Salvia77

Äldre 12 Apr 10:50

107 svar

Sonen äter färre och färre saker. Hur behålla en bra vardag?

Vi är en familj med två barn som är 11 och 14 år gamla. 11-åringen ska snart utredas för andra gången. Troligen autism m.m. Han har väldigt känsliga smaklökar och märker direkt om man gjort något minsta lilla annorlunda med maten. Han har under åren valt bort fler och fler saker ur sin kost och äter exempelvis bara en enda grönsak. Hittills har vi anpassat middagarna efter honom. Till en viss gräns så klart men i stort sett så har vi gjort det. Lagar vi något han inte äter förvandlas middagarna till kaos och det vill jag verkligen inte. Tycker att middagen är en viktig stund för oss alla på eftermiddagen. Men nu börjar kosten helt enkelt bli för ensidig och vi skulle hela familjen må bra av en mer varierad kost. Det känns som att jag har två alternativ. Laga mer allsidig kost och förvandla våra middagar till hemska situationer eller helt enkelt laga två middagar. En rätt till oss och en till 11-åringen. Men det känns så elakt...

Är det någon som kan känna igen sig i vår situation och kanske vill dela med er av hur ni löst det?

pyssel

Äldre 13 Apr 09:12

#31

Disa35 skrev 2020-04-13 08:18:23 följande:

Om barn då väljer att inte äta alls och inget särskilt händer, händer två saker:

Dels triggas inte affektion, utbrott eller liknande (eftersom man i första hand inte får någon respons), dels är viljan att äta större vid nästa mål (av naturliga orsaker).

Förtydligar mitt svar på det här med "naturliga orsaker". Du resonerar utifrån neurotypiska förväntade responser, som om hungern är redskapet som ska vända detta. Många med autism fungerar även annorlunda när det gäller upplevd hunger och mättnad. Du hittar båda ytterligheterna i gruppen med autism: svårighet att identifiera hunger, svårighet att identifiera mättnad (ofta som undervikt och övervikt). Och förutsägbarhet i matsedeln hjälper knappast om det är saker man vägrar äta - förutsägbarhet om obehag, förbereda sig för undvikande. Förnuftsmässiga resonemang och insatser baserade på neurotypiska funktionssätt (perception, kognition) och utgångspunkten att barnet har god basal kroppskännedom har de flesta föräldrar provat när de ber om hjälp.

#inteensamaldrigglömd

Disa35

Äldre 13 Apr 09:28

#32

pyssel skrev 2020-04-13 09:12:22 följande:

Förtydligar mitt svar på det här med "naturliga orsaker". Du resonerar utifrån neurotypiska förväntade responser, som om hungern är redskapet som ska vända detta. Många med autism fungerar även annorlunda när det gäller upplevd hunger och mättnad. Du hittar båda ytterligheterna i gruppen med autism: svårighet att identifiera hunger, svårighet att identifiera mättnad (ofta som undervikt och övervikt). Och förutsägbarhet i matsedeln hjälper knappast om det är saker man vägrar äta - förutsägbarhet om obehag, förbereda sig för undvikande. Förnuftsmässiga resonemang och insatser baserade på neurotypiska funktionssätt (perception, kognition) och utgångspunkten att barnet har god basal kroppskännedom har de flesta föräldrar provat när de ber om hjälp.

Nej då, jag utgår ifrån att barnet inte har någon diagnos - för allt vi vet är det så, TS skriver att sonen är utredd och ska utredas igen, men inget om någon satt diagnos.
TS skriver visserligen att det gärna blir skrik och bråk, men det behöver inte bero på NPF, det kan lika gärna bero på andra saker; TS stress inför måltiderna, att barnet har lärt sig att skrik och bråk betyder att man får som man vill, andra problem i familjen som vi inte vet om, osv.
Vi vet som sagt inte, men om det är så att det "bara" rör sig om allmän kinkighet med mat fungerar det rätt bra med en middag, ingen dramatik och rullande middagsschema.
Om det är så att barnet har en diagnos, och om denna innebär stora svårigheter med mat och ätande, då är det något annat - men då är det nog bra om man har den diagnosen fastslagen först.

pyssel

Äldre 13 Apr 09:49

#33

Disa35 skrev 2020-04-13 09:28:31 följande:

Nej då, jag utgår ifrån att barnet inte har någon diagnos - för allt vi vet är det så, TS skriver att sonen är utredd och ska utredas igen, men inget om någon satt diagnos.

TS skriver visserligen att det gärna blir skrik och bråk, men det behöver inte bero på NPF, det kan lika gärna bero på andra saker; TS stress inför måltiderna, att barnet har lärt sig att skrik och bråk betyder att man får som man vill, andra problem i familjen som vi inte vet om, osv.

Vi vet som sagt inte, men om det är så att det "bara" rör sig om allmän kinkighet med mat fungerar det rätt bra med en middag, ingen dramatik och rullande middagsschema.

Om det är så att barnet har en diagnos, och om denna innebär stora svårigheter med mat och ätande, då är det något annat - men då är det nog bra om man har den diagnosen fastslagen först.

Det ligger rätt så mkt indikationer på autism till grund när man inleder en utredning om autism. Med informationen som getts av TS finns det all anledning att resonera utifrån ASD (med ev ARFID eller mildare), och väldigt lite utifrån kinkighet. Färdig diagnos är inte startskottet för resonemang som utgår från svårare tillstånd än kinkiga och tjafsiga barn, erfarenhet av samma symptom vid fastslagen diagnos är en bättre utgångspunkt. Annars skulle ju inga barn ens få NPF-diagnos. Vi får väl ändå utgå från att TS är en vettig förälder, utifrån det hon skrivit, och att förnuftsresonemangen och "normal" fostran och knep gått bet?

#inteensamaldrigglömd

Fillibom

Äldre 13 Apr 09:54

#34

Jag försökte laga och servera så "ren" mat som möjligt, dvs jag bjöd på buffé mer eller mindre vid varje måltid. Jag undvek konsekvent all form av "fyllda maträtter", grytor och gratänger, även när det gällde soppa gjorda jag alltid soppa med "stora bitar i" så mitt "kräsna" barn kunde helt enkelt plocka ur de bitar hen kunde äta.

Jag erbjöd potatis, ris, pasta för sig. Kött för sig, sås för sig. Och de olika grönsakerna skar jag upp och lade i separata skålar så alla fick blanda sin egen sallad direkt på sin tallrik.
Köttfärsåsen ex, här var det löken som var problemet, löste det helt enkelt genom att bryna hackad lök och servera i en skål bredvid för de som ville ha det.
Var noga med att all mat skulle vara "synlig", man skulle lätt kunna se vad som var vad.

Får jag fråga ts, vill ditt barn inte ens att annan mat än den han kan äta står på bordet? Får han "utbrott" om ni andra äter annan mat? Det är såklart inte acceptabelt i så fall.

Tror också att det är bra att inte börja laga två helt separata middagar annat än i undantagsfall, för äter man någorlunda samma mat skapar det ju också större gemenskap än om en sitter med korv och pommes och övriga med fiskgryta, det blir ju så tydligt då att en i familjen är "annorlunda".

Disa35

Äldre 13 Apr 10:08

#35

pyssel skrev 2020-04-13 09:49:49 följande:

Det ligger rätt så mkt indikationer på autism till grund när man inleder en utredning om autism. Med informationen som getts av TS finns det all anledning att resonera utifrån ASD (med ev ARFID eller mildare), och väldigt lite utifrån kinkighet. Färdig diagnos är inte startskottet för resonemang som utgår från svårare tillstånd än kinkiga och tjafsiga barn, erfarenhet av samma symptom vid fastslagen diagnos är en bättre utgångspunkt. Annars skulle ju inga barn ens få NPF-diagnos. Vi får väl ändå utgå från att TS är en vettig förälder, utifrån det hon skrivit, och att förnuftsresonemangen och "normal" fostran och knep gått bet?

Jag tror absolut att TS är en vettig förälder, det är inte tal om annat från min sida.
Men jag tror också att TS har hamnat i en ond cirkel av att laga specialmat, och det är lätt hänt, det har ingenting med vett eller lämplighet att göra - man vill ju att ungen ska äta, och då är det busenkelt att börja erbjuda alternativ.
Och om det är så enkelt som jag får för mig att det kan vara, då kan man gott försöka bryta den där cirkeln till att börja med.
Funkar det, då är problemet löst.
Funkar det inte, då får man titta på andra lösningar.
Man får nog vara beredd på att det kan ta tid och krävas tålamod, men man kan ju i alla fall försöka.

pyssel

Äldre 13 Apr 11:24

#36

Disa35 skrev 2020-04-13 10:08:13 följande:

Jag tror absolut att TS är en vettig förälder, det är inte tal om annat från min sida.

Men jag tror också att TS har hamnat i en ond cirkel av att laga specialmat, och det är lätt hänt, det har ingenting med vett eller lämplighet att göra - man vill ju att ungen ska äta, och då är det busenkelt att börja erbjuda alternativ.

Och om det är så enkelt som jag får för mig att det kan vara, då kan man gott försöka bryta den där cirkeln till att börja med.

Funkar det, då är problemet löst.

Funkar det inte, då får man titta på andra lösningar.

Man får nog vara beredd på att det kan ta tid och krävas tålamod, men man kan ju i alla fall försöka.

Faran med att vara Prussiluskan, som du förordar, för länge, är fler psykiska och svåra pålagringar, fler cementerade problembeteenden, om det rör sig om verkliga svårigheter och inte att barnet bara "fått som det vill" pga förälders oförmågor. Men det finns förstås många prussiluskor här, precis som det finns andra ytterligheter som låt-gå-föräldrar. Om TS barn vill styra de andras matintag och rätter tycker jag inte att man ska vara följsam i det. Om TS barn uppvisar många symptom på autism och selektivt ätande tycker jag att han behöver anpassningar gällande sin mat, och att TS inte kan invänta diagnoser och skapa sig fler problem.

#inteensamaldrigglömd

Sambo1987

Äldre 13 Apr 13:12

#37

Disa35 skrev 2020-04-13 09:28:31 följande:

Nej då, jag utgår ifrån att barnet inte har någon diagnos - för allt vi vet är det så, TS skriver att sonen är utredd och ska utredas igen, men inget om någon satt diagnos.

TS skriver visserligen att det gärna blir skrik och bråk, men det behöver inte bero på NPF, det kan lika gärna bero på andra saker; TS stress inför måltiderna, att barnet har lärt sig att skrik och bråk betyder att man får som man vill, andra problem i familjen som vi inte vet om, osv.

Vi vet som sagt inte, men om det är så att det "bara" rör sig om allmän kinkighet med mat fungerar det rätt bra med en middag, ingen dramatik och rullande middagsschema.

Om det är så att barnet har en diagnos, och om denna innebär stora svårigheter med mat och ätande, då är det något annat - men då är det nog bra om man har den diagnosen fastslagen först.

Jag tror att man ska vara väldigt försiktig med att ge råd, speciellt när man med råden utgår från att barnet är neurotypiskt. Indikationerna i TS är inte att barnet är neurotypiskt.

För att dra paralleller till mig som inte fick en diagnos förrän jag blev vuxen. Jag har aldrig känt normala hungerskänslor och det är även därför jag redan nu ser tendenser till det hos mitt barn. Jag klarar verkligen inte av många konsistenser, jag kan inte ens tvinga i mig dom nu som vuxen. Jag klarar inte av att ha den mat jag inte klarar av i närheten av min tallrik osv osv. Jag är inte kräsen. Det här är en del av min diagnos. Hade mina föräldrar sagt, nej hon har ingen diagnos hon är bara kräsen ät det här eller svält så hade jag svält. För hur länge jag än väntade så kände jag inte hunger.

Till TS. Var försiktig med att laborera på egen han innan ni fått hjälp. Ta hjälp av psykolog och dietist hur ni ska hantera det här.

Pope Joan II

Äldre 13 Apr 13:21

#38

Disa35 skrev 2020-04-13 10:08:13 följande:

Jag tror absolut att TS är en vettig förälder, det är inte tal om annat från min sida.
Men jag tror också att TS har hamnat i en ond cirkel av att laga specialmat, och det är lätt hänt, det har ingenting med vett eller lämplighet att göra - man vill ju att ungen ska äta, och då är det busenkelt att börja erbjuda alternativ.
Och om det är så enkelt som jag får för mig att det kan vara, då kan man gott försöka bryta den där cirkeln till att börja med.
Funkar det, då är problemet löst.
Funkar det inte, då får man titta på andra lösningar.
Man får nog vara beredd på att det kan ta tid och krävas tålamod, men man kan ju i alla fall försöka.

pyssel har gedigna kunskaper inom det här området.

Disa35

Äldre 13 Apr 15:04

#39

Sambo1987 skrev 2020-04-13 13:12:39 följande:

Jag tror att man ska vara väldigt försiktig med att ge råd, speciellt när man med råden utgår från att barnet är neurotypiskt. Indikationerna i TS är inte att barnet är neurotypiskt.

För att dra paralleller till mig som inte fick en diagnos förrän jag blev vuxen. Jag har aldrig känt normala hungerskänslor och det är även därför jag redan nu ser tendenser till det hos mitt barn. Jag klarar verkligen inte av många konsistenser, jag kan inte ens tvinga i mig dom nu som vuxen. Jag klarar inte av att ha den mat jag inte klarar av i närheten av min tallrik osv osv. Jag är inte kräsen. Det här är en del av min diagnos. Hade mina föräldrar sagt, nej hon har ingen diagnos hon är bara kräsen ät det här eller svält så hade jag svält. För hur länge jag än väntade så kände jag inte hunger.

Till TS. Var försiktig med att laborera på egen han innan ni fått hjälp. Ta hjälp av psykolog och dietist hur ni ska hantera det här.

Det låter väldigt jobbigt, tycker jag, men i ditt fall handlar det om en fastställd diagnos.
I TS fall finns ingen sådan, och därför tycker jag också att man ska vara försiktig med att laborera på egen hand - bättre då att laga mat som hela familjen är okej med, ta det lugnt och invänta resultat av nästa utredning.

Sambo1987

Äldre 13 Apr 15:07

#41

Disa35 skrev 2020-04-13 15:04:35 följande:

Det låter väldigt jobbigt, tycker jag, men i ditt fall handlar det om en fastställd diagnos.

I TS fall finns ingen sådan, och därför tycker jag också att man ska vara försiktig med att laborera på egen hand - bättre då att laga mat som hela familjen är okej med, ta det lugnt och invänta resultat av nästa utredning.

Nu har jag en diagnos ja. Men den fick jag inte förrän efter 30. Jag förstår inte varför man inte ska kunna laga mat som sonen accepterar innan eventuell diagnos och samtidigt ge resten av familjen mer varierad kost? Det jag menar med att laborera är att servera alla samma mat istället för att ge sonen den mat han vill ha. Ser verkligen inte anledning till varför dottern ska tvingas äta enformigt.

Efter resultat av utredningen då kan man ta hjälp av professionella och göra justeringar.

Sonen äter färre och färre saker. Hur behålla en bra vardag?

INNEHÅLL