• Anonym (Ensam)

    Dumpad av bästa vän

    Är 35 år och fd bästa vännen lika gammal.

    Vi har hörts flera gånger per dag i många år, våra barn är vänner osv.

    Helt plötsligt blev det bara tyst från henne, frågade vad det var och det var tydligen inget. Tänkte att hon bara var stressad så avvaktade 3 veckor, hon hörde inte av sig alls. Frågade vad det var och om jag gjort något för det kändes verkligen inte bra.

    Hon blev jättesur, sa att hon hade massor att göra och att jag tog för mycket energi. Hur och varför vägrade hon svara på när jag frågade.sa okej och bad henne höra av sig när hon orkade. Hon blev glad.

    Gick kanske 3 månader då jag frågade vad det egentligen var, hon blev jättesur och vägrade svara mer än att jag drog energi och att hon ändå inte tänkte ge mig ett svar för jag skulle inte lyssnat/nöjt mig. En ganska sur ordväxling uppstod. Och sen var det liksom färdigt, vi hördes inte mer.

    Grejen är att jag fortfarande inte har en aning om vad det handlade om. Och jag mår verkligen slut av det. Hon vet att jag tycker sånt här är det värsta som finns när människor försvinner och vägrar säga varför. Så hon visste att detta var det mest taskiga hon kunde gjort.

    Hur som helst, lång tid har gått men jag har svårt att komma över det. Även om jag träffar andra vänner så är det liksom inte samma sak.

  • Svar på tråden Dumpad av bästa vän
  • Anonym (Ensam)
    Anonym (Höst) skrev 2020-09-02 08:13:43 följande:

    TS, jag tycker inte att hur din kompis har betett sig är ok. Självklart förtjänar du en förklaring, särskilt med tanke på att ni är bästa vänner sedan många år tillbaka. Jag blir förvånad och nedslagen över många av svaren i tråden, eftersom många här verkar tycka att det är ok att göra som din kompis har gjort och att du bara ska acceptera att hon inte vill ses mer. Har också läst andra trådar på FL där många tycker att det är helt normalt att dumpa en partner eller vän utan att ge någon förklaring, och sedan bara ghosta. Det du skriver om hur detta påverkar dig - du analyserar en massa och försöker komma på vad du gjort fel, samtidigt som du fått dålig självkänsla och tänker att alla ogillar dig - borde vara tillräckligt för att få folk att förstå att man inte bara kan utesluta en nära vän utan att förklara varför. Även om du faktiskt gjort något som sårat henne, så har du ju ingen aning om vad det är, och har heller inte menat något illa. Då är det hennes ansvar att förklara för dig hur hon har upplevt ditt beteende. Hon kan inte kräva att du ska läsa hennes tankar. Att bara bli sur när du frågar vad som är fel är väldigt omoget. Det minsta hon kan göra är att vänligt förklara att hon inte orkar vara vän med dig mer, även om hon förstår att du inte har menat något illa. Du säger att hon är konflikträdd och det är nog där skon klämmer. Hon vågar helt enkelt inte konfrontera dig med vad det är hon stör sig på. Istället väljer hon att bara fly. Jag tror det är det som oftast ligger bakom sådant här beteende - feghet.


    Tack

    ja det känns ju som jag gjort allt jag kunnat, kan inte göra mer liksom. Hon vet som sagt att jag tycker sånt är skitjobbigt så känns ännu värre att hon medvetet valde att göra såhär. Hade nästan varit bättre att skriva ett svar och sen blockat mig eller något. Då hade jag iaf haft något att bearbeta även om svaret varit värsta tänkbara. Idag får jag liksom bara sämre självkänsla... tror att andra tycker illa om mig osv.

    Detta gick liksom från en dag till en annan och som en blixt från en klar himmel.
  • Anonym (Ensam)
    Editb skrev 2020-09-02 20:06:55 följande:

    Jag har 2 teorier.. men det är också just bara teorier. 

    1. Som andra varit inne på här i tråden så har ni inte båda uppfattat eran vänskap som lika stark. När du säger att ni hördes varje dag så ställer jag mig frågan om det var ömsesidigt eller om det var DU som som tog initiativ till att höra av dig varje dag? Du kan helt enkelt ha missat insikten om att hon inte varit lika "på" och gett dig subtila signaler om mindre intresse för relationen än dig.

    2. Hon mår inte bra själv. Kanske håller på gå in i väggen och är jättestressad och allt runt omkring som att hålla kontakt med folk blir jobbiga "krav" som hon inte klarar av i dagsläget. Kanske skäms hon för det och vågar/vill inte vara ärlig med det.


    1) Vi hördes lika mycket. Vissa perioder jag mer ibland hon. Kollade kommunikationen veckorna innan och hon hör av sig massor, vill ha med mig på grejer, frågar om hon kan ringa mig osv... som en blixt från klar himmel liksom

    2) Det är möjligt och något jag funderat på, hon tog på sig massor av uppdrag sista året. Och jag vet att det stressade henne att få ihop livet. Ändå kunde hon på något vis inte sluta ta på sig mer. Men som sagt det var mig hon valde bort. Om hennes liv blev så mycket bättre av det vet jag inte
  • Anonym (förloradvän)
    Anonym (Ensam) skrev 2020-09-02 21:56:43 följande:
    ????

    Jag har gjort det men inte får svar ändå. Hon blev bara arg, hon verkade ta det mest som jag tyckte synd om mig själv och var löjlig. Så visst har jag försökt men det går liksom inte fram. Nu har det gått så lång tid så hon har nog släppt och glömt bort mig.
    Tror aldrig hon kommer glömma dig.
    Dock låter det som hon stängt av och inte ville bli känslomässig, så när du pratade med henne om känslor och vill ha svar blir hon irriterad och tar avstånd.

    Ledsen för din skull, tyckte du förtjänade svar, speciellt då du bad om det.
    Ibland får man inte det, har hänt mig med.
  • Anonym (Ensam)
    Anonym (Fasad) skrev 2020-09-02 19:00:49 följande:

    Kan va så att hon haft en fasad. Alltså att hon stört sig på saker som hon inte varit modig nog att ta upp och sen bara hoppats på att det ska gå över. Men så har det inte gjort det och hon bara pallade inte mer. Jag har gjort en liknande grej för jag har aldrig lärt mig att ta konflikter med vänner. Hade en kompis som jag tröttnade på. Vi levde helt olika liv och jag började känna att jag inte fick ut nånting av att bara prata gamla minnen, höra henne klaga på sin man osv plus att jag upplevde det som att hon var rätt insnöad. Jag borde ha sagt som det var men det gjorde jag inte. Ibland är folk sviniga för att de inte klarar av att ta ansvar för sina egna känslor. Tyvärr.

    Personligen tycker jag det är jäkligt svårt med vänskap och vilka krav man kan ställa. Inte alls som en kärleksrelation.


    Kanske, det är nog en del av det iaf.

    Samtidigt OM hon känt så, varför då ringa en massa och ta massa egna initiativ att höras? Jag själv hade nog varit extremt kortfattad och låtit saker rinna ut i sanden mer om jag inte kunnat få ur mig vad jag tyckte/kände
  • Anonym (Ensam)
    Just Precis skrev 2020-09-02 14:37:31 följande:

    Här kommer ett svar som är lite spekulativt och kanske rätt taskigt. Men none the less:

    Energitjuv är en omskrivning för jobbig. Hon tycker att du är jobbig. Och det är man sällan av en (1) anledning.

    Du skriver att det är det värsta du vet, när folk försvinner utan förklaring - låter som att det har hänt dig flera ggr? Du kan förstås ha haft otur, men helt vanligt är det inte att vänner bara försvinner. Jag har nog (?) aldrig varit med om det, trots att jag vet att alla jag möter inte älskar mig...

    Så, lämna din stackars fd väninna i fred, hon vill inte ge dig svaren. Har du någon annan du litar på som du kan diskutera med? Eller kanske en terapeut? Det kan ju vara något störigt du omedvetet gör som du faktiskt kan sluta med - du verkar ju enveten och kanske därför hyfsat förändringsbenägen - inte för väninnans skull, utan för din egen, och framtida relationers...


    Möjligt att hon tyckte det vet ju inte jag eftersom hon inget säger. Utan hörde snarare av sig mer det sista.

    Nej det har inte hänt flera gånger, däremot med en pojkvän vilket jag tog otroligt hårt.

    Ja, stackars henne. 2 kontakter på ett halvår... hon går nog under nu.

    Tror inte jag behöver någon terapeut för det
  • Anonym (förloradvän)
    Anonym (Ensam) skrev 2020-09-02 22:00:42 följande:
    Tack

    ja det känns ju som jag gjort allt jag kunnat, kan inte göra mer liksom. Hon vet som sagt att jag tycker sånt är skitjobbigt så känns ännu värre att hon medvetet valde att göra såhär. Hade nästan varit bättre att skriva ett svar och sen blockat mig eller något. Då hade jag iaf haft något att bearbeta även om svaret varit värsta tänkbara. Idag får jag liksom bara sämre självkänsla... tror att andra tycker illa om mig osv.

    Detta gick liksom från en dag till en annan och som en blixt från en klar himmel.
    Snälla, tänk inte att andra tycker illa om dig. Detta var en vän som helt plötsligt bröt kontakten och som inte vill vara utförlig om varför.

    Vänner växer inte på träd och det är kanske en klen tröst nu, men det kommer komma in nya i ditt liv som uppskattar dig för den du är :) 
  • Anonym (Ensam)
    Anonym (Fidji) skrev 2020-09-02 11:36:23 följande:

    Ts, om det inte var något speciellt ni diskuterade och var oense om sista gångerna ni sågs, kan vara något litet som du inte tänker på ex att du kommenterade något hon gjort eller inte gjort på fel sätt, så tror jag att detta är något som byggts upp under lång tid hos henne.

    Det låter som om ni haft väldigt intensiv kontakt (dagligen kanske tom) och hon har många järn i elden och mycket kontakter/vänner skriver du så då orkar hon nog helt enkelt inte ha en vän som kräver så mycket mer tid och energi som du kanske gjort. Hon vill nog inte ha den typen av vänskap alls tror jag, utan mer lätta enkla lite "ytliga" vänskaper, som inte kräver någonting mer än snack om väder, barn, hobbies etc.

    Du skriver att du har "många fel" och jag tror att du kanske ältat och ältat och ältat dessa (fel som du tycker själv att du har) med henne om och om igen. Önskat bekräftelse osv.

    Du får nog bara släppa det här ts. Inte schysst av henne, men ni har nog helt enkelt helt olika syn på hur en vänskap skall vara och vad man skall prata om. Om du tänker efter tidigare genom åren hur ofta tog du kontakt med henne och hur ofta initierade hon kontakten? Var det inte så trots allt att det alltid var du som var drivande i relationen (om ni inte hade bestämt att hon skulle ringa en viss dag etc förstås)?


    Nej, inget speciellt alls. Snarare var allt lite bättre än innan tyckte jag. Följde dock inte med på en aktivitet, men andra gjorde det så hon kom iväg.

    Möjligt att hon tänkte så, jag vet inte. När jag ser tillbaka finns det liksom inget att ta på. Inget speciellt som hänt.

    Inte ältat mina fel men var en grej som var skitjobbig just där och varit ett tag. Samtidigt sa jag strax innan att nu släpper jag den grejen några månader och gjorde det.

    Ang kontakt var det ganska 50/50, ofta sa vi kvällen innan att vi hörs imorgon och det var lika vem som ringde först.

    Sen var det väl Messenger en del, även där 50/50... kanske jag något mer men mer ?svarar när man hinner?. Vet inte om hon tyckte det var jobbigt, för min del brukar jag svara när jag hinner. Ibland direkt, ibland efter flera timmar beroende på om jag gör nåt annat.
  • Anonym (Fasad)
    Anonym (Ensam) skrev 2020-09-02 22:12:33 följande:

    Kanske, det är nog en del av det iaf.

    Samtidigt OM hon känt så, varför då ringa en massa och ta massa egna initiativ att höras? Jag själv hade nog varit extremt kortfattad och låtit saker rinna ut i sanden mer om jag inte kunnat få ur mig vad jag tyckte/kände


    Ja det är sant. Men kanske försökt in i det sista. Jag vet inte. Tror inte du kommer få svar som ger dig ro för du kommer ju aldrig få höra ett uttömmande svar från henne. Konstigt och trist men tids nog så går du vidare även om jag förstår du är ställd och ledsen!
  • Anonym (Ensam)
    Anonym (Fasad) skrev 2020-09-02 22:28:45 följande:

    Ja det är sant. Men kanske försökt in i det sista. Jag vet inte. Tror inte du kommer få svar som ger dig ro för du kommer ju aldrig få höra ett uttömmande svar från henne. Konstigt och trist men tids nog så går du vidare även om jag förstår du är ställd och ledsen!


    Tack, egentligen behöver jag inget utökande svar. Bara ett svar på kanske 2 meningar. Oavsett vad jag skulle svarat på det eller svarat alls så ändrar det ju ingenting. Och jag kan inte ändra något heller om hon inte vill liksom.
  • molly50

    Jag kan förstå att du tycker det känns jobbigt att inte få några tydliga svar.
    Och det tycker jag att hon borde ha gett dig när du frågade.
    Det är inte för mycket begärt om ni känt varandra i många år.
    Kanske kan det vara så att hon mår dåligt av någon anledning och inte orkar prata om det?
    Jag har en väninna som jag känt sedan barnsben.
    Vi blev osams en gång och pratade inte med varandra på ett längre tag.
    Det visade sig att hon inte alls mådde bra.
    Hon tog själv upp kontakten igen och vi pratade ut.
    Hon behövde bara en paus för att reda upp sina egna problem ett tag.
    Kanske är det samma sak med din väninna? Att hon bara behöver en paus?

Svar på tråden Dumpad av bästa vän