• Salvia77

    Sonen äter färre och färre saker. Hur behålla en bra vardag?

    Vi är en familj med två barn som är 11 och 14 år gamla. 11-åringen ska snart utredas för andra gången. Troligen autism m.m. Han har väldigt känsliga smaklökar och märker direkt om man gjort något minsta lilla annorlunda med maten. Han har under åren valt bort fler och fler saker ur sin kost och äter exempelvis bara en enda grönsak. Hittills har vi anpassat middagarna efter honom. Till en viss gräns så klart men i stort sett så har vi gjort det. Lagar vi något han inte äter förvandlas middagarna till kaos och det vill jag verkligen inte. Tycker att middagen är en viktig stund för oss alla på eftermiddagen. Men nu börjar kosten helt enkelt bli för ensidig och vi skulle hela familjen må bra av en mer varierad kost. Det känns som att jag har två alternativ. Laga mer allsidig kost och förvandla våra middagar till hemska situationer eller helt enkelt laga två middagar. En rätt till oss och en till 11-åringen. Men det känns så elakt...

    Är det någon som kan känna igen sig i vår situation och kanske vill dela med er av hur ni löst det?

  • Svar på tråden Sonen äter färre och färre saker. Hur behålla en bra vardag?
  • Alexi
    Magical skrev 2020-04-12 15:13:42 följande:

    Man gör typ buffé så att alla kan ta vad de vill på matbordet. Man säger inte att det är två olika rätter (om du nu tycker det vore hemskt) utan bara ställer fram de olika sakerna så tar han det han vill ha. 

    Här har vi en nu vuxen son med liknande meny (och diagnos) och det går inte att tvinga honom. Han har förklarat för oss att vissa saker känns så fel för honom att äta så att han får kräkkänslor. Han sa en gång till mig "hur skulle du känna det om du tvingades äta lera? Så känns det för mig om jag tvingas svälja vissa saker". 

    Sonen har också hög känslighet för värme/kyla, för hur strålarna känns i duschen osv. Inte så konstigt då om han även är känslig i mun och svalg. 

    Vi har anpassat oss på så sätt att vi använder ett visst margarin när vi steker något, eller när man lägger en klick i pastan. Tar man en annan sort har man förstört maten, han känner det direkt. 

    Hans basföda är pasta, nudlar, pannkakor, rostat bröd, mjölk, köttfärs, hamburgare, varm korv, pommes frites. Utöver det äter han lite annat (inga grönsaker, enstaka frukt) men det är det här på menyn vecka efter vecka. Givetvis kan inte vi andra begränsa oss till det. 

    Men jag förstår inte varför du tror det skulle vara elakt med olika rätter? När man är på restaurang kan alla beställa olika tex, det är ju "lyx". Tror nog ditt barn bara skulle uppskatta om ni faktiskt accepterar hur han är och inte försöker göra om honom till någon som äter allt, när han uppenbarligen inte kan. 

    I vår familj har vi även en vegetarian. Det barnet äter inte allt vi andra köttätare vill ha. Tror inte du skulle tänka likadant om ditt barn ville äta vegetariskt, som du nu tänker utifrån att barnet kanske har selektiv ätstörning? 

    Exempel hos oss är tex när vi gör mos och fisk. Då vill halva familjen ha panerad fisk (typ lyxigare fiskpinnar, medan andra halvan vill ha torsk i ugn, med hollandaisesås. Då gör vi så och alla får den fisken de vill ha (min son gillar panerad fisk) 

    Tacos: ja då har vi två olika sorters bröd, vi har tacoköttfärs, tacokyckling och vegetarisk tacofärs. Några tar tomater i, några inte osv. Prefekt att bara ställa fram allt så får man ta :) 

    Folk äter olika, helt enkelt. Ju mer avspänd situation ni kan ha hemma runt maten, desto bättre mår ditt barn :) 


    Jag förstår problemet men jag undrar väldigt hur personer med autism lever i andra kulturer? För i Sverige verkar många med npf äta oerhört mycket mjölmat, kolhydrater osv. Hur hade de ätit om de levde i Asien?
  • lövet2

    Jag har en 15-åring med Aspergers. De senaste åren har jag alltid gjort 2 maträtter. En åt oss andra och en åt henne. Huvudsaken för mig är att hon får i sig tillräckligt med näring, och det får hon inte om hon är hänvisad till att plocka det hon gillar från vår mat.

  • Elin P

    För mig hade det varit självklart att laga egen mat åt barnet och sen skulle vi andra äta annat. Jag ser inget fel eller problem alls i det bara alla blir nöjda och barnet får i sig mat. Jag har själv en son med autism.

  • Disa35
    ABC73 skrev 2020-04-12 14:13:06 följande:

    Håller med om att ta kontakt med en dietist. 

    Googla gärna selektiv ätstörning och food chaining, så får du lite perspektiv och tips på hur man kan gå vidare. 

    Har man ett barn med selektiv ätstörning eller tendenser till selektiv ätstörning rekommenderas inte "klassiska" metoder. Fel mat och press kan väcka ångest, vilket troligen är vad som ligger bakom ert barns utbrott. Dessutom riskerar man i värsta fall att minska en redan begränsad repertoar av mat.

    Uppmuntra till att smaka mat med likartad konsistens, kryddning m.m. som något som barnet gillar är däremot helt OK. 

    Försök gärna hitta gemensamma nämnare på det som funkar- konsistens, färg, temperatur, olika typer av smaker och kryddor etc., och bygg på det för att öka repertoaren.

    Laga varierad mat som erbjuds alla, men se tills vidare till att barnet som har speciella behov har ett tryggt alternativ. Finns inte pressen att äta något som upplevs som obehagligt är det lättare att faktiskt närma sig det.

    Ett första steg är kan t.ex. att vara att ha det på bordet. Nästa att ha det nära sin egen tallrik. Sedan kanske lukta på det. Sista steget blir att smaka pyttelite på det, och gärna försöka beskriva med ord vad som gör att det funkar eller inte funkar. 

    Hemma är helt OK att få lov att spotta ut mat som inte funkar i en servett och skölja bort smaken.  Då är det lättare att våga smaka. 

    Bra också att jobba med vad man kan säga när man inte vill ha maten. Hemma hos oss får man säga att man inte vill ha viss mat, men inte säga att maten är äcklig, eftersom det är otrevligt för den som lagat maten och för dem som faktiskt gillar den. Viktigt att ha lite bra fraser att kunna använda när man är hemma hos andra. 

    Lycka till!


    Du utvecklar det väldigt bra, tycker jag.
    Om det bara är ett fåtal grejer som inte fungerar, så är det ingen större konst att anpassa måltider generellt - detta oavsett om det gäller smaker, kryddor, konsistenser eller något annat.
    Och man kan absolut ha middag med tryggt alternativ - som en buffé, som någon annan var inne på.

    Det jag försökte varna för - men inte fick fram - var att laga helt egen mat jämnt. För om det är selektiv ätstörning, ens om det är i början av den, så blir den gärna värre av att man lagar helt egen middag. Min syster gjorde precis detta, och hon har tre ungar varav en har börjat äta normalt nu - de andra två är fortfarande extremt petiga.

    Sedan ska man naturligtvis inte tvinga någon att äta något han/hon för liv och pina absolut inte kan med.
    Men att få ihop säg tio middagar som alla är okej med, med såväl smaknyheter då och då som trygga alternativ, och låta de tio rätterna rulla på schema, det ska väl inte vara så svårt (ger ju förutsägbarhet till barnen också).
  • pyssel
    Disa35 skrev 2020-04-12 12:04:30 följande:
    Lugn, bara lugn - ta två, eller tusen, djupa andetag.

    Det som gäller - som jag tror kan fungera - är tålamod och kontinuitet.
    Börja laga allsidig, varierad mat och håll fast vid det.
    Detta är vad som serveras - helt lugnt och fridfullt.

    Och nu kommer den verkliga utmaningen:
    Om/när sonen går i bitar - låt honom göra det då. Om han skriker och gapar, ligger på golvet och vrider sig i synbara kramper, låt honom göra det. 
    Om han ger sig på andra familjemedlemmar får du eller din partner naturligtvis gå in och bryta, men jag får inte känslan av att det är riktigt där.

    Argument kan du lämna därhän, tror jag - som du själv säger är han inte mottaglig.
    Hunger däremot, det fungerar; det är instinkt, ren biologi. Det handlar om helt andra saker än logisk argumentation.

    Jag tycker mig också spåra att du vill ha middagen som en trevlig stund - om du vill kan jag förklara varför, och vad baksidorna med detta kan vara.
    Den här sortens konsekvens- och beteendeterapi fungerar på vissa med autism, en farligt stor andel får istället tilläggsdiagnosen anorexia för att det inte fungerar, och om psykiatrin är okunnig om ARFID. Hungern är alltså inte ens vän. Vid ARFID som är en selektiv ätstörning är komorbiditet med ASD väldigt vanligt. Dessutom kan man sätta igång beteenden som hamstring och gömmande av mat som ligger och möglar och ruttnar i skåp och madrasser.
    #inteensamaldrigglömd
  • Disa35
    pyssel skrev 2020-04-13 07:18:33 följande:
    Den här sortens konsekvens- och beteendeterapi fungerar på vissa med autism, en farligt stor andel får istället tilläggsdiagnosen anorexia för att det inte fungerar, och om psykiatrin är okunnig om ARFID. Hungern är alltså inte ens vän. Vid ARFID som är en selektiv ätstörning är komorbiditet med ASD väldigt vanligt. Dessutom kan man sätta igång beteenden som hamstring och gömmande av mat som ligger och möglar och ruttnar i skåp och madrasser.
    Var ser du konsekvensen?
    Det jag försöker få fram - men inte lyckas med särskilt väl, det är jag den första att hålla med om - är att det ska inte vara någon dramatik, just för att undvika ännu fler problem med ätandet.
    Lugn och stillsam middag, varierad, allsidig kost (för det är nyttigt) och kanske, som någon annan skrev, säkert alternativ för sonen de dagar det serveras tveksam mat. Men i övrigt en middag.
    Jag menar absolut inte fokus på äta/inte äta, höjda röster, "du får minsann gå och lägga dig utan middag" och liknande - det är att be om problem.
    Men jag vill gärna hjälpa TS att lugna ner sig själv och bli bekväm i situationen, för som det är nu tror jag att hon - omedvetet - signalerar till barnet att det här är en jättestor grej, OMG, nu är det middag, hjälp! Och så blir följden kaotisk middag.
  • pyssel
    Disa35 skrev 2020-04-13 07:32:21 följande:

    Var ser du konsekvensen?

    Det jag försöker få fram - men inte lyckas med särskilt väl, det är jag den första att hålla med om - är att det ska inte vara någon dramatik, just för att undvika ännu fler problem med ätandet.

    Lugn och stillsam middag, varierad, allsidig kost (för det är nyttigt) och kanske, som någon annan skrev, säkert alternativ för sonen de dagar det serveras tveksam mat. Men i övrigt en middag.

    Jag menar absolut inte fokus på äta/inte äta, höjda röster, "du får minsann gå och lägga dig utan middag" och liknande - det är att be om problem.

    Men jag vill gärna hjälpa TS att lugna ner sig själv och bli bekväm i situationen, för som det är nu tror jag att hon - omedvetet - signalerar till barnet att det här är en jättestor grej, OMG, nu är det middag, hjälp! Och så blir följden kaotisk middag.


    Jag menar konsekvensen hungern ("är din bästa vän"), om det vore så enkelt, inte att du skulle uppmana till konfrontationer.

    Ett barn som inte är neurotypiskt fungerar sällan neurotypiskt även i det att snappa upp signaler och sammanhangsplacera dem som "OMG, nu har mamma middagsångest". Jag tror, utifrån lång erfarenhet av autism och ARFID, att problemet ligger däri, liksom att ur ett sk normalt perspektiv använda okonventionella lösningar.
    #inteensamaldrigglömd
  • Disa35
    pyssel skrev 2020-04-13 08:02:44 följande:
    Jag menar konsekvensen hungern ("är din bästa vän"), om det vore så enkelt, inte att du skulle uppmana till konfrontationer.

    Ett barn som inte är neurotypiskt fungerar sällan neurotypiskt även i det att snappa upp signaler och sammanhangsplacera dem som "OMG, nu har mamma middagsångest". Jag tror, utifrån lång erfarenhet av autism och ARFID, att problemet ligger däri, liksom att ur ett sk normalt perspektiv använda okonventionella lösningar.
    Nja, det är ingen patentlösning på något sätt och det var dåligt formulerat av mig.

    Jag tror att man kommer rätt långt med middag som man vet att alla är okej med, lugnt och fint, det här är vad som serveras, det är helt okej att bara äta potatis/fiskpinnar/broccoli, lugn och ro, ingen dramatik, inget ifrågasättande/krusande/bedjande, osv.
    Om barn då väljer att inte äta alls och inget särskilt händer, händer två saker:
    Dels triggas inte affektion, utbrott eller liknande (eftersom man i första hand inte får någon respons), dels är viljan att äta större vid nästa mål (av naturliga orsaker). 

    Sedan, om det nu handlar om NPF i just det här fallet, kanske matsedel med tio-tolv rullande rätter kan vara idé - det innebär rutin och förutsägelse, och det är väl inte så svårt att äta t ex lasagne var tionde dag.
  • pyssel
    Disa35 skrev 2020-04-13 08:18:23 följande:

    Nja, det är ingen patentlösning på något sätt och det var dåligt formulerat av mig.

    Jag tror att man kommer rätt långt med middag som man vet att alla är okej med, lugnt och fint, det här är vad som serveras, det är helt okej att bara äta potatis/fiskpinnar/broccoli, lugn och ro, ingen dramatik, inget ifrågasättande/krusande/bedjande, osv.

    Om barn då väljer att inte äta alls och inget särskilt händer, händer två saker:

    Dels triggas inte affektion, utbrott eller liknande (eftersom man i första hand inte får någon respons), dels är viljan att äta större vid nästa mål (av naturliga orsaker). 

    Sedan, om det nu handlar om NPF i just det här fallet, kanske matsedel med tio-tolv rullande rätter kan vara idé - det innebär rutin och förutsägelse, och det är väl inte så svårt att äta t ex lasagne var tionde dag.


    Är det ASD och ARFID kan det vara så begränsat som ett par rätter som håller i sig flera månader. En väldigt lång "korv-era" vittnar många föräldrar till barn med autism om, eller att "beige och vit mat" är repertoaren, ofta med högt kolhydratinnehåll (pommes, pasta).

    Ibland räcker det med ASD och ett selektivt ätande utan diagnos för att som förälder behöva lägga ner striden om att pasta ska vara t.ex snäckor och ingen annan form. 10-12 rätter är ju toppen om man kan få till men det är inte ovanligt att det är långtifrån möjligt med selektiva ätare.
    #inteensamaldrigglömd
  • Minfamilj

    Ni som tror att man kan tvinga ett barn med autism att äta vad som helst vet ju inte vad ni pratar om. Vissa konsistenser och smaker kan vara så obehagliga att personen mår riktigt psykiskt och fysiskt dåligt av att äta.

    TS: servera olika alternativ, både varierad kost och ett alternativ för sonen som passar honom. Man sk göra det som tar minst energi för alla. Vill han bara äta ris en period, fine! men ni andra behöver ju roligare mat. Det är knappast elakt att laga flera alternativ, tvärtom.

Svar på tråden Sonen äter färre och färre saker. Hur behålla en bra vardag?