Mogen för förskola?

Mina 3 äldsta har börjat kring 17 månader.

Yngsta var 15 månader för annars hade vi inte fått plats på de äldre syskonens förskola.

Om man med mogen menar trygg så ja, då var hon mogen. Hon hade det superbra. Var en syskonavdelning och de var bara två småttingar bland många äldre så de hade alltid personalfamnar lediga att sitta i.

Om man med mogen menar glädje av förskola så nej. Hon hade första månaderna inte någon egen plan eller driv med sin tillvaro. Hon var nöjd, trygg och existerade. När hon efter jul kom tillbaka och var 18 månader var det en helt annan sak. Då sprang hon till det rum hon ville, valde ut en leksak hon visste fanns där och hade en egen plan och önskan kring sin vistelse. Visste vad hon ville och utförde därefter.

Vi hade skolat in efter jul om det varit möjligt men det blev helt ok.

Min äldsta skolade vi in vid 18 mån pga det var i augusti det gick att få plats i den kommunen. Vilket inte gjorde något, det var ungefär så vi tänkt och han är född på vintern så han var "lagom" gammal. Inga problem alls, det gick väldigt smidigt.

Min yngsta väntade vi med tills han var 2 år och 4 månader nästan. Han är antingen inget "dagisbarn" alls utan hade föredragit att vara hemma för alltid. Eller så hade han som person behövt komma in i detta tidigare. Det är ju omöjligt att säga i efterhand och på grund av att barnen ju är olika som individer. Men med honom hade vi det jättetufft under inskolningen.

Vid 2 års ålder, och det har gällt för dem båda. Första inskolades vid 2,5 år och andra vid 2. Det gick oerhört smärtfritt för båda.

Mogen för förskola kan ju diskuteras till det oändliga men jag anser inte att det handlar om anknytning till andra personer räknas här.

Jag anser inte att barn under tre har någon direkt behållning av förskoleverksamheten, barnen kan få exakt allt hemma ändå som erbjuds på förskolan. Inga undantag.

Men att barn som är runt 4 börjar leka med andra barn på en helt ny nivå kan jag anse att de har en behållning att vara på förskolan om de nu inte är så att det finns andra barn i samma ålder hemma/närområdet.

Så jag röstade på 4 år.

(mina barn är inga förskolebarn alls utan hemmabarn)

Skolade in vid 16 mån. Det var för tidigt såhär i efterhand. Hon var inte mogen och hade ingen behållning tror jag. Jättejobbigt, jag gick ner till 75% för att hålla dagarna korta och sen blev det jättemycket vab. Vid 18-20 mån började hon gilla att vara där. Hade jag kunnat hade jag valt 2 år. Det finns dock forskning på att barn under tre år inte mår så bra på förskola. Men det beror ju också på hur förskolan är. Från 2,5 år ääälskade hon förskolan och kompisarna.

Mina barn har inte gått på dagis, men om jag ser till när de skulle ha haft en trivsam och bra tillvaro på dagis, så blir det ganska olika:
3 år
5 år
Aldrig
3 år
Aldrig
2 år
4 år

3 år helt klart. Sedan vet jag inte om det berodde på förskolan i sig eller på hans mognadsnivå.

Min son började i förskola när han var precis 2 år. Han grät varje dag, hade seperationsångest, ont i magen och utvecklade selektiv mutism. Han gick runt med sitt gosedjur, grät inte ens högt, utan bara tysta tårar, och lekte inte med någon under hela tiden han gick på den förskolan.

När han var 3,5 år gammal så bytte vi förskola på grund av en flytt. Plötsligt blev han en helt annan unge. På den nya förskolan kunde de inte föreställa sig att de på den gamla förskolan aldrig ens hade hört honom prata eller att han inte lekte med någon alls. Redan efter andra dagen på den nya förskolan så undrade han varför jag var kvar (under inskolningen, så de uppmuntrade mig att gå) och därefter pratade han så pass mycket att de fick be honom att vara tyst i samlingen och inte sjunga så högt och samma dag kom han hem med massor av fina teckningar från barn som tyckte att han var rolig och ville bli hans kompis. Innan dess hade ingen alls velat vara med honom för att han var så "konstig." 

Men varför lät ni barnet gå kvar så länge när han uppenbarligen vantrivdes så? Hade ni kontakt med BUP? Nu får man ju långt ifrån hela bilden av ditt inlägg men baserat på det du skriver så är det ju vansinnigt att låta barnet gå kvar när det visar så allvarliga tecken på att inte må bra.

Men att de i efterhand ser en hel bild är väl inget man kan beskylla föräldrarna för när det pågår.

Är man förstagångsförälder så litar de högst troligt på personalen att det blir bättre.
Ditt inlägg gör bara att två föräldrar mår ännu sämre för sina val. Vill du hjälpa dem till att lyssna på sin magkänsla och att de ska göra något snabbare finns andra ord att säga.
Att vara elak och strö salt i såren är inte ok.

Min stora började vid två års ålder, men jag tror att hon hade klarat det utmärkt redan vid ett och ett halvt ungefär. Hon har alltid varit kavat och älskat att vara med andra barn.

Det blir spännande att se vilken typ lillebror är. Han ska få börja vid 18 månader.

Sen är det ju givetvis av viss relevans hur mycket de är där. Våra har alltid gått 8-15 4 dagar i veckan första terminen (med lediga onsdagar så det aldrig varit mer än 2 dagar i rad) och sen 8-15 alla dagar i veckan från typ 2 år. Hade varit otroligt tufft att fixa 5 dagar i veckan från start som det känns iaf.

Vad menar du med mogen då..? Forskning säger väl att de inte har något större utbyte av det förrän runt 3 års ålder - men de absolut flesta barnen i Sverige börjar väl innan det OCH verkar klara det bra tänker jag... Så 3 år skulle jag väl säga då - men mina har börjat under 2 års ålder (men korta dagar - säg 4 timmar x4 dagar per vecka) och det har fungerat bra det med.

Håller med dig. Barn under tre år har i de flesta fall inte BEHOV av förskola. De är mera ett nödvändigt ont för att föräldrarna måste jobba/följer en samhällsnorm.

Däremot från 4 år är jag också beredd att se att det kan finnas fördelar med det sociala, men det går ju såklart att få på andra håll också som öppna förskolan, syskon, vänner, grannar.

Röstade 12-15 månader. Ett av mina började så tidigt och det gick bra. Hade dock inte velat att de skulle gå heltid så tidigt. Våra barn har gått 3-4 dagar i veckan på förskolan (skiftjobb).

Om jag skulle ha röstat den åldern där barnet själv haft glädje av förskolan och det inte bara handlade om tillsyn för att vi skulle jobba så säger jag 3 år istället. Innan dess har mina lika gärna kunnat vara hemma med föräldern på dagarna. Yngsta är 3,5 nu och vill alltid leka med andra barn varje dag. Han blir sur/missnöjd om vi är lediga och det inte är någon annan i lekparken tex och frågar då efter att gå på förskolan istället.

KAN få, ja. Under optimala förhållanden. Men så är det ju inte alltid.

Kan ju bara tala för hur det har sett ut hemma hos oss. Inga problem att ge dem allt det de behövde förrän den dag det även funnits ett spädbarn i hemmet. Då har jag plötsligt inte längre varit lika flexibel att ge storasyskonen den utomhuslek som de har krävt. Så äldsta fick börja på förskolan vid 2,5 och mellanbarnet vid 2. På så vis slapp jag ha dåligt samvete över att jag knappt lät dem leka ute annat än på helgerna när pappan var hemma också, och de fick sin utomhuslek via förskolan.

Min dotter var 15 månader (vilket var några månader tidigare än vi hade önskat, men vi vågade inte tacka nej när vi blev erbjudna en plats på en nyöppnad förskola i vårt område eftersom vi var rädda att behöva åka långt bort annars) och det var ingen bra tid eftersom hon var i en fas då när hon hade väldigt svårt att släppa oss. Så 3 månader senare hade passat henne mycket bättre. 

Beror väl på vad man menar. Om det handlar om när barnet är moget för hela dagar (8-10 timmar/dag, 5 dagar/veckan) så blir det rätt sent. Om man pratar om när barnet är tryggt och tycker att det är roligt några timmar per dag så blir det tidigt. Min son är väldigt extrovert och social, och väldigt trygg dessutom. Strax innan han fyllde ett älskade han att vara med andra barn och leka. Han sken upp första gången vi var på besök på förskolan och var exalterad. Han fick börja när han var ett, och gick då korta dagar. Han älskade det. Fick snabbt nära vänskapsband som var otroligt fint att se, lärde sig mycket och utvecklades med barngruppen. Sen har vi ökat lite på tiden. Nu är han strax fyra och säger själv att han vill vara mer på förskolan, så det är möjligt att vi ökat till full tid snart.

Mitt barn började vid 5.5 års ålder. Dvs. ett år innan skolans förskoleklass.

Jag är lite anti förskolor rent generellt.

Jag skulle säga i treårs.åldern då i alla fall mina verkligen uppskattade att gå dit. Ingen av de två som börjat tidigare  har ändå  verkat fara illa av att bli lämnade , för den äldsta som är blyg och känslig var dagmamma den perfekta lösningen.