Ni med pojkbarn

Anonym (Lotta)

Wed 27 May 2020 20:57
68 svar

Citera Visa endast Anmäl

Ni med pojkbarn

Jag är gravid med en pojke och hade verkligen hoppats få en lite tjej men nu är fallet inte så och jag försöker bearbeta dessa känslor.

Har så mkt fördomar kring hur pojkar är, i min värld är dom mkt mer bråkiga och stökiga...när dom blir större känns det som det är sport och tv-spel som gäller...

Känns dom tjejer har mer mysiga vänskapsband med andra tjejer också?

Ni som har pojkbarn i ålder mellan typ 3-10 år...hur är era barn? Deras intressen? Har dom många kompisar och vad gör dom när dom ses?

Vet att det kommer komma massa dryga kommentarer men önskar mest bara hitta glädjen i att vänta en pojke...
- «
- ‹
- Sida 5 av 6
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Ni med pojkbarn
EnAnonumius

Fri 29 May 2020 17:21

#42

Citera Visa endast Anmäl

EnAnonumius skrev 2020-05-29 17:17:45 följande:
Men kan du sluta att tillskriva mig något jag aldrig har gjort. Jag har ju inte ens för nekat TS hennes känslor.

Om du hade något av värde efter denna mening så kan du nog gissa på varför det är ointressant att kommentera eller ens bemöta.
*förnekat

skall det givetvis vara. Synd att man inte kan redigera inlägg efteråt på FL.
Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
Anonym (Pelle)

Fri 29 May 2020 17:36

#43

Citera Visa endast Anmäl

Det här inte första tråden med kvinnor som inte vill ha pojkar på familjeliv. Verkar vanligt.

Jag tycker det är helt galet att ni ens funderar på att skaffa barn?? Ett ikke önskvärt barn som du ska ta hand om resten av livet.

Hur tänker du människa? Det är inte rocketscience att det är 51% chans att få en pojke.
EnAnonumius

Fri 29 May 2020 17:47

#44

Citera Visa endast Anmäl

Postman skrev 2020-05-29 14:54:54 följande:
Håller verkligen med, tycker TS borde söka hjälp. För mig är det helt obegripligt hur man kan känna så som TS gör. I min värld är man tacksam för vilka barn man än väntar, det är inte alla förunnat ens att få barn.

Är detta något kvinnligt sätt att tänka, kan känna att tanken inte verkar helt ovanligt bland kvinnor.
Jag tror det är lite vanligare bland kvinnor.
För det är lite mer sällan jag läst (och då har jag varit på många olika forum) eller hört män komma med att "önska en son". Det har varit mer glädje över att få ett barn (oavsett kön) tillsammans med kvinnan de älskar.

När jag var gravid med min barn så var det viktigast för mig att barnet var frisk, könet var irrelevant. Dock ut kom det en liten son, han utbildad förskolpedagog och jobbar som en sådan också, men han vet hur man mekar med en bil, som typ byta bromsar.,. tändstift, byta topplockspackning och fördelardosa etc.

Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
Anonym (......)

Fri 29 May 2020 19:01

#44

Citera Visa endast Anmäl

Har en av varje. Finns ingen av dem jag älskar mer eller mindre. Gör man det är det garanterat något annat som inte lirar.

Självklart är de olika personer som man har "olika saker gemensamt med", men kärleken ligger inte i det. Den ligger i det band man skapar från när man har barnet i sin famn första gången.
Postman

Fri 29 May 2020 19:25

#45

Citera Visa endast Anmäl

EnAnonumius skrev 2020-05-29 17:47:11 följande:
Jag tror det är lite vanligare bland kvinnor.
För det är lite mer sällan jag läst (och då har jag varit på många olika forum) eller hört män komma med att "önska en son". Det har varit mer glädje över att få ett barn (oavsett kön) tillsammans med kvinnan de älskar.

När jag var gravid med min barn så var det viktigast för mig att barnet var frisk, könet var irrelevant. Dock ut kom det en liten son, han utbildad förskolpedagog och jobbar som en sådan också, men han vet hur man mekar med en bil, som typ byta bromsar.,. tändstift, byta topplockspackning och fördelardosa etc.
Jag som sagt så är det för mig obegripligt. Som du säger så är ju det viktigaste att barnet är friskt och könet är verkligen irrelevant. Det är vi föräldrar som sen vägleder dom till en viss del hur deras liv blir.
Anonym (En son)

Fri 29 May 2020 19:27

#46

Citera Visa endast Anmäl

Postman skrev 2020-05-29 19:25:06 följande:
Jag som sagt så är det för mig obegripligt. Som du säger så är ju det viktigaste att barnet är friskt och könet är verkligen irrelevant. Det är vi föräldrar som sen vägleder dom till en viss del hur deras liv blir.

Men om inte barnet är frisk?Hur tänker ni då,,bara barnet är frisk?
Anonym (Det kommer bli toppen)

Fri 29 May 2020 19:43

#47

Citera Visa endast Anmäl

Hej!
Jag har två pojkbarn och de är väldigt nära mig, närmare mig än sin pappa. Enligt mig i alla fall. De pratar om sina problem med mig. När de är förtjusta i någon så pratar de med mig. När de pratar minnen från yngre barndomen så pratar de med mig. De är 10 och 12 år.

De frågar mig ofta saker och vill gärna att jag berättar om min barndom. De visar mig saker hela tiden. De skojar med mig, vill se på tv med mig och med sin pappa. De vill göra saker med mig: hoppa studsmatta och åka på utflykter.

Jag saknar inget med mina pojkar.
Anonym (G)

Fri 29 May 2020 19:54

#48

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (?) skrev 2020-05-29 14:48:46 följande:
Men kan du sluta skuldbelägga TS?! Alla kanske inte vill ha en pojke. Det är normalt och till och med vanligt att bli besviken på barnets kön, vissa blir besvikna på att det är en pojke, andra blir besvikna på att det är en flicka. Av den anledningen har många landsting beslutat att inte berätta vilket kön barnet har vid ultraljuden pga att många reagerar med besvikelse och gör abort.

Har ett tips till er som känner att ni vill ha det ena eller andra könet. VÄNTA med barn till ni fått hjälp att bearbeta era känslor för de hör inte hemma när man väljer att bli förälder. Det borde vara allmänt känt, även bland de minst upplysta, att det är lite drygt 50% CHANS att få en pojke och knappt 50% CHANS att få en flicka.
Anonym (G)

Fri 29 May 2020 19:56

#49

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Minson) skrev 2020-05-29 10:31:07 följande:
Hej!

Jag hade alltid önskat mig en flicka och grät floder under resten av graviditeten när jag fick veta att mitt första barn var en pojke. Var så deprimerad! Trodde inte jag skulle njuta av att vara mamma med en pojke.Var otroligt ledsen då jag önskat mig en dotter sen jag var 14-15 år.

Idag är han 6 år och är mitt liv, min luft, mitt allt! Den underbaraste, lugnaste och mest kärleksfulla pojken på jorden. Han förgyller mitt liv på ett sätt och har ett hjärta av guld och glitter. Skulle inte byta honom mot någon flicka i världen.

Väntar nu nummer 2, vet ej kön och skulle självklart vilja ha en flicka för att ha en av varje men det är inte alls viktigt för mig längre sen jag fick min son.

Du grät alltså floder under hela graviditeten, blev deprimerad och trodde inte du kunde njuta av att vara mamma till en pojke? Och ändå tyckte du det var en bra idé att skaffa barn? Helt jävla otroligt.
Anonym (G)

Fri 29 May 2020 19:59

#50

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (?) skrev 2020-05-29 14:48:46 följande:
Men kan du sluta skuldbelägga TS?! Alla kanske inte vill ha en pojke. Det är normalt och till och med vanligt att bli besviken på barnets kön, vissa blir besvikna på att det är en pojke, andra blir besvikna på att det är en flicka. Av den anledningen har många landsting beslutat att inte berätta vilket kön barnet har vid ultraljuden pga att många reagerar med besvikelse och gör abort.

Och nej, det är inte MÅNGA som gör abort efter rutinul pga kön. Jag jobbar inom abortvården sedan många år och har varit med om detta EN gång, och då var det efter ett ul i v 14-15. En oönskad flicka var det.

Det är absolut inte många som gör sena aborter pga kön.

«
‹
Sida 5 av 6
1
2
3
4
5
6
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Ni med pojkbarn

Ni med pojkbarn

INNEHÅLL