det blir lindrigare för dem själva.

Man ger normalt inte silent treatment och de flesta förstår varför, ghostning är en värre version av silent treatment.