• Anonym (X)

    Hur mycket ansvar ska man ta för bonusbarn?

    Är på g att flytta ihop med min pojkvän. Han har tre barn sedan tidigare (6,8,9), och jag har ett (5).Jag kommer att plugga heltid på distans i höst. Vi har diskuterat lite kring detta med barnen. Han tycks ha antagit att alla hans barn ska komma hem vid 13 varje dag eftersom att jag är hemma. Och med mitt eget barn vet jag inte hur jag ska göra eftersom det är 9km till närmaste förskola och jag inte har bil/körkort för att kunna skjutsa henne. I worst case scenario kommer jag alltså ha min egen hemma på heltid + hans tre från kl13, samtidigt som jag ska plugga heltid. Det känns helt övermäktigt.

    Fick prova på för ett tag sen hur det skulle kunna vara, då jag var hemma hos honom och jobbade därifrån. Då hade jag två hemma hela dagen och alla fyra från kl13. Jag blev helt slut, fick avbryta mitt arbete titt som tätt, var tvungen att jobba över pga avbrotten, och var allmänt trött och utmattad resten av dagen. Orkade inte ens umgås med honom när han väl kom hem. Och då jobbade jag ändå bara halvtid. Har därför blivit lite avskräckt och rädd för hur det skulle kunna bli. Jag har väldigt svårt att säga nej, och lider istället i det tysta. Jag tycker också väldigt mycket om hans barn!! så jag vill ju inte behöva bli trött på dem eller känna dem som en börda som lämpat på mig. Jag vill inte att relationen till dem ska bli förstörd av det.

    Min pojkvän hävdar att hans barn klarar sig själva, och med de två äldre stämmer det nog, tror inte det blir så mycket problem om de kommer hem 13, men hans yngre behöver fortfarande aktiv passning, särskilt i kombo med mitt eget barn. Och det går ju inte riktigt ihop med mina studier.

    Det bästa scenariot känner jag är ifall hans yngsta gick på fritids, och att han kunde hjälpa mig med skjutsen till förskolan för mitt barn (vi har pratat om det men inte kommit fram till nåt där heller än) . Då har jag bara två barn som kommer hem kl13, och borde hinna/orka med mina studier, och också orka umgås efter att alla kommit hem.

    Flytten ska ske ganska snart så jag känner mig lite stressad att vi inte kommit fram till någonting än. Och som sagt har jag också svårt att säga till och säga ifrån. Är så rädd bara att jag ska hamna i en övermäktig situation och tröttna på allt. Eller att jag säger ifrån och då blir "elaka styvmodern som hatar sina bonusar" liksom. Vet inte riktigt hur mycket som är rimligt att ta ansvar för bonusbarn heller. Det verkar vara så olika. Och min pojkvän som sagt verkar ha antagit bara att jag ska ta hand om hans barn när de kommer hem eftersom jag ändå är hemma. Kanske är det något jag "borde" orka bara. Jag vet inte.

    Tips/råd/tankar tack

  • Svar på tråden Hur mycket ansvar ska man ta för bonusbarn?
  • sextiotalist
    Siden skrev 2020-07-02 11:44:19 följande:

    Vad är stor åldersskillnad enligt dig? 7-10 år? I mitt fall skiljer det 7 år.


    För oss var det över 10 år. Jag misstänker att det är detsamma för Ess
  • Siden
    Anonym (X) skrev 2020-07-02 10:58:31 följande:

    Ja det gör allting mycket svårare. Pga mitt eget barn och att hon interagerar med hans barn kan jag inte ställa mig utanför, utan att också ta henne från situationen och ställa utanför. Jag önskar att jag bara kunde ställa mig utanför. Men det kan jag inte. Är min dotter hemma med mig och de andra barnen är hemma t.ex så måste jag isåfall aktivt hålla henne ifrån de andra barnen för att inte automatiskt behöva ta hand om också hans barn.


    Ja, du kan ju ha dina egna regler för ditt barn men du får vara förberedd på att det kräver en del av dig om ni bor ihop som du inte behöver deala med nu. Tex att hans barn går upp kl.05 och slamrar och väcker dig och din dotter. Att de får söta frukostflingor och ohboy till frukost och att din dotter också vill ha. Att de sitter framför skärmar flera timmar och din dotter hakar på. Etc. Det går inte att hålla barnen isär om de ska bo ihop. Och det är väl inte heller syftet med en ihopflytt, målet är väl att de ska komma närmre varandra. Det du berättar om din killes uppfostringsstil, att han låter barnen vara hemma från fritids och härja fritt från så låg ålder, låter lite illavarslande. Även detta med att han och hans ex håller så många beslut öppna till sista stund. Det kanske funkar för dom men funkar det för dig?
  • Siden
    sextiotalist skrev 2020-07-02 11:52:43 följande:

    För oss var det över 10 år. Jag misstänker att det är detsamma för Ess


    Dä är ni i en annan situation än mig och Ts. I mitt fall skiljer det sju år och det kanske låter mycket men halvsyskonen leker faktiskt en hel del och påverkar varandra mycket.
  • Annita

    Ett förhållande är ingen bytesaffär: "jag byter skjuts till förskolan mot extra hushållsarbete", vad nu extra betyder i detta fall.

    Snarare handlar det om att tillsammans skapa en bra tillvaro där alla är nöjda och mår bra, både barn och vuxna. Kompromisser måste man nog göra, men det är ju inte meningen att man ska kohandla om saker och ting!

  • Anonym (Vänta)
    Anonym (X) skrev 2020-07-02 10:46:16 följande:

    Ja de har varit ensamma hemma sedan de var 7 och 8år. Galet tycker jag. Vet inte riktigt vem som vinner något på det. Fritids måste ju vara mycket mer stimulerande än att bara vara hemma vind för våg eller framför dator/tv. Att även 6åringen ska vara ensam hemma är ännu mer galet. Hon är fortfarande rätt vild, klättrar i öppna fönster, kör vagnar nedför trappen och hon skulle nog kunna ha väldigt svårt att låta bli poolen som står inbjudande på tomten, även om någon sagt nej. Vansinne. Skulle aldrig nånsin göra det valet, när egentligen ingen vinner på det? Undrar varför man gör så. Måste fråga honom om det.

    Men, det är hans val. Jag har ingenting att säga till om här. Det enda som jag kan göra är att välja att inte vara där, att plugga nån annanstans. Jag tänker inte lida för val som någon annan gjort.


    Med utgång från detta så antar jag att ni inte har planer på gemensamma barn? Ni verkar ha helt olika synsätt och ärligt talat förstår jag inte hur ni dka kunna bo ihop med dessa förutsättningar
  • Anonym (.)
    Anonym (X) skrev 2020-07-02 01:08:04 följande:
    Om han inte förstår på annat sätt att jag faktiskt är på min heltidssysselsättning precis som honom så får jag väl promenera de tre kilometerna till bussen och åka till biblioteket och vara där hela dagen. Alternativt att jag gör det lilla torpet bredvid huset till kontor och är tydlig med att när jag är där är jag inte hemma på något sätt, ... Så då får det bli så, att jag inte är där. Och han kan inte sura över det heller för det skulle vara lika dumt som att sura över att jag har ett vanligt heltidsjobb och därför inte kan passa hans barn på eftermiddagarna.
    Inte fel tänkt, men hur löser du omsorgen om ditt eget barn i så fall? För du hade väl tänkt ha henne hemma? Ska hon ha plats i barnomsorgen är det hög tid att planera det nu, både platsen och hur hon ska transporteras dit och tillbaka. (Din pojkvän hade erbjudit sig men gäller överenskommelsen även om du inte vill ha hans barn hemma när du ska plugga?)

    Jag menar inte att låta tjatig men med partners av den typ du beskriver tror jag tyvärr du behöver räkna med att han försöker tumma på tidigare överenskommelse. Och i ert fall har ni ju inte ens en överenskommelse än.
  • Anonym (X)
    Anonym (Vänta) skrev 2020-07-02 12:59:54 följande:

    Med utgång från detta så antar jag att ni inte har planer på gemensamma barn? Ni verkar ha helt olika synsätt och ärligt talat förstår jag inte hur ni dka kunna bo ihop med dessa förutsättningar


    Skaffar vi gemensamma barn kommer ju jag också ha något att säga till om, inte som här, och då måste man ju kompromissa. Han är inte helt omöjlig heller, som det kanske låter här. Men jag tror att han är lite trög vad gäller vissa saker, och behöver väldigt mycket tydlighet för att förstå.
  • Anonym (Stina)

    Men din 5-åring vet alltså inte om att hon eventuellt inte ska gå på förskola till hösten? Det är helt planlöst allting?

  • Anonym (X)
    Anonym (.) skrev 2020-07-02 13:01:39 följande:

    Inte fel tänkt, men hur löser du omsorgen om ditt eget barn i så fall? För du hade väl tänkt ha henne hemma? Ska hon ha plats i barnomsorgen är det hög tid att planera det nu, både platsen och hur hon ska transporteras dit och tillbaka. (Din pojkvän hade erbjudit sig men gäller överenskommelsen även om du inte vill ha hans barn hemma när du ska plugga?)

    Jag menar inte att låta tjatig men med partners av den typ du beskriver tror jag tyvärr du behöver räkna med att han försöker tumma på tidigare överenskommelse. Och i ert fall har ni ju inte ens en överenskommelse än.


    Hon har redan en plats reserverad. Så det är bara transporten som ska lösas. Ifall han inte vill skjutsa henne annat än i utbyte mot omsorgen om hans barn, så får jag lösa det på det sätt jag kan, cykla t.ex. Eller i värsta fall ha henne hemma ett tag tills jag ordnat körkort, jag har kunnat jobba hemifrån under våren med henne hemma, men inte med flera barn.
  • Anonym (Vänta)
    Annita skrev 2020-07-02 12:18:06 följande:

    Ett förhållande är ingen bytesaffär: "jag byter skjuts till förskolan mot extra hushållsarbete", vad nu extra betyder i detta fall.

    Snarare handlar det om att tillsammans skapa en bra tillvaro där alla är nöjda och mår bra, både barn och vuxna. Kompromisser måste man nog göra, men det är ju inte meningen att man ska kohandla om saker och ting!


    Måste bara hålla med dig!

    Det rimliga hade varit att ts partnern när de beslutar om flytt konstaterar att han då kommer lämna dottern på förskola. Punkt. Inget i utbyte.

    Däremot kanske ts konstaterat att hon hinner tömma diskmaskinen och slänga i en tvätt under dagen. Punkt. Utan att det handlar om att något görs i utbyte.

    Ts. Kommer du någonsin våga lämna din dotter ensam med din partner? Med tanke på hans slappa stil så skulle garanterat inte jag våga det.

    Med tanke på erat olika synsätt på barnen så skulle jag säga att detta aldrig kommer gå. Ska ni bo ihop så kommer din dotter ta efter hans barn.

    Hur dka du kunna kräva att dottern sitter kvar vid matbordet tills alla ätit klart när hans barn får slänga i sig maten och springa därifrån när de vill? Bara ett exempel.
Svar på tråden Hur mycket ansvar ska man ta för bonusbarn?