Ni med pojkbarn

Jag har två flickor och en pojke. Alla tre har olikheter och likheter med varandra. Ingen är så villig att sitta i knä och gosa som sonen. Han älskar att krypa upp i soffan eller sängen tillsammans och läsa eller prata. Han gillar att spela brädspel, bygga med lego, rita, pyssla, vara med i köket och hjälpa till, laga mat i lekkäkwt, leka i lekstugan, gå på utflykt med dockor o gosedjur, ordna kalas för gosedjuren och mycket mera. Ungefär samma som systrarna. Han tränar fotboll som sina systrar, men sjunger också i kör. Han har en bästis som han helst leker med, då blir det bilbana, lego, brädspel. Han fyller sju år i höst.

Tänk på att i många länder skulle föräldrarna göra allt för att få en pojk. Min man som kommer från ett sånt land har en bror som har 5 flickor. Nu är de för gamla för fler barn och vet också att ingen kommer ta hand om de som gamla(flickorna gifts bort till killarnas familjer).

Jag har två söner. Vist dom bråkar ibland men mina föredrar att vara ute, cykla, äldsta som nu är 7 år älskar hästar började på ridskola nu detta år. Vi har inte ens tv-spel för han vill inte ha spel. Han spelar hellre kort med oss föräldrar eller typ monopol. Den minsta gillar att leka typ boxning så vi köpte en boxningspåse och handskar som han kan slå på. Tror barn oavsett kön blir vad man leder dom till

Tack för era svar, vet egentligen att det är mer personlighet och inte kön som avgör hur barnet kommer vara....är inne i någon slags ångest son jag nog behöver bearbeta....

Ja, du har rätt. Jag blir provocerad av dessa trådar och har lust att örfila folk, men det ska jag inte göra nu.

Jag själv har en son och en dotter. Och nej, jag förstår inte denna längtan efter en specifik sort på sitt barn, men ska inte babbla om det nu.

Däremot vill jag säga detta: ett stort ansvar vilar. Jag gör mitt yttersta för att uppfostra en gentleman. När min pojke är vuxen vill jag att HAN ska kunna hitta sin bästa partner. Jag vill att personer ska tycka att han är bästa kapet för att han är snäll, schysst, omtänksam och jämställd.

Så snälla, ta hand om era pojkar. Älska dem innerligt. För jag vill inte att min dotter ska träffa en man med komplex för att hans mamma egentligen önskade sig något annat. Eller mammor, såpass bittra, att de inte klarar av kärleksyttringar gentemot sina oskyldiga pojkar. Det är inte så ovanligt.

Detta riktar sig inte mot TS utan är mina allmänna åsikter kring detta ämne.

Jag har en femårig pojke. Vi står varandra nära och han älskar att hänga med både mig och sin far när vi håller på med våra intressen. Jag är mer för att vara ute i skogen och fixa i trädgården och hans pappa är garage-/meckar-kungen. Jag upplever min son som relativt lugn (om än envis) och i nära kontakt med sina känslor och han visar stor medkänsla med andra.

Livet blir inte alltid som man tänkt sig, men ibland kanske det man tänkt sig baseras på förutfattade meningar och fördomar medans verkligheten inte alls är som man trott. Har vänner med döttrar som inte alls står varandra så nära som jag och min son gör. Det hela har mer med personligheter än kön att göra.

Grattis till graviditeten!

Jag har en grabb som är 6 år.

Han är världens finaste grabb, snäll, rolig, smart. Han är en väldigt bra kompis som kan leka med både flickor och pojkar och med äldre och yngre. Hans största intresse är visserligen tv-spel men han älskar att lyssna på böcker, pärla och pyssla. Han leker oftast med sina gosedjur när han leker själv. Han har mycket kompisar och när de är här så leker de ofta med lillasystern. De spelar spel, bygger lego och busar ute.

Jag har 3 flickor och 3 pojkar. Ingen större skillnad faktiskt. både flickorna och pojkarna har varit stökiga och bråkiga i omgångar.

Jag tror att man ska försöka ha ett öppet sinne oavsett vilket kön det är på barnet man väntar. Alla är egna små individer.
Själv önskade jag mig pojkar eftersom det var något okänt för mig, är uppvuxen som en av fyra systrar så den grejen kunde jag liksom

Min yngsta är tre år. Väldigt bestämd och envis just nu. Utmanar oss mycket (väljer att inte säga trots) i precis allt och hela tiden. Han är en riktig bilkille! Det bästa han vet är att gräva i sandlådor och i jord. Lägga sand på ett flak, åka 1dm bort och tippa. Ha en grävmaskin i andra handen. Och så igen och igen och igen. Gärna med en hink vatten också. Han är också en riktig fartdåre. Han fick en springcykel tidigare i vår och han har noll sinne för fart och faror så där jobbar vi stenhårt med trafikvett Han går på förskola några dagar per vecka men några direkta kompisar har han inte direkt som han umgås med, utan det är mest hans kusiner som vi träffar ute på helgerna och gör utflykter med. Han är väldigt "pojkig" också men även känslig och snäll. Omtänksam. Hämtar saker åt mig, tackar, tar mina kinder mellan sina små händer och säger att han älskar mig. Han gillar också pärlor kom jag på nu, men inte gör vi några armband och sånt inte utan där åker grävmaskinerna fram igen

Sen har jag även en kille i tonåren. Han var ungefär likadan som liten, men lite mindre vild. Han tyckte om att vara med mig i köket och baka och laga mat. Några sådana drag ser jag inte i den lilla...  Han började tidigt med olika idrotter och fastnade för en som idag tar upp väldigt mycket av hans tid utöver skolan. Han är ingen gamer men gillar att chilla på sitt rum och köra PS4 med kompisarna ibland. För några år sedan hade vi STORA diskussioner om det pga det höll på att gå över styr och kompisarna verkade inte ha några regler alls hemma kring spel och skärmar. Men nu är det mycket mindre sånt, vi bråkar aldrig om det längre. Kanske också för att han inte hinner. Han kommer hem från skolan 1530, käkar ett rejält mellis, gör lite läxor och sen är det träning 1,5h. Han är väldigt ambitiös och duktig i skolan. Bryr sig om sitt utseende  och är noga med frisyr och dofter och sånt  (så den biten får man ju ta del av även med pojkar).  Och allt man pratar om med ett barn, livet, känslor, vänner mm, det får man ju oavsett kön på barnet.

Det är möjligt att flickor umgås närmare varann. Flickor umgås tydligen mer face to face, pojkar umgås axel mot axel, har jag läst. Och mer i gäng. Min äldsta son har ett gäng sen mellanstadiet, de är 4st som idag går i olika skolor men som ändå umgås mycket på helgerna. Cyklar iväg, äter McDonalds, "hänger" hemma hos varann. 

Så lycka till med din lilla pojke, det är ett under att bli förälder!

Min son är snart 9. Han är energisk och behöver "rastas" varje dag i form av fysisk aktivitet. Han älskar sport, men också musik och spelar klassisk gitarr på rätt hög nivå (för sin ålder). Idag läste han en tjock bok medan han gick till skolan. Han är lättsam och enkel att umgås med, vi har sällan konflikter och har jätteroligt ihop. Jag inbillar mig att jag skulle göra exakt samma saker med en dotter om jag hade någon. Vi går på promenader, spelar pokemon, går på café (innan Corona), besöker muséer och går på konserter mm.