Kämpar med livet för att få snitt, men är det värt det?

Tack för alla svar och att ni delar era historier, har läst allt ni skrivit.

Jag fick 2a gradens bristningar vilket kanske inte är så mycket.

Det läskiga var att jag fick panikattacker. Jag slutade lyssna på barnmorskan, kändes som att hon slutade lyssna på mig för jag skrek ju bara. Vid ett tillfälle sa någon " nu måste du krysta annars kan du skada barnet" blev då rädd och krystade allt vad jag hade och sprack. Kommunikationen var lika med noll. Minns inte ens hur barnmorskan såg ut, vad hon hette eller vilka som var i rummet. Minns att hon var kvinna men inget mer.

Rädslan idag är att barnet ska få syrebrist och få skador för livet pga att jag inte kommer samarbeta som sist. Har svårt att tro på att det kommer gå bra och min inställning till VF är mycket negativ.

Fortsätt gärna skriva, jag läser allt!

Mina tvillingar togs med snitt eftersom min man och jag valde det. Jag kan verkligen varmt rekommendera snitt, det var en fantastisk upplevelse! Snyggt och prydligt, gjorde verkligen inte särskilt ont och tvillingarna (och jag) mådde toppen!

Du ska inte lyssna på skräckhistorier, TS. Majoriteten av alla snitt går kalasbra. Jag tror många som pratar ner kejsarsnitt är såna som önskar att de själva vågat driva frågan och nu är lite bittra. Är det snitt du vill ha tycker jag du ska försöka få det. <3

Det här var väl inget vidare konstruktivitet inlägg. Ts bad oss att berätta våra historier och du förkastar dom och säger åt henne att inte lyssna? Inte så snällt. Jag skulle för allt i världen aldrig utsätta mig för ett snitt igen och jag vet många som känner likadant. Du säger att majoriteten av alla snitt går bra, det klart som sjutton de gör! Det gör de allra flesta vaginala förlossningarna också!

Hade jag blivit snittad första och andra gången hade jag inte kunnat få de fyra barn jag önskade få då min kropp inte hållt för fyra snitt. Också viktigt att tänka på.

Jag skulle aldrig sitta och hävda att de som pratar ned vaginal förlossning är de som önskar att de vågat men valde snitt. Varför ska du då sitta och skriva som

du gör?

Problemet är att man inte kan föda vaginalt efter snitt (mer än två). Däremot är det inte säkert att man inte kan göra flera kejsarsnitt(jag kommer göra mitt tredje snart).

Tack för era historier, vissa positiva och vissa skrämmande, men det är nog så verkligheten är.

1. Jag är tidigare opererad i buken, operade bort en äggstock för 10 år sedan och har redan ett bikinisnitt. Hur kan det påverka om jag gör ett kejsarsnitt? Är det samma typ av snitt i buken att ta bort äggstock som att ta ut ett barn?

2. Jag har moderkakan i framvägg, mer riskfyllt?

Fortsätt gärna skriva era snitt- och förlossningsberättelser!

Tack åter igen för alla svar!

Under förlossningen 2013, mitt under kaoset, så hann jag ha "ett litet moment" med mina tankar. Jag sa till mig själv:" LOVA att aldrig föda vaginalt igen, hur många år det än går, även om du inte minns exakt HUR ont det gjorde så gör aldrig om det här igen,ALDRIG!"

Minns att jag skrek " jag har ångrat mig, jag vill inte ha barn" och att jag verkligen menade det. Jag kämpade för mitt liv under förlossningen, det kändes så.

Jag var så förbannad på alla jag kände som fött flera barn och undrade vad f*n det var för fel på dom! HUR kunde man göra om detta medvetet?

Var arg på min stackars mamma, skrek att jag var besviken på att hon inte varnade mig, att hon kunde ha räddat mig från helvettet jag gick igenom. Var besviken på alla kvinnor jag kände.

När man la honom på mitt bröst så sa jag " kan någon ta honom från mig" och man lyfte bort honom. Jag orkade inte hålla i honom för mitt underliv gjorde så ont, smärtan var inte alls över. "Så fort barnet läggs på ditt bröst så glömmer du smärtan" sa alla. Smärtan plågade mig i 2 veckor och jag kunde inte ta hand om mitt barn.

Vi fick en sorglig start jag och min bebis. Vill inte göra om det och det sorgliga är att jag kanske är tvungen.

BF om 8 veckor. Har fått 1 möte hittills.

*Ni som har gjort kejsarsnitt kan ni berätta hur det var, tiden efter?

* Ni som gjort båda två, vilket skulle ni välja om ni fick barn igen?

*Är andra förlossningen lättare än första?

Födde barn 2013 och är fortfarande extremt traumatiserad, jag sprack ganska mycket och kan bara minnas att jag skrek och grät som att jag blev knivhuggen. Min förlossning ses dock som normal och jag kämpar nu med att få snitt för bebis nr 2.

Finns många trådar här på FL om detta men många är mer än 10 år gamla. Berätta gärna vad ni tycker om KS och vaginal förlossning!