Hur mycket ansvar ska man ta för bonusbarn?

Du har rätt i att det låter som om han behöver tydlighet från din sida. Har ni för olika syn på uppfostran redan innan gemensamt barn så kan det bli ännu mer slitningar mellan er när ett gemensamt barn väl kommer. Att det blir the tipping point, helt enkelt. Måste också fråga om du är helt nyförälskad och bara vill allt på en gång av den anledningen?

Helt skilda syner på barnuppfostran har vi inte. Det är ju det här. Att han tycker att barn klarar sig mer själva än vad jag gör.

Nä vi är inte nyförälskade. Vi har varit tillsammans i mer än ett år, och pratat om ihopflytt sen i höstas. Det har inte kunnat bli av pga mitt jobb. Men nu har jag sagt upp mig och kan flytta.

Men TS, prata med karln då!?

Du sitter i inlägg efter inlägg och skriver: Kanske... Jag hoppas på... Det verkar....

Jag börjar faktiskt undra om denna tråd är sann. Finns det två så handlingsförlamade föräldrar, som dessutom funnit varandra?

Dagarna bara går och inget händer. Inget bestäms. Istället sitter du och smider planer på att vara borta i sommar "ifall han tror att jag ska ta hand alla barnen." Är det inte lättare att prata om saken istället för att hålla på så?

Jag har ju frågat flera gånger om hösten. Hur det är tänkt med barnen och fritids. Men får liksom inget svar. Ang sommarveckorna frågade jag också rakt ut vad han ska göra med barnen när han jobbar. Det fick jag heller inget direkt svar på förutom typ "kanske du om du är här, mamman, farmor"

Jag har ju frågat flera gånger om hösten. Hur det är tänkt med barnen och fritids. Men får liksom inget svar. Ang sommarveckorna frågade jag också rakt ut vad han ska göra med barnen när han jobbar. Det fick jag heller inget direkt svar på förutom typ "kanske du om du är här, mamman, farmor"

We teach people the way they treat us. Lär din sambo vad du behöver i nuläget och var supertydlig. Du behöver svar, pronto. Annars blir det ingen flytt. Säg så.

Ja. Och då svarar du att du KANSKE inte kommer vara där? Du måste säga att JAG kommer inte vara hemma. JAG kommer INTE ta hand om dina barn.

JAG accepterar INTE att sexåringen kommer hem efter skolan när jag ska plugga.

JAG kan INTE flytta om DU inte kan garantera att du skjutsar min dotter till förskolan.

Det finns olika sätt att säga saker på. Och vi verkar vara många här som uppfattar det som att du inte är tillräcklogt tydlig

Tack. Ni har helt rätt. Han har själv sagt att han behöver tydlighet.

Ang det med att han ska skjutsa min dotter dock vet jag inte om jag vågar kräva det. Vad får han ut av det?

Tack. Ni har helt rätt. Han har själv sagt att han behöver tydlighet.

Ang det med att han ska skjutsa min dotter dock vet jag inte om jag vågar kräva det. Vad får han ut av det?

Tack. Ni har helt rätt. Han har själv sagt att han behöver tydlighet.

Ang det med att han ska skjutsa min dotter dock vet jag inte om jag vågar kräva det. Vad får han ut av det?

Tack. Ni har helt rätt. Han har själv sagt att han behöver tydlighet.

Ang det med att han ska skjutsa min dotter dock vet jag inte om jag vågar kräva det. Vad får han ut av det?

Vaddå får ut av det? Ni ska bli en familj. Han vill väl hjälpa till? Han vill väl att ni ska flytta in?

Man ska inte behöva byta tjänster med varandra hela tiden i en relation.

Han får ut att ni kan leva ihop. Skjutsar han inte din dotter så kan ni inte flytta ihop. Så enkelt är

Det.

Det är INTE en lösning att hon ska vara hemma med dig som är upptagen av att plugga. Det är INTE okej mot dottern. Och heller inte hållbart för

Dina studier.

Dessutom antar jag att ni vill leva som

En familj? Varför flyttar ni annars ihop? Han behlvde inte få ut något av att skjutsa dottern, han bör göra det oavsett eftersom det är ända lösningen. Men om han nödvändigtvis ska ha nåhot Ut av det så är det för det första en förutsättning för att ni ska kunna flytta ihop. För det andra så får ni mer tid tillsammans då du annars kommer vara tvungen att studera hela kvällarna. För du kan väl ändå inte seriöst anse att dottern ska vara hemma med dig som aktivt pluggar hela den tiden?

Börja ingen kohandel och lova bort att du ska sköta hemmet i gengäld eller ta hand om hans barn på eftermiddagarna i gengäld. Säg bara att detta med skjuts till förskola och fritids är förutsättningen för att ni ska kunna bo ihop. Du kommer att flytta in hos honom och han har tre barn, du har bara ett. Du kommer att behöva ge mycket mer och hjälpa mycket mer än honom (gå från att laga mat till två personer till att laga mat för sex personer tex). Det minsta han kan göra i gengäld är att hjälpa dig med din dotter och se till att hans barn har fritids/annan omsorg. Att ni ska dela utgifterna på hälften trots att han har tre barn och du barnet är också helt galet.

Vad är stor åldersskillnad enligt dig? 7-10 år? I mitt fall skiljer det 7 år.

Från 5 år och uppåt så är det tillräckligt stor skillnad för att de ska inverka så mycket på varann. Lika regler osv funkar ändå inte då.

Hos oss skiljer det drygt 16 år, så särkullarna har haft en vuxen roll gentemot våra gemensamma.

Från 5 år och uppåt så är det tillräckligt stor skillnad för att de ska inverka så mycket på varann. Lika regler osv funkar ändå inte då.

Hos oss skiljer det drygt 16 år, så särkullarna har haft en vuxen roll gentemot våra gemensamma.

Tack för era kloka tankar och alla andra i den här tråden. Nu vet jag mycket bättre hur jag kan tänka, och prata med honom om det. Och att det alltså INTE är rimligt att jag tar hand om hans barn under min studietid, trots att jag råkar vara hemma. Det är inte lätt att veta alltid om man aldrig varit i en bonusfamilj vad man kan förväntas ställa upp på. I en del bonusfamiljtrådar låter det ju som att man ska ställa upp på allt möjligt eftersom man ju valt hela paketet etc. Så det känns ju skönt att höra från andra att man faktiskt inte behöver ställa upp på vad som helst.