• Anonym (Hjälp)

    Hjälp mig att hjälpa min vän (vars barn har kraftig övervikt)

    Snälla, hjälp mig!

    Min bästa vän har ett barn på 11 år. Barnet var smal, pigg, glad och aktiv upp till ungefär 9-års ålder.

    Strax innan hade barnet börjat lägga på sig lite vikt, men inget onormalt (bortsett från att det ÄR onormalt att barn i 6-8 års åldern blir tjocka).

    Detta var ett resultat av extremt mycket stillasittande, främst framför TV/platta, samt ett extremt intag av sockrig och fet mat.

    Idag mår barnet dåligt över sin vikt, men mamman förstår inte det. Hon förstår inte att barnet är lättretlig, småelak, totalt ointresserad av allt, vägrar bada, osv pga vikten. Hon SER det inte!

    Jag vet dock att så är fallet pga att hennes barn nämnt detta för mitt barn ett flertal ggr. Senast nu i början av sommaren när de skulle bada och hennes barn vägrade.

    Jag har gjort allt känns det som. Bjudit på mat som vi äter, givit recpet på de få maträtter av mina som hennes barn ätit och tyckt om, påpekat försiktigt om övervikt men aldrig nämnt hennes barn i exemplet utan alltid refererat till någon annan i hopp om att hon ska lägga ihop ett och ett.

    Men allt hon säger är att barnet äter knappt så hon är glad att barnet iaf får i sig glass, bullar och hamburgare.

    Barnet utsätts för mobbing i skolan, riskerar icke godkänt i gymnastik pga att barnet ej kan simma och även vägrar vara med på simlektionerna med skolan, riskerar andra hälsoproblem, känns som att barnet är less på livet (vid 11 års ålder), osv.

    Jag blir bara så ledsen! Främst för barnets skull men också pga min kompis tafatta ageranden.

    Hon hotar ofta med att gör du inte si och så, så slänger jag surfplattan. Tomma hot, för hon tar inte ens bort den från barnet.

    Jag har tipsat om massa olika glassar, godsaker och annat som inte innehåller socker, tipsat om mat som påminner om mat barnet gillar, fast i nyttigare versaler. Föreslagit promenader, att barnet följer med mitt barn på mitt barns träningar - jag har försökt ALLT känns det som! Jag har inga fler idéer.

    Skolan har också sagt till. Skolhälsovården har skickat barnet till dietist men dit gick dom inte ens. Mamman säger att det är pga den händelsen som hennes barn numera känner sig tjock och värdelös. Men så är det inte! Barnet har uttryckt flera ggr innan detta, att barnet mår dåligt över sin kropp - inte minst för mitt barn (glömde säga att dom är jämnåriga och bor grannar, men går inte i samma skola. De har känt varandra sedan dom föddes).

    Snälla, hjälp mig att hjälpa min vän! Framförallt hennes fina barn som var så pigg och glad på livet förut! Snälla!!!

  • Svar på tråden Hjälp mig att hjälpa min vän (vars barn har kraftig övervikt)
  • Vildbi
    Anonym (nonym) skrev 2020-07-29 14:07:52 följande:

    Jag fattar faktiskt inte, hur kan folk INTE veta vad som leder till övervikt?? Har en bekant till en bekant som har en elvaårig pojke med fetma. De äter godis varje dag, snacks och glass också, väldigt lite "riktig" mat, och pojken gör inga aktiviteter utan sitter bara och spelar. Det måste ju ändå höra till allmänbildningen att den kosten inte är bra??


    Samma här. Känner välutbildade normala människor med smällfeta barn. Förstår inte hur det går ihop? De är förståndiga i allt annat, utom när det kommer till deras barn.
  • Anonym (Va?)

    Jag förstår inte hur du TS kan gå runt och tänka att du gjort allt när du faktiskt inte gjort det som borde ha varut steg 1, nämligen pratat vänligt, rakt och tydligt med din kompis. Du håller ju på och duttar till någon som inte förstår duttabde. Skärp dig, ring upp och säg ?du, jag har funderat på det här vi pratat många gånger om. Det är ju faktiskt så att X är överviktig och mår dåligt av det. Hur har du funderat på hir du kan förändra det?

  • Anonym (Agera nu)

    Du skriver att hon är 11 år och inte trivs med sin kropp och blir mobbad. Hon är snart tonåring och då lär ju det hon redan nu känner accentueras.

    Det matintag du beskriver från GrönLundbesöket är ju helt annat än normalt så det pekar ju inte på att mamman försöker begränsa henne. Ser dottern själv sambandet mellan mycket och onyttig mat och hennes missnöje med sin kroppsstorlek?

    Kan mamman ha ngn psykisk hangup kring mat som hon överför på dottern? Kommer mamman från en kultur där feta människor anses sunda? Finns det en närvarande pappa?

  • Anonym (Hjälp)

    Tack för alla svar.

    Jag vet, ni har rätt, men jag är rädd att förlora henne som vän.

  • Annita
    Anonym (Hjälp) skrev 2020-07-29 15:27:05 följande:

    Tack för alla svar.

    Jag vet, ni har rätt, men jag är rädd att förlora henne som vän.


    Har du skäl att tro att det skulle bli så om du pratar med henne? Har hon brutit med någon annan, släkt eller vän, som tagit upp saker med henne?
  • Anonym (Undrar)

    ...om barnets mamma är också överviktig?

    Överkompenserar hon sitt dåliga samvete?

    Vågar hon inte säga nej?

  • Anonym (Hjälp)

    Jag skrev ett sms, väldigt trevligt och nästan ursäktande, fick detta till svar:

    Vad sägs om att du sköter ditt och jag mitt? Ta hand om din undernärda unge istället.

  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Hjälp) skrev 2020-07-29 20:42:21 följande:

    Jag skrev ett sms, väldigt trevligt och nästan ursäktande, fick detta till svar:

    Vad sägs om att du sköter ditt och jag mitt? Ta hand om din undernärda unge istället.


    Sånt där tar man inte på sms...... Det kan slå så väldigt fel och man kanske inte kan förklara exakt som man menar, man missar kroppsspråk, intonation och annat. Det låter ju som att ni två är klara med varandra, det där verkar vara en riktig surpuppa. Om inte så får du försöka ta ett samtal irl, för om du tycker att det är så viktigt så kanske det är värt att förlora "vänskapen" till förmån för dottern. En dag kanske mamman vaknar, men dottern kanske känner att någon försöker stötta henne, även om du försvinner sedan.
  • Anonym (Hjälp)
    Anonym (Anonym) skrev 2020-07-29 20:47:46 följande:

    Sånt där tar man inte på sms...... Det kan slå så väldigt fel och man kanske inte kan förklara exakt som man menar, man missar kroppsspråk, intonation och annat. Det låter ju som att ni två är klara med varandra, det där verkar vara en riktig surpuppa. Om inte så får du försöka ta ett samtal irl, för om du tycker att det är så viktigt så kanske det är värt att förlora "vänskapen" till förmån för dottern. En dag kanske mamman vaknar, men dottern kanske känner att någon försöker stötta henne, även om du försvinner sedan.


    Jag ville ringa. Jag ringde, hon tryckte bort samtalet och smsade: kan inte prata, skicka sms.

    Skrev tillbaka att det var en viktig sak som jag helst tog på telefon för att det inte ska uppstå missförstånd. Hon svarade att jag kan skriva vad som helst och en hjärtepussemoji.

    Så jag skrev...och hon blev arg...
  • Skogssport
    Anonym (Hjälp) skrev 2020-07-29 20:42:21 följande:

    Jag skrev ett sms, väldigt trevligt och nästan ursäktande, fick detta till svar:

    Vad sägs om att du sköter ditt och jag mitt? Ta hand om din undernärda unge istället.


    Undernärd? Det bevisar ännu mer att hon har en skev bild av hur barn ska se ut! Det är väldigt få barn i den åldern som är undernärda.

    Min farmor sa samma sak; stackars barn, får h*n ingen mat? Fast barnet bara var smal så som barn ska vara.
Svar på tråden Hjälp mig att hjälpa min vän (vars barn har kraftig övervikt)