Varför uppmanas inte män att vara tacksamma?

Gör man inte? Jag är då väldigt medveten om att det behövs en "effektiv metod" för att bli mer än ett försök. På vilket sätt motsäger det vad jag skrev? Och menar du att man är tyst om att nästan dubbelt så många män tar sina liv? Nu är jag iofs aktiv inom organisation som arbetar med det.

Det motsäger det du skrev så in i helvete mycket eftersom hela din poäng gick ut på hur hemskt det är av män att utsätta sina anhöriga för ett hemkst självmord, och när det visar sig att kvinnor är minst lika bra kålsupare men bara lite klantigare i sina försök att ta dö på sig själv så faller ju hela din poäng.

Inte alls, "hur hemskt det är av män". Skruva ner dina känslor ett par grader. Snarare att män är mer beslutsamma och troligen, pga av sina färre nära relationer, har närmare till hands att dra slutsatser om att andra klarar sig utan dem. Män genomför fler självmord, det är ett faktum. Det betyder inte att anhöriga inte far lika illa av kvinnor som håller på med självmordsförsök som är rop på hjälp (även om du nu tror det är "klantighet"). Brist på mod, skulle säkert någon här ovanför säga. Så graden av "hemskhet" får du ta med någon som är intresserad av det spektrumet. Innan du både blir kapabel att uppfatta poänger och lägga dina bittra känslor åt sidan kan du inte föra en seriös diskussion om självmord, självmordshot och självmordsförsök.

Nejdå, det jag vänder mig emot är generalisering av män som grupp. 

Och det du skriver nu är ett typiskt exempel på hur man missbrukar ordet negativitet. För enligt det du säger så kan vem som helst skriva vad som helst om män som grupp och om någon skulle ifrågasätta det så avfärdar man det med "negativitet". Enligt dig får alltså män inte försvara sig mot negativa generaliseringar om män för då är de bara negativa.

Nej jag menar absolut inte att hat, bitterhet, etc är bra, jag ifrågasätter om det verkligen gäller alla män och exakt vad man definierar som hat och bitterhet och om man använder samma kriterier för både män och kvinnor?

För som sagt, jag har sett ganska många trådar där kvinnor bett sig väldigt hatiskt och bittert utan att få någon som helst reaktion från andra kvinnor. Och då kan man fråga sig om samma personer som nu anser att män är hatiska och bittra har samma kriterier för båda könen?

Nejdå, så länge du fortsätter skriva rappakalja och vinkla saker till mäns nackdel så tänker jag absolut inte "skruva ner ett par grader"

"Män genomför fler självmord, det är ett faktum" skriver du. Att kvinnor sen försöker i minst lika hög grad men bara lyckas sämre råkar du återigen bara glömma. Jag menar den som försöker ta dö på sig själv men misslyckas är väl precis lika medveten om vad det kommer göra med deras anhöriga eller hur?

Att du dessutom blandar ihop begreppen verkar du heller inte reflektera kring.

Att anhöriga drabbas är en konsekvens att själva handlingen självmord, men det förtar liksom inte att det krävs mod för att utföra själva handlingen. Det ena utesluter inte det andra.

Jag tror inte att det är min förmåga att uppfatta poänger som är problemet, det är snarare att dina argument suger och är dåligt uppbyggda som är problemet. Och det är inte en fråga om nyanser utan en fråga om brister i din argumentation.

Finns ingen kunskap utan generalisering. Ska man verkligen jämt behöva skriva "inte alla män och inte alla kvinnor"? Det handlar om ett förhållningssätt som är vanligare hos kvinnor än män.

"Majoriteten av mina tjejkompisar håller på med någon form av mindfullnes, yoga, skriver tacksamhetsdagböcker. Skänker pengar till välgörenhet och hjälper andra på något vis. Säger ja till livet och försöker uppskatta det man har och vara en god medmänniska.

Det slog oss, efter att ha datat runt samt relationer att majoriteten killar vi träffat snarare är tvärt om. De är arga på systemet, samhället, politiker etc. Klagas och diskuteras hela tiden i negativa termer."

Den som tänker på sin hälsa och på hur andra mår, den mår helt enkelt bättre. Varför är det så hemskt att tänka sig att män kan ha nåt att lära av kvinnor, går det mäns ära för när?

Jag har f ö läst om det förut när det gäller medelålders kvinnor och män. När barnen lämnat hemmet så ägnar sig kvinnor åt träning, kurser, bokcirklar, går ut på teater och konserter med sina väninnor etc. Deras män sitter hemma framför teven och klagar på att fruarna är borta för mycket. Varför vill inte männen ut och göra saker, de skulle må bättre av det?

Det här var den sämsta argumentation jag läst idag. Men det är ju bara idag. Du får ju replikera på något jag faktiskt skrivit istället för något du grävt upp i djupet av din bittra källare.

Det är få som är psykiskt sjuka, långvarigt eller i stunden, som har särskilt finkalibrerad insikt i hur omgivningen har det och tar det vid självmord och självmordsförsök. Jag föreslog att kvinnor kan ha svårare att lämna sina barn. Gå och gnäll på något mindre avancerat att förstå. Fokusera på dina eventuella barn, så mår du kanske lite bättre.

Och detta var ju inte ett helt oväntat svar från dig som egentligen inte säger ett dugg annat än att du tydligen inte kan bemöta sakliga argument på ett vettigt sätt.

Du fortsätter bevisa hur pateiskt dålig du är på att diskutera sakligt.

Keep up the good work!

En reflektion.

Majoriteten av mina tjejkompisar håller på med någon form av mindfullnes, yoga, skriver tacksamhetsdagböcker. Skänker pengar till välgörenhet och hjälper andra på något vis. Säger ja till livet och försöker uppskatta det man har och vara en god medmänniska.

Det slog oss, efter att ha datat runt samt relationer att majoriteten killar vi träffat snarare är tvärt om. De är arga på systemet, samhället, politiker etc. Klagas och diskuteras hela tiden i negativa termer.

Ska ha och ha sina rättighet istället för att tänka på att ge till andra och vara tacksam...

Jag vet inte... det är som att vi kvinnor drillas i att omfamna livet och jobba bort negativa tankemönster men jag märker inte samma bland de killar jag träffar.

Märker mycket ilska och besvikelse.

Någon mer som reflekterat kring detta? Eller är det bara i våra kretsar detta blivit tydligt?

Väljer att att skriva att män är si eller så så är det en genrelaisering för då syftar man på ALLA män och inte på vissa specifika män.

Det handlar inte om ära, det handlar om att bara för att ni tycker att män är på ett visst sätt så betyder det inte att det är så. Era åsikter är enbart en åsikt och inte fakta bara för att ni själva tycker så.

Att pyssla med minfulness och yoga gör en inte automatiskt till en bättre människa. Det finns många sätt att må bra på och vad man mår bra av är olika för olika personer, du och dina vänninnors fritidsintresse är inte någon mall för världens befolkning.

Vad du har läst får stå för den som skrivit det du läst, jag känner inte alls igen det du skriver om män. Jag tror snarare att problemet är snarare din egen inställning till män där du läser och tar åt dig enbart det det du trodde redan innan. Om man ser världen genom rosa glasögon så kommer allt se rosa ut, och man kommer säkert inbilla sig att världen är rosa. Letar man bara efter saker som bekräftar det man redan tror och ignorerar allt som inte passar in i det man tror så är det kanske inte så kontigt om man tror att världen ser ut som man tror.