Dumpad av bästa vän

Vet inte om det hjälper dig men jag kan utveckla varför jag dumpade min vän p g a att hon sög energi.

Under flera år märkte jag att vårt umgänge allt oftare gjorde mig trött, sänkt, irriterad. Att jag Inte alltid såg fram emot att träffa henne och blev irriterad när hennes namn kom upp på displayen.

Svårt att exakt sätta fingret på vad det var i hennes personlighet som blev så jobbigt och som växte. Delvis hennes sätt att prata om folk tror jag, hon visste liksom bäst och kunde vara ganska dömande. Delvis att hon underkände mina ursäkter när jag sa nej till saker. Hon såg det säkert som peppande.

Jag märkte att jag blev taktisk när vi umgicks. Begränsade tiden, undvek när vi närmade oss vissa ämnen. Och ja jag sa rakt ut till henne också, men alla de här bitarna är ju liksom delar av hennes personlighet.

Till slut på det stora hela gjorde hon mitt liv lite sämre istället för lite bättre.

Förstår hur du känner dig. Jag tycker att om man verkligen inte har en aning så borde vännen i alla fall kunna ge några hintar om anledningen när du frågar.
Frågar man så har man ingen aning även om vännen tycker att det är uppenbart varför hon avslutat er relation.
Att bara kalla någon för typ energitjuv duger inte efter flera års vänskap. Ett par ord kan man allt kosta på sig.

Har själv blivit dumpad av väninnor utan att ha en endaste aning om varför - de slutade bara att svara på kontaktförsök, och det tog mig tid att klura ut orsaken. Kom till slut på att en av mina andra väninnor hade kontaktat dessa väninnor och snackat så mycket skit hon bara orkat och de köpte allt hon sa med hull och hår och de bemödade sig inte ens att fråga mig om det var sant. Efter att jag kom på det var jag lika glad att vara av med dem. Sådana vänner är inga vänner att ha.

En väninna stöttade jag i 6-7 år genom vårdnadstvister, sjukdom ,graviditet, bråk med föräldrar, strul med barnens skolgång osv. Jag ringde flera gånger i veckan för att stämma av läget. 
När jag skilde mig och var ganska låg tänkte jag att det kanske nu var min tur att vara i fokus, då slutade hon bara att höra av sig. Och jag gnällde verkligen inte! 

Ingen har frågat om skilsmässan eller hur det gått eller hur det går så jag har verkligen inte gnällt inför folk.

Och nu sitter jag själv i den sisten att jag mer eller mindre låter en vänskap rinna ut i sanden. 
Jag är så trött på att bollen hela tiden ska vara på min planhalva och att allt ansvar för vår relation hela tiden ska ligga på mig. Hon hör bara av sig när hon inte har något bättre för sig och hon pratar bara på om sitt. Hon visar noll intresse för vad som händer i mitt liv och mig som person. Ändå säger hon att jag är en av hennes bästa vänner...
Jag har försökt förklara och jag har varit väldigt tydlig med saker, men hon lyssnar inte/tar inte till sig. 

Att säga till någon att denne "stjäl energi" har blivit ett vanligt uttryck som tydligen får täcka upp för allt möjligt man inte vill närmare förklara.

Jag har varit med om något liknande som TS. En arbetskamrat och vän, inte min närmaste väninna dock, men vi fikade och åt lunch emellanåt, började plötsligt undvika mig. Både på arbetet och privat. Slut på luncherna. Våra familjer umgicks inte, det var bara hon och jag, men vi hade haft det trevligt ihop.Tittade jag in på hennes arbetsplats hade hon alltid ett möte eller något viktigt som göras precis exakt NU. Likadant om jag ringde henne privat. Jag frågade till sist om jag sagt eller gjort något som upprört henne. Nej, hon var bara trött, hade annat för sig, ville upptäcka andra möjligheter.  Jag lät henne vara, jag var lite ledsen och sårad över hennes beteende.

Drygt ett halvår senare bytte hon arbetsplats och jag fick veta att hon flyttat till en helt annan stadsdel. Jag tog kontakt igen och hela historien rullades upp - under tårar kan jag säga.  Hennes sambo och pappan till hennes barn hade blivit involverad i kriminell verksamhet, var dömd och satt i fängelse. Hon skämdes, ville inte bli misstänkliggjord eller utsatt för skvaller. Hon tystnade och drog. Det kändes bra för mig att få veta orsaken och det sa jag till henne.
Vi har viss kontakt men det är inte alls som förr, kan jag säga.

Kan det vara så att din väninna har problem som hon ännu inte vill delge dig, något hon vill inte ska komma fram? 

Ts, om det inte var något speciellt ni diskuterade och var oense om sista gångerna ni sågs, kan vara något litet som du inte tänker på ex att du kommenterade något hon gjort eller inte gjort på fel sätt, så tror jag att detta är något som byggts upp under lång tid hos henne.
Det låter som om ni haft väldigt intensiv kontakt (dagligen kanske tom) och hon har många järn i elden och mycket kontakter/vänner skriver du så då orkar hon nog helt enkelt inte ha en vän som kräver så mycket mer tid och energi som du kanske gjort. Hon vill nog inte ha den typen av vänskap alls tror jag, utan mer lätta enkla lite "ytliga" vänskaper, som inte kräver någonting mer än snack om väder, barn, hobbies etc.

Du skriver att du har "många fel" och jag tror att du kanske ältat och ältat och ältat dessa (fel som du tycker själv att du har) med henne om och om igen. Önskat bekräftelse osv.

Du får nog bara släppa det här ts. Inte schysst av henne, men ni har nog helt enkelt helt olika syn på hur en vänskap skall vara och vad man skall prata om. Om du tänker efter tidigare genom åren hur ofta tog du kontakt med henne och hur ofta initierade hon kontakten? Var det inte så trots allt att det alltid var du som var drivande i relationen (om ni inte hade bestämt att hon skulle ringa en viss dag etc förstås)?

Här kommer ett svar som är lite spekulativt och kanske rätt taskigt. Men none the less:

Energitjuv är en omskrivning för jobbig. Hon tycker att du är jobbig. Och det är man sällan av en (1) anledning.

Du skriver att det är det värsta du vet, när folk försvinner utan förklaring - låter som att det har hänt dig flera ggr? Du kan förstås ha haft otur, men helt vanligt är det inte att vänner bara försvinner. Jag har nog (?) aldrig varit med om det, trots att jag vet att alla jag möter inte älskar mig...

Så, lämna din stackars fd väninna i fred, hon vill inte ge dig svaren. Har du någon annan du litar på som du kan diskutera med? Eller kanske en terapeut? Det kan ju vara något störigt du omedvetet gör som du faktiskt kan sluta med - du verkar ju enveten och kanske därför hyfsat förändringsbenägen - inte för väninnans skull, utan för din egen, och framtida relationers...

Har varit med om samma sak som TS. 
Jag har under detta år förlorat två nära vänner, varav en jag själv började med att avsluta då allt hon gjorde/sa irriterade mig och hon levde sitt "perfekta liv" och ja jag var avundsjuk på henne, DÅ. Sen efter allting ångrade jag mig då hon och jag trotts det hade en väldigt speciell relation och försökte få henne tillbaka men fick höra allt möjligt elakt, hon var lättad över att hon var ute ur mitt liv bland annat och då kämpade jag för denna människa i ca 7 månader, hon blockade mig överallt tillslut så nu har jag gått vidare från det. 

Sen slutade en annan nära vän bara höra av sig och jag har frågat varför och om det är nått fel, får då höra att jag är krävande, att hennes och min vänskap är krävande, vilket jag inte förstår vad hon baserar på då hon pratar om sig själv hela tiden och aldrig frågar mig hur jag mår eller nånting. 

Det tar svinhårt att förlora människor som står en så himla nära och jag saknar den först nämna mer än den andra eftersom jag och hon kunde bara våldgästa den andra trotts att vi båda har barn och vi kunde göra ingenting men ändå ha jätte roligt ihop. 
Men hur jobbigt jag än tycker att det är så är det inte värt att må dåligt över människor som inte uppskattar en och du kommer komma över det, jag lovar!
Kram till dig 

Vad jag utlaser av din tradstart ar att ni horts flera ganger per dag (hur jobbigt ar inte det?), att hon har massor att gora (sa hon har inte tid att horas flera ganger per dag) och att du tar for mycket engergi (ja, vem orkar snacka med en och samma person flera ganger om dan ifall man inte ar ett foralskat par? Hur ska hon hinna med annat i sitt liv forutom att prata med dig om ni hors sa mycket?). Dessutom sager hon att du inte skulle lyssnat/nojt dig, vilket indikerar att du inte lyssnar pa vad den andre sager och kanske ar en person som altar saker och maste "prata ut" i all oandlighet om saker (nar du inte haller med eller det skett ett missforstand)? Hon har ju kant dig i manga ar, sa hon vet ju hur du ar.

Du tycker att det varsta som finns ar nar manniskor forsvinner, vilket indikerar att detta, att folk forsvinner, har hant forr och inte ar en engangsforeteelse. Det sager ju ocksa nagot.

Att du sen skriver att du har svart att komma over det och att det inte ar samma sak att traffa andra vanner - ja, det ar ju klart, nar du verkar ha levt i symbios med vanninan och hallit kontakt med henne nastan konstant dygnet runt. Ni har liksom inte kunnat ha separata liv, vilket mycket val kan ha kvavt vaninnan, och nu kanner du forstass ett tomrum eftersom allt du brukade gora under dagen (horas flera ganger med henne) forsvunnit.

Nar jag skummade igenom traden tyckte jag att jag laste att du varit nere eller inte matt sa bra. Nu vet jag inte hur lange detta pagatt, men folk som altar negativa saker och som man forsoker hjalpa gang pa gang, men de lyssnar inte och gor inget at sin situation trots alla rad man ger, sadana orkar man till sist inte med. Jag hade en san kompis, som altade ett "problem" om och om igen. Hur man an forsokte att hjalpa henne sa gick det inte. Vad man an gjorde sa var det inte bra nog. Man slog knut pa sig sjalv for man ville sa garna att hon skulle ma bra, men till sist efter over 10 ar orkade jag inte mer. Det tog all min kraft och hade sa gjort i manga ar. Mitt liv var pa paus eftersom det alltid handlade om att losa hennes "problem", sa jag insag till sist att jag var tvungen att bryta eftersom det faktiskt forstorde MITT liv. Hon var ocksa en san som altar och vill "reda ut" saker, men da ar man sa innerligt trott pa dessa samtal (da personen anda inte lyssnar eller forsoker forvranga orden pa en) att det ar liksom inte lont. Det har gatt for langt helt enkelt. Man ar sa less pa personen sa man vill bara bli av med den. Man har forsokt anda in i det sista att radda vanskapen, och gjort allt for personen, men nar val bagaren runnit over da ar mattet ragat och man vill inte ha med personen att gora langre da den star en upp i halsen. Och personen star helt fragande till detta, da den ar van vid att man alltid gor ALLT for den, alltid lyssnar pa dess problem och forsoker losa dem, sa den fattar inte hur man "helt plotsligt" inte vill ha med den att gora. Kanske nagot sant som hant er?

Tycker hur som helst att ni verkar ha umgatts for mycket och det kan ha kvavt din vaninna. Saklart kan ni aven ha haft mycket roligt for er (det hade aven jag och min vaninna), men nar det negativa overvager det positiva sa maste man ibland bryta for att radda sig sjalv.

Kan va så att hon haft en fasad. Alltså att hon stört sig på saker som hon inte varit modig nog att ta upp och sen bara hoppats på att det ska gå över. Men så har det inte gjort det och hon bara pallade inte mer. Jag har gjort en liknande grej för jag har aldrig lärt mig att ta konflikter med vänner. Hade en kompis som jag tröttnade på. Vi levde helt olika liv och jag började känna att jag inte fick ut nånting av att bara prata gamla minnen, höra henne klaga på sin man osv plus att jag upplevde det som att hon var rätt insnöad. Jag borde ha sagt som det var men det gjorde jag inte. Ibland är folk sviniga för att de inte klarar av att ta ansvar för sina egna känslor. Tyvärr.

Personligen tycker jag det är jäkligt svårt med vänskap och vilka krav man kan ställa. Inte alls som en kärleksrelation.

Jag har 2 teorier.. men det är också just bara teorier. 

1. Som andra varit inne på här i tråden så har ni inte båda uppfattat eran vänskap som lika stark. När du säger att ni hördes varje dag så ställer jag mig frågan om det var ömsesidigt eller om det var DU som som tog initiativ till att höra av dig varje dag? Du kan helt enkelt ha missat insikten om att hon inte varit lika "på" och gett dig subtila signaler om mindre intresse för relationen än dig.

2. Hon mår inte bra själv. Kanske håller på gå in i väggen och är jättestressad och allt runt omkring som att hålla kontakt med folk blir jobbiga "krav" som hon inte klarar av i dagsläget. Kanske skäms hon för det och vågar/vill inte vara ärlig med det.

????

Jag har gjort det men inte får svar ändå. Hon blev bara arg, hon verkade ta det mest som jag tyckte synd om mig själv och var löjlig. Så visst har jag försökt men det går liksom inte fram. Nu har det gått så lång tid så hon har nog släppt och glömt bort mig.