Hur slutar man längta efter kärlek?

Har själv aldrig haft flickvän så jag kan väl inte direkt sakna något som jag aldrig haft. Men jag kan känna längtan efter att ha någon. Det var riktigt jobbigt när jag var yngre. Men när man blir äldre inser man att det inte kommer ske och då måste man hantera det. Mitt sätt var att acceptera och försöka att hitta andra saker i livet. Sen får man försöka se sig som en som är annorlunda och det är ok. Jag försöker att satsa på annat i livet. Försöker träna och hålla mig i form. Musik är också något som är viktigt för mig och att spela får mig att glömma alla bekymmer. Sen finns det ett sätt också och det är att inte försöka titta på alla som har det bra utan titta på dom dåliga förhållandena som man definitivt inte vill va i då känns det inte så illa. Har ett par som jag bor granne med som är i ungefär i min ålder och när jag ser hur dom lever då känns det direkt bättre att vara singel. Kanske lite elakt men dom vet ju inte om att jag använder dom för att må bättre.

Ja att andra finner kärlek är väl mer tur, känns som om jag haft min tur här i livet med kärlek och så har jag sabbat det varje gång.

Vet inte hur du menar med att jag dras till fel män? Jag svarar oftast på de meddelanden som jag får av män, någon lovar att ringa men gör inte det, någon blir sur när jag inte svarar på en timma, någon ringer men har inte tid att prata. Det är inte så att jag väljer en viss typ av män, jag är öppen för de flesta män bara de har något i sitt utseende som attraherar mig så nej det kan inte vara något sådant. Sedan säger jag ifrån direkt när jag känner att jag inte får det jag behöver.

På vilket sätt tycker du att du har sabbat det?

Att vara öppen för de flesta män är ju nästan som att be om att bli sårad om du förstår vad jag tänker. Bara för att en man är snygg betyder ju inte det att han är en bra man att satsa på. Du behöver kanske lära dig ställa ordentliga krav på inre egenskaper att bli intresserad av först. Har de inte det spelar det ingen roll hur snygg dom kan vara. Och kanske lära dig spelet på dejtingsidor om det är där du träffar dom.

Bara en fråga: om du inte har en man i ditt liv - har du någon annan (syskon, vän, förälder, vuxet barn..?) som sällskap? T.ex. när du går på bio, teater, opera, konsert, museum, åker på utlandsresa? Eller gör du allt detta ensam? Känns det i så fall bra att göra det, mitt ibland alla par?

Själv känner jag, att det skulle vara OK att vara ensam på sådana ställen - om alla andra var det också. Men som majoriteten av alla där är med någon/några, så känner jag mig uttittad, utanför och mindre värld. Detta är ett mycket större problem än längtan efter kärlek, för när jag är ensam i min lägenhet så är jag rätt nöjd med ensamheten. 

Kärlek och närhet är ingen mänsklig rättighet.

Gäller även kvinnor.