Äta det som serveras eller ge annan mat?
Hur gör ni andra? Får era barn äta något annat om de inte tycker om maten eller får de äta det som serveras och därmed basta?
-
-
Svar på tråden Äta det som serveras eller ge annan mat?
-
Alltså.....hur kan du vara så säker på det? Och vadå"till skillnad från dig kan jag referera till den tiden jag upplevt"? Det kan alla per definitionsextiotalist skrev 2020-04-22 09:27:54 följande:
Till skillnad från dig kan jag referera den tiden jag upplevt. Du har aldrig suttit i en skolmatsal med 10-20 elever kvar över lunchrasten för att äta upp mat de inte fixade
-
Ja, det jag vänder mig emot är att många, inklusive du, påstår saker som inte stämmer.Anonym (ömma modern) skrev 2020-04-22 09:45:08 följande:
Alltså.....hur kan du vara så säker på det? Och vadå"till skillnad från dig kan jag referera till den tiden jag upplevt"? Det kan alla per definition
Nej, barn åt inte allt som serverades förr. Precis nu som då, fanns det kräsna barn som hellre inte åt alls än åt det de inte kunde äta.
Det fanns en barnbok, utgiven av en läkare i början av 60-talet, som tog upp det.
Men inte ens min bästa vän sedan mellanstadiet minns detta. Men hon är en allätare och var alltid först ut från matsalen. -
De varken får annan mat eller behöver äta det som de inte tycker om.Anonym (??) skrev 2020-04-18 21:41:40 följande:
Hur gör ni andra? Får era barn äta något annat om de inte tycker om maten eller får de äta det som serveras och därmed basta?
Nu har jag inget barn som vägrar vare sig ris, pasta eller potatis och därmed är alla rätter som något/några av barnen inte äter räddade. De får helt enkelt äta sig mätta på ris/pasta/potatis den måltiden.
En period åt yngsta barnet inte potatis. Eftersom hon även avskyr lax så lagade jag helt enkelt lax med ris den perioden så åt hon iaf riset.
Har två med allergier, där måste jag anpassa men med fyra barn så är det alltid någon som rynkar lite på näsan och då får de äta sig mätt av annat på bordet.
Sen är det inte så att jag av ren tjurskallighet hindrar barn från att fixa fram något eget om de inte gillar maten. Ena barnet tycker inte om kassler men tycker att sill är ett fullgott alternativ och det har jag inga problem med att han öppnar en sillburk och fiskar upp några bitar. Ger inte mig något extrajobb. -
Var påstår jag saker som inte stämmer? Var har jag sagt att barn förr åt allt som serverades? Och var har jag sagt at det inte finns undantag(bland annat ätstörningar)?sextiotalist skrev 2020-04-22 09:52:02 följande:
Ja, det jag vänder mig emot är att många, inklusive du, påstår saker som inte stämmer.
Nej, barn åt inte allt som serverades förr. Precis nu som då, fanns det kräsna barn som hellre inte åt alls än åt det de inte kunde äta.
Det fanns en barnbok, utgiven av en läkare i början av 60-talet, som tog upp det.
Men inte ens min bästa vän sedan mellanstadiet minns detta. Men hon är en allätare och var alltid först ut från matsalen.
-
Jag försöker servera mat som de flesta gillar. Sedan har jag ett barn som inte äter lika många saker, så ibland äter vi olika saker. Det har varit så hela hans uppväxt, han har legat på sjukhus två gånger i perioder då han skulle vänjas vid mat han inte kunde äta (vilket var i stort sett all mat då, förutom pannkaka och vissa pastarätter utan kött eller mejeriprodukter), vilket ledde till att han slutade äta helt. På bvc sa de att till sist äter han om han inte får ett val, vilket han inte gjorde. Hans tillväxt blev sämre i perioder.
Det bästa som hänt oss var en sjuksköterska som sa till oss att ge honom det han kan äta, utan att bry oss så mycket om hur det borde vara, och så gjorde vi det, och långsamt finns det fler och fler saker han tycker om, när pressen försvunnit. -
Här äts det som serveras och därmed basta. Passar inte maten får man gå hungrig till nästa måltid.
-
Javisst är det så. Men alla fungerar inte likadant, man har mycket att vinna på att vara lite mer easy going när det gäller andras matvanor eller fobier. För vad spelar det dig för roll egentligen vad andra äter eller inte äter?Anonym (ömma modern) skrev 2020-04-22 09:24:45 följande:
Det finns ett egenvärde i att vara så okrånglig som möjligt. Livet blir så mycket enklare och orosmomenten färre.
Barn med ätstörningar finns såklart, men det är inte så att det är normen..
-
Jag var kräsen som barn men är extremt okräsen som vuxen, jag tackar mina föräldrar som inte tvingade i mig mat eller ens smaka.Anonym (ömma modern) skrev 2020-04-22 09:27:07 följande:
Så är det ju. Vanor och ovanor skapas i barndomen och sedan är det svårt att ställa om. Därför gör man sina barn en otjänst genom att dalta. Men som sagt så finns det undantag där"felet" ligger hos barnet och uppfostran inte "hjälper".
Att kalla det för dalt är bara okunnigt. -
Jag säger inte heller att alla fungerar likadant. Tvärtom har jag hela tiden sagt att undantag finns.MsFry skrev 2020-04-22 18:00:49 följande:
Javisst är det så. Men alla fungerar inte likadant, man har mycket att vinna på att vara lite mer easy going när det gäller andras matvanor eller fobier. För vad spelar det dig för roll egentligen vad andra äter eller inte äter?
Vad det spelar för roll för mig? Ingen, såklart. Men nu är det här väl en diskussionstråd där vi talar om varandras sätt och åsikter ...? -
Det är samma med allt annat inom föräldraskap va? Barnet vill stirra på paddan 24/7 och borde då få göra det eftersom att vi inte ska "tvinga".MsFry skrev 2020-04-22 18:22:32 följande:
Jag var kräsen som barn men är extremt okräsen som vuxen, jag tackar mina föräldrar som inte tvingade i mig mat eller ens smaka.
Att kalla det för dalt är bara okunnigt.
