Forum Styvförälder - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Flytta ihop - i hans och exfruns hus

    Fre 4 sep 09:37 Läst 0 gånger Totalt 89 svar
    Fre 4 sep 09:37

    Ok. Jag har flyttat till min kille. Till hans hus - som han och exfrun bott i under 9 år...


    Det är F-N inte lätt!!! :/ Överallt blir man påmind om henne och de val de har gjort, allt från möbler, renoveringar, tapeter osv. Till råga på allt har hon haft grejer kvar i huset: i badrumsskåp, tavla på henne på väggen, kläder, papper/pärmar och massa på vinden. Dessutom har hon haft nyckel kvar till huset... (är några år sen de separerade).


    Jag har försökt förklara för min sambo och han säger att han förstår mig. Sakta men säkert har hon hämtat sina saker (efter att han har sagt till henne) så det är bara lite kvar nu. Men problemet är att hon inte riktigt förstår varför hon måste hämta grejer och varför hon inte kan ha nyckel kvar till huset. Helknasigt tycker jag!!! Var är respekten för mig och min sambo? Min sambo säger att hon får lov att acceptera det bara.


    Jag förstår ju också att min sambo måste sätta ner foten, men han är konflikträdd (hon som bestämmer det mesta) och vill inte ha något tjafs. Och det vill såklart inte jag heller! Han har en god relation till sin exfru och de har bra kommunikation kring deras två barn (7 och 12 år) - vilket jag såklart tycker är jättebra! Vi ses ibland på kalas och barnaktiviteter och det har jag inget emot, hon är trevlig! Men mitt hus är min borg om ni förstår vad jag menar. :D Nu är det han och jag och VÅRT hem, inte HENNES... (Kan tillägga att hon har gått vidare och bor tillsammans med sin nya man nu också). Vi gör lite förändringar allt eftersom i huset, renoverat och fixat två rum nu men det känns ändå inte riktigt som MITT hem. :/

    Vet inte vad jag vill med detta inlägg riktigt. Tips och råd från någon som varit i samma sits? Köpa nytt gemensamt hus hade varit det bäst tycker jag, men min sambo har varit noga med att barnen måste få bo kvar i detta hus där de är trygga. (Han äger huset, jag flyttar in). Jag har dock sagt till honom att om det inte funkar, om vi inte får det att kännas som VÅRT hus måste vi köpa ett gemensamt boende.


     

  • Anonym (Hem)
    Visa endast
    Fre 4 sep 09:56 #1 +1

    Är i samma sits. Känner inte ännu att det är mitt hem... Det lär ta tid.

    Men hjälper det inte något med dina saker och möbler?

  • Anonym (F)
    Visa endast
    Fre 4 sep 09:58 #2 +1

    Jag flyttade in i min mans hus när det begav sig. Situationen var dock lite annnorlunda. De hade separerat för ca 1 år sedan och hon hade tagit med sig alla möbler av värde. Det fanns inte mycket kvar av deras gemensamma. Vi startade genast flera renoveringar inomhus typ tapeter och golv, initierat av mig och honom.

    Allt för att få det att kännas som vårt. Han var helt med på noterna. Hans barn var dock äldre och de bodde aldrig här. Kanske han vill ha kvar vissa grejer pga dem?

    Jag förstår dig verkligen. Han måste steppa upp och fatta allvaret.

  • Fre 4 sep 10:01 #3 +1

    Vi hade också den situationen, dvs. min nuvarande man flyttade in i huset där jag hade bott med mitt ex. Och det var också på grund av barnen som jag inte ville köpa nytt. Det ÄR väldigt viktigt för barn att ha sin omgivning och sin trygghet efter en skilsmässa. Det är ganska självklart att det är första prioritet för honom. Alternativet skulle vara att vara särbo, men att flytta med barnen  - det hade jag inte gjort. 

    Min man var inte helt lycklig med situationen, även om exet inte hade saker där (i alla fall högst småsaker) och inte hade nyckel. Men nyckeln har hon väl lämnat tillbaka nu? Vilket jag också tycker helt rätt. Man kan inte ha nyckel kvar när det finns en ny sambo, och överhuvudtaget. 

    Vi flyttade när mitt yngsta barn var 18. Hon gick fortfarande i skolan, men vi tyckte att det var väl okej. Min man tycker att det är bättre nu, att det nya huset är vårt gemensamt hus nu. Det var ungefär 6 år som vi bodde kvar där. 

  • Fre 4 sep 10:17 #4

    #1: Jodå, det går sakta framåt med att jag inför mina saker så det känns bättre och bättre! Men det är jobbigt och kommer ta tid innan det känns som mitt.


    #2: Jag är ok med att vi inte ändrar allt, även om barnen inte varit med och valt deras möbler så förstår jag att det är deras hem också. Så vi tar det lite eftersom. :)

    #3: Jag har påmint min sambo om det ett par gånger. Han har pratat med henne och nyckeln är nu återlämnad men hon säger att hon inte förstår varför hon inte kan ha nyckeln kvar?! Hon tycker att det är smidigt att hon har tillgång och kan hämta grejer till barnen när hon vill... 

  • Anonym (F)
    Visa endast
    Fre 4 sep 10:27 #5
    användare2020 skrev 2020-09-04 10:17:57 följande:

    #1: Jodå, det går sakta framåt med att jag inför mina saker så det känns bättre och bättre! Men det är jobbigt och kommer ta tid innan det känns som mitt.

    #2: Jag är ok med att vi inte ändrar allt, även om barnen inte varit med och valt deras möbler så förstår jag att det är deras hem också. Så vi tar det lite eftersom. :)

    #3: Jag har påmint min sambo om det ett par gånger. Han har pratat med henne och nyckeln är nu återlämnad men hon säger att hon inte förstår varför hon inte kan ha nyckeln kvar?! Hon tycker att det är smidigt att hon har tillgång och kan hämta grejer till barnen när hon vill... 


    Punkt 3 är inte ok någonstans. Hon ska inte ha möjlighet att klampa in hur som helst och sen är det en säkerhetsgrej. Men, är nyckeln återlämnad behöver ni inte ens svara på hennes synpunkter. Hon får väl tycka vad hon vill om att det blir mindre bekvämt för henne ställt mot husägarnas behov.
  • Anonym (Linn)
    Visa endast
    Fre 4 sep 10:38 #6

    Dom som är experter på bonusfamiljer säger ju att det är klokt att hitta ett NYTT gemensamt boende, inte flytta in i den enes hus. Med det sagt så har jag gjort exakt samma som dig. Jag vet att det är svårt! Min sambos ex hade också kvar saker - sitt namn på brevlådan t.ex. Jag fick ta många samtal med min sambo för att få till en förändring och få honom att förstå att jag behövde få rum och vara drottning i mitt eget hem så att säga. Det vi gjorde var att vi bytte ut hela inredningen på mitt initiativ, till saker jag valde. Vi har även renoverat en massa på huset och alla exets saker slängde jag. Varför vänta på att exet ska masa sig till mitt hus och hämta upp dom? Har hon lämnat grejer i sitt ex hus så har hon förlorat dom, enligt mig. Och det där med att hon ska ha en egen nyckel till ert hus är ju bara tokigt. Ta tillbaka nyckeln. Det ska man inte tolerera. Sätt gränser. Sedan kan jag tillägga att jag och sambon äger huset 50/50, det är viktigt för mig. I nuläget är du bara en inneboende i hans hus - lägst i hierarkin om man ska prata maktspråk. Ta dig det utrymme och den plats du behöver och låt det ta tid. Funkar det inte för dig så ställ kravet att ni måste hitta ett nytt gemensamt boende.

  • Fre 4 sep 10:50 #7
    Anonym (F) skrev 2020-09-04 10:27:15 följande:
    Punkt 3 är inte ok någonstans. Hon ska inte ha möjlighet att klampa in hur som helst och sen är det en säkerhetsgrej. Men, är nyckeln återlämnad behöver ni inte ens svara på hennes synpunkter. Hon får väl tycka vad hon vill om att det blir mindre bekvämt för henne ställt mot husägarnas behov.
    Håller med. Det är inte rimligt alls. Däremot - barnen är antagligen ganska små? Lite äldre barn har ju egen nyckel och då kan man ju ändå hämta saker. Då kanske man får upp diskussionen igen. För om hon går in i huset med barnen som har nyckel, då är man i samma situation. Samtidigt - om de nu inte har nyckel än på ett tag, så kanske hon vänjer sig att hon inte ska gå in. Det korrekta vore då, när barnen väl har nyckel, att hon just inte går in. Barnen får väl göra det. 
  • Anonym (Släng skiten­)
    Visa endast
    Fre 4 sep 10:54 #8

    Jag flyttade in och rensade ut henne själv. Om bodelning inte skett inom ett år har hon inte ens rätt till saker i huset. Jag samlade ihop hennes prylar och la allt i kartonger och påsar sen fick hon valet att hämta inom en vecka eller så åkte det på tippen! Sur på sambon var jag - hans jävla uppgift egentligen. Bilder på exet har fått flytta in i barnens rum. Det är deras mamma så helt ok. Men inte i resten av huset.

    Sedan har jag och sambon satt vår prägel på huset och jag känner absolut att det är mitt hem. Har kvar några av deras gemensamma möbler då jag inte har nått emot dessa.

  • Anonym (Ställ allt i källar­en)
    Visa endast
    Fre 4 sep 10:55 #9

    Hej, mitt tipps är att Du packar ihop alla hennes saker ordentligt i kartonger och ställer ner i källaren. Sen kan du ringa henne och säga att du gjort henne denna tjänst och att hon kan hämta kartongerna vid tillfälle.

  • Anonym (ooo)
    Visa endast
    Fre 4 sep 11:01 #10

    Men nu har hon inte nyckel och det är väl ändå det viktigaste?

    Att barn ibland kan behöva hämta saker, absolut, men då får hon ringa och fråga, då kan pappan kanske lämna grejerna, eller att hon kommer men barnen springer in och hämtar, så gör vi hos oss.

    Vi köpte nytt hus när vi flyttade ihop. Vi diskuterade om vi skulle bo i hans gamla hus men vi kom fram till att det skulle bli för trångt, men vi diskuterade även känslan av att bo där (om det hade varit nog med plats). Både han och jag insåg det smarta med ett nytt hus. 

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll