Om ghostning

Det här var ingen romantik? Vänskap? När det handlar om romantik är det så lätt att fastna i tankar om att man blivit avfärdad, men samma med vänskap också? Annars skulle man ju kunna tänka sig att du frågar om det har hänt nåt.

Vänskap. Frågat gång efter annan.

Klassikern: ?det är inte du - det är jag?

Jag tänker ibland hur det hade varit att få höra den och om det hade gjort mig lika galen men nu när man har mötts av den här tystnaden så kommer jag att bli så mycket mer tacksam över den där meningen i framtiden.

Det betyder förmodligen att hen har nåt som pågår i sitt liv som behöver utrymme.

Träffade en vän jag hade i ungdomen nyligen. Han var så tacksam att få träffa mig, riktigt glad. Man kan säga att det handlade om nån slags ghosting för 14 år sedan...

Våra fruar på den tiden spelade fina damer och fnös åt varandra och ville vara finast... Han och jag hade varit bästa kompisar i många år, han var lite som en storebrorsa som jag beundrade och tyckte mycket om...

När fruarna frös ut varandra (i värsta Hollywood-stil) så tänkte jag att vi killar kan väl vara kompisar ändå och träffas med eller utan småbarnen - så jag e-postade och frågade om lunch och träff och så... Han svarade inte i telefon. Men ingen respons kom... jag blev förbryllad och ledsen men gissade (nog helt rätt) att hans fåniga drama-fru inte ens tillåt honom att få behålla sin killkompis...

När vi nu träffades 14 år efteråt så verkade han så lättad och glad att jag inte var sur eller nåt, varför skulle jag vara det? Det är bara så sorgligt och onödigt och fast vi träffats så kan ju inget ta tillbaka de förslorade vänskapsåren eller riktigt få oss till att bli nära vänner igen... jag känner i alla fall inget riktigt behov även om jag inte allas har något emot att träffas. Händelsen har liksom fått vänskapsbandet att tunnas mycket. Så onödigt. På honom ligger ju att han inte kunde var stark och självständig man i relationen med sin partner för 14 år sedan..

Det är ändå fint att man kan få kontakt igen efter så många år. Om ni tar en fika idag så skulle du ju faktiskt kunna fråga, i stället för att gissa att du förmodligen har rätt. Ibland finns det många fler nyanser i sanningen än de man kunde föreställa sig. 

Är det väldigt tidigt i en kontakt har jag viss förståelse för det, då jag själv varit med om att det finns rätt gott om män som bara inte kan ta ett artigt nej tack utan kan bli väldigt arga, otrevliga eller försöka "diskutera saken" trots att det var ett rakt besked, gärna i trevliga termer av "fast du är ju inte heller så jävla bra". 

Efter en längre kontakt eller ve och fasa ett riktigt förhållande är det givetvis inte alls okej. Är man rädd för en dålig respons tycker jag iaf det är bättre att skicka något i stil med "Jag känner inte att det funkar mellan oss och vill inte höras eller ses mer. Tack för den här tiden men hör inte av dig" eller liknande, därefter totalt ignorera kontaktförsök. Såklart att det i den bästa av världar är bäst om man kan prata ut tillsammans på ett konstruktivt sätt, men det kan handla om att både den som gör slut känner att den inte klarar det eller att man inte litar på att inte motparten kommer hantera det illa. Då tycker jag ändå ett sådant avslut är mycket bättre än att inte säga något alls och bara försvinna.

Är det väldigt tidigt i en kontakt har jag viss förståelse för det, då jag själv varit med om att det finns rätt gott om män som bara inte kan ta ett artigt nej tack utan kan bli väldigt arga, otrevliga eller försöka "diskutera saken" trots att det var ett rakt besked, gärna i trevliga termer av "fast du är ju inte heller så jävla bra". 

Efter en längre kontakt eller ve och fasa ett riktigt förhållande är det givetvis inte alls okej. Är man rädd för en dålig respons tycker jag iaf det är bättre att skicka något i stil med "Jag känner inte att det funkar mellan oss och vill inte höras eller ses mer. Tack för den här tiden men hör inte av dig" eller liknande, därefter totalt ignorera kontaktförsök. Såklart att det i den bästa av världar är bäst om man kan prata ut tillsammans på ett konstruktivt sätt, men det kan handla om att både den som gör slut känner att den inte klarar det eller att man inte litar på att inte motparten kommer hantera det illa. Då tycker jag ändå ett sådant avslut är mycket bättre än att inte säga något alls och bara försvinna.

Vi träffades en helkväll med museum och puben strax före pandemin. Jag har nog inga problem att fråga men känner starkt att han inte vill. Många människor har svårt med egen skam och efteranalys. Det är väl därför så många bland hatarna på FL oftast ger rådet att ge upp relationer/dumpa istället för att snacka ut och och lösa problem. Vad tror du?

Tack för din analys av mig, jag är alltså någon som inte klarar av ett avslut särskilt bra, kan inte ta ett nej, kommer att bli otrevlig och inte ge mig.

Skämt åsido förstår jag att du drar dig för att ge besked när du har dålig erfarenhet av män som agerar kränkta och hämnas med dumma kommentarer. Det är ju också nåt att öva på, hur man ger besked. Det som du föreslår, "tack för den här tiden men hör inte av dig" det är också väldigt rått, att inte låta den andra få säga något. Behandlar man någon som om den vore en psykopat som inte kan hantera ett nej så väcker man psykopatliknande känslor hos den andra. Ger man däremot den andra en möjlighet att säga något själv så kan det kännas bättre. Lite dåligt förklarat men hoppas du förstår vad jag menar. Att stänga igen dörren med en smäll framför ansiktet på någon är inte trevligt och väcker mer agg än om man försiktigt säger att nu tänker jag stänga den här dörren och en förklaring om varför.

Men jag kan ju säga att jag är fullt medveten om att det finns människor som inte klarar ett nej hur trevlig man än är, men det gör det inte mer rätt att behandla alla människor som om de tillhör den kategorin.

Jag tycker inte heller att det är det bästa sättet att göra det på att säga så, men håller du med mig om att det är bättre än att ghosta? För om man känner att man absolut inte klarar av att hantera ett "avslutssamtal", eller har starka misstankar om att motparten inte kommer att hantera det bra (det kan man ju ha skäl till, till exempel baserat på hur vederbörande tidigare bemött försök att avsluta), så tycker iaf jag att det är bättre att göra så än att välja den andra möjligheten man ser, som är att ghosta. Jag skulle föredra ett sådant meddelande framför att bli ghostad alla dagar i veckan.

Det kan såklart kännas bättre att "ge den andra en chans att säga något" om detta något kommer att kännas bra, men väntar man sig hot, manipulation, förolämpningar etc, så tror jag inte alls att det känns bättre att få uppleva det eller helt enkelt inte lyckas genomföra dumpningen på grund av reaktionen man får, och bli kvar i en destruktiv relation.