Han ändrar sig hela tiden.

Vi köpte ett sånt där "hemma test" för att kolla hans spermier och enligt det var det noll fel på dom. Så jag är rätt säker på att det är hos mig.. Har misstanke om att jag har endometrios nämligen.

Ja det är lite så jag känner jag också.. Känns som jag har slösat bort 6 år av mitt liv på någon som inte vill ha en framtid med mig. Iallafall inte samma framtid som jag är ute efter...

Känner ju att hans beteende runt aborten definitivt kunnat vara bättre.. När jag låg på sjukhuset så satt han i ett hörn med hörlurar utan att prata med mig. Till slut fick jag så ont att jag skrek rakt ut, högt. Då sa han åt mig att inte skrika. Känns inte som en normal reaktion mot någon man påstår sig älska kanske? Jag vet inte riktigt.

Självklart hotade han inte med våld mot mig, men med andra saker.

Vadå vet inte, det måste du väl förstå inte är normalt??

Han är inte en speciellt känslosam människa och har aldrig varit det. Så kan ju ha med det att göra. Att trösta osv har aldrig varit hans starka sida.

Han är fantastisk på massa andra sätt.

Tänker inte att TS just nu behöver höra huruvida hon har gjort ett felaktigt val tidigare kring aborten, tänker att TS tänker på det och verkar må dåligt över det som det räcker.

Vad jag dock tänker är att detta inte är, i min mening, en bra pojkvän. Tycker det är oacceptabelt och otänkbart att man som partner ska "påtvinga" eller vilket begrepp ni vill använda en abort. Tycker att det säger en hel del om honom som person. Om du frågar mig är en av de viktigaste valen du kan göra här i livet är pappan till dina barn, för de kan du aldrig förändra eller ta tillbaka. Han kommer vara i ert liv möjligtvis resten av barnets liv.

Tänker också att ambivalensen kring barn måste vara fruktansvärt svårt för dig. I min mening är frågan här inte om du ska ställa ett ultimatum eller ej, fråga är huruvida ni ska fortsätta vara i en relation. Men tycker att du ska fundera på det djupt, för hans beteende kommer inte förändras, möjligtvis endast ta annan skepnad.

Tack för klokt svar.

Jag tror ärligt att efter ha fått prata ut här och fått råd från objektiva parter så kommer vi nog att gå skilda vägar.. Funderade på det redan efter aborten och det har inte blivit någon skillnad/bättre med han så det är nog dags faktiskt..

Vill nämligen att mina framtida barn ska vara lika mycket önskade av båda sina föräldrar.

Nu är det väl bara att sörja det gamla och ta det nya som det kommer.

Ska sätta mig ner med honom när han kommer hem från jobbet ikväll.

Oavsett så tycker jag du bör lämna honom. En sund inställning från hans sida hade varit att han ändrat sig men att det är din kropp och du bestämmer.

Kan kanske försöker tvinga dig till abort nästa gång du blir gravid också, för att han ändrar sig.

Tycker inte du ska slösa mer tid på honom.

jag skulle ha lämnat idioten för länge sen. 

Känns inte riktigt som att du är redo att ha en relation ens om en annan person kan köra över dig så när det gäller ett människoliv.

Sök hjälp och stöttning så du kan bli en självständig vuxen och stå upp för dig själv i framtiden. Det skulle nog gynna både dig och dina barn mer än att hänga med den här sopan.

Nej det har inte med det att göra. Det är omänskligt att inte trösta sin älskade som lider svårt, men ovanpå det har han mage att säga åt dig att vara tyst, medan han sitter nonchalant med lurar i öronen!! Jag hade nog tagit mina sista krafter och lappat till honom, ärligt talat.

Tycker inte det är helt rätt att folk säger till dig att du borde vetat bättre, " du borde förstå vad som är normalt" osv, TS. I nästan alla destruktiva relationer finns det en förskjutning i vad som är normalt. Tyvärr har det nog blivit så i ditt fall att det som vi andra direkt skulle anse vara oacceptabelt blivit normalt för dig i din tillvaro, då du långsamt har vant dig vid hans sätt att vara. Det är inte ditt fel att han beter sig på detta sättet mot dig, men det är INTE OKEJ. Jag vet inte vad som har skett dig i ditt liv eller din relation som har lett till att du inte har insett detta tidigare och gjort att du inte har tagit tag i detta tidigare, men det är inte alltid så enkelt att säga ifrån och lämna som alla säger. Det kommer säkert vara svårt, och det är för att det är viktigt. Vad jag dock vet är att du är värd bättre.

Det måste inte vara fel på dig
det kan vara så att ni två inte är kompatibla med varandra. Ibland är det inte fel på någon men just de två personerna kan ha svårt att få barn med varandra

Det låter som du senare i tråden inser att det bästa är att lämna honom, och ja, du gör helt rätt! Han stjäl dina bra år. Kanske han till sist vill ha barn så pass att det faktiskt blir ett barn, men han verkar så pass omogen att han ju kanske lika gärna kan ångar sig direkt efter och sticka? Du förtjänar någon med känslor och kärlek och respekt för dig!